Tidigare:

Jag bestämde mig för att berätta för Sara hela historien om hur vi hade blivit sams igen. Hon såg lite arg ut först, hon var verkligen en sann vän fast ganska överbeskyddande, men sedan när jag kom till slutet så sken hon upp.

 - Gud vad glad jag är för din skull. sa hon och log mot mig.

_________________________________________________________________________________________________

Veckan fortsatte sakta förbi, jag och Sara var i skolan på förmiddagarna, det var ganska svårt att fokusera eftersom mina tankar hela tiden var hos de på sjukhuset. När vi slutade tog vi bussen direkt till sjukhuset där vi stannade
tills det blev sent och vi var tvungna och åka hem för att gå och lägga oss.

Men efter ett tag blev det äntligen fredag och vi behövde inte åka till skolan förens på måndagen igen. Det var riktigt skönt att vi slapp lämna Scott, även om han aldrig var ensam så var det jobbigt att åka där ifrån på kvällen och inte komma dit från flera timmar senare. Melissa hade blivit mycket piggare under veckans gång och nu var vi ofta inne hos henne alla fyra på samma gång. Hennes föräldrar som hade blivit utskrivna tidigare var också mycket på hennes
rum. För varje dag som gick och Melissa blev starkare så återgick Scott också till sitt vanliga jag.

Nu var det fredag kväll och Scotts mamma hade samlat oss alla på Melissas rum.

- Som ni alla har märkt har Melissa blivit betydligt bättre de senaste dagarna och därför kommer hon bli utskriven imorgon. Man hörde alla de lättande suckarna samtidigt i rummet och alla åtta log (inklusive Scotts mamma). Men detta är underförutsättningen att du tar det lugnt gumman. sa Laura direkt till Melissa.

- Ja det kommer hon absolut göra. svarade Melissas mamma snabbt. Eftersom Melissa var den som hade råkat värst ut i olyckan så hade hennes föräldrar varit fruktansvärt oroliga under hela veckan. Flera gånger under veckan hade jag hört dem oroligt diskutera om deras dotter någonsin skulle få lämna sjukhuset. Men nu när det stod klart att hon skulle få komma hem så såg man tydligt lyckan i deras ögon.

Till middag åt vi snabbmat på Melissas rum precis som under resten av veckan. Sedan tvingade de vuxna oss att åka hem, för att vi skulle vara pigga när Melissa kom ut dagen efter. William körde oss hem till Scott och vi sov lika dant som sist.

Jag låg med huvudet på Nialls bröstkorg igen, men denna gång var jag mycket säkrare på att han skulle finnas kvar när jag vaknade igen.

Nialls perspektiv:

Hon sov tungt med huvudet på min bröstkorg, jag var verkligen helt slut men jag kunde inte somna. Jag låg och pillade i hennes hår och önskade att jag kunde stanna i det ögonblicket för alltid.

Tydligen hade jag somnat någon gång under natten för jag vaknade av att någon kysste mig på pannan, när jag öppnade ögonen mötte jag hennes ögon och hennes vackra leende.

- Dags att vakna sömntuta. sa hon retsamt och räckte mig hennes hand. Hon ställde sig upp och försökte dra med mig. Jag ryckte försiktigt i hennes hand, mitt i en rörelse så hon ramlade över mig. Jag började skratta när jag såg hennes förbryllade ansikte, efter några sekunder såg hon bestämt på mig.

- Ledsen gumman, men du skulle sett din min. sa jag och la armarna runt henne.

- Haha, vad rolig man kan vara då. svarade hon sarkastiskt. Men vi borde gå ner och äta frukost så vi kan åka till sjukhuset.

- Mm, om en liten stund. svarade jag, när hon skulle börja argumentera emot så kysste jag henne för att hon inte skulle kunna säga något. Hon försökte först dra sig undan, men sedan besvarade hon mina kyssar.

Kapitel 30 :D