Tidigare:

Efter ett par minuter så hörde jag steg komma mot oss, men jag reagerade inte eftersom jag trodde att det bara var någon sköterska som skulle gå förbi. Jag hörde att Sara reste sig upp så jag följde henne med blicken. Personen jag såg var någon jag sett massor av gånger förut men inte på den senaste veckan. Även om jag var glad att han var där så smärtade dig mig något enormt och jag kände hur min kropp svek mig och allt blev svart.

____________________________________________________________________________________________________

Nialls perspektiv:

Eftersom jag inte svarade på min mobil så hade Scotts mamma ringt till min och berättat om Melissa. Även om jag antog att Elaine skulle vara på sjukhuset med honom så bestämde jag mig för att åka dit, han var ändå min bästa vän. Så fort jag kom till sjukhuset och hittade dem reste sig Sara upp för att prata med mig. Hon hade suttit mellan Elaine och Scott, så fort hon hade rest sig upp så föll Elaine av sin stol och ner i en hög på golvet. Sara hörde dunsen och vände sig genast om, när hon såg Elaine ligga stilla på golvet så satte hon sig på huk bredvid. Jag såg mig runt i rummet och hittade en sköterska som följde mig till Elaine. Hon ropade på andra och snart hade de lagt henne på en bår och rullat henne därifrån. Sara satt kvar på golvet och jag gick fram och satte mig bredvid henne.

- Sara, vad är det som har hänt. frågade jag försiktigt. Hon vände sig mot mig och jag mötte hennes blick som var svart av ilska.

- Få se nu, var ska jag börja. Det har gått till ungefär såhär, min bästa vän och jag åkte på språkresa och där träffar hon en kille som hon faller för redan från början. Det visar sig sedan efter lite problem att han har känslor för henne också. De blir tillsammans och hon är lyckligare än jag någonsin sett henne förut. Allt verkar som taget ur en saga, sedan har de en fest i huset där vi bor. Hennes pojkvän spelar gitarr och sjunger och undertiden sitter hon vid hans sida och lyssnar uppmärksamt. Plötsligt spelar han hennes favorit låt och en gäst kommer fram och frågar om de ska dansa. Hennes pojkvän ler uppmuntrande till svar, så hon följer efter honom. De dansar en stund och hon tittar nästan bara på sin pojkvän under hela tiden.

Hon tog en paus och tittade argt mot mig och jag nickade sakta så hon fortsatte.

Hennes pojkvän sänker blicken mot sin gitarr så hon vänder sin blick mot den hon dansar med. Innan hon vet ordet av så kysser han henne, musiken slutar genast spela. Hon är rasande på den som kysste henne och klipper till honom allt vad hon orkar, hon vänder sig om men hennes pojkvän har redan sprungit från platsen. Hon springer allt vad hon orkar efter, men han är mycket snabbare. Hon skriker det högsta hon kan för att få honom att stanna, men inget hon gör hjälper. Tillslut förstår hon att det är över att han inte kommer komma tillbaka, så hon ger upp.

Sedan dess har man knappt kunnat prata med henne överhuvudtaget, hon har varken ätit eller sovit på drygt en vecka. Det som förvånar mig mest är att hon inte har svimmat tidigare sa hon ironiskt.Hon lämnade knappt din sida på hela kvällen, varför skulle hon då kyssa någon annan?  Hon reste sig upp och gav mig en blick som såg ut att kunna döda och sedan satte hon sig bredvid Scott igen.

Jag lät hennes ord sjunka in, och förstod sakta sanningen. Det var James som kysst Elaine och inte tvärt om, och jag hade undvikit hennes förklaring hela veckan. Nu hade hon svimmat av utmattning och näringsbrist p.g.a mig. Jag kände mig fruktansvärd och förstod Saras ilska mot mig. Tårarna brände i mina ögon och jag visste att jag var tvungen att komma på ett sätt att ställa allt tillrätta igen. Jag stod inte ut med att förlora henne, hon var alldeles för viktigt för mig. Jag satt kvar på golvet tills jag hade lyckats samla mig sedan satte jag mig bredvid Scott på hans andra sida.
Han tittade upp mot mig och han var också arg, jag förstod dem båda.

Scotts perspektiv:

Trotts att jag var orolig för Melissa så var jag arg på Niall, det var först när jag såg honom igen som jag verkligen förstod hur arg jag var på honom trotts att han var min bästa vän. Visst jag förstod hur mycket kyssen hade smärtat honom men att inte lyssna på Elaines förklaring var dumt gjort.

En ny sköterska kom ut till oss i väntrummet, tyvärr så finns det inget nytt att säga om någon av dem sa hon och gick sedan snabbt vidare. Alla tre sjönk ihop ännu mer i sina stolar och mina tårar började rinna igen.

Kapitel 21, ju fler kommentarer ju fler kapitel :D

Tidigare:

Plötsligt ringde min telefon och jag tittade ner på skärmen, det var min mamma och jag gick genast för att svara.

 - Mamma är inte du på jobbet?? hon jobbade som sjuksköterska och brukade aldrig ringa när hon
jobbade.

- Gubben, det har hänt något fruktansvärt.

___________________________________________________________________________________________________

Saras perspektiv:

Scotts telefon hade ringt och han lämnade vardagsrummet för att gå och svara. Han kom tillbaka efter några minuter helt blek i ansiktet och hela hans kropp skakade. Jag gick sakta fram till honom och la min arm runt hans axlar och ledde fram honom till soffan där han satte sig ner. Elaine pausade filmen och jag satte mig på golvet framför honom och tittade oroligt in i hans ögon.

- Scott, kan du vara så snäll att berätta vad som har hänt? frågade jag oroligt.

- Det var min mamma som ringde. började han sakta.

- Har det hänt något med henne eller med din pappa. frågade Elaine.

- Nej, inget har hänt med någon av dem, det är Melissa. fortsatte han och tårarna började rinna ner från hans kinder.

- Vad har hänt med henne?? frågade jag och Elaine la sin arm runt hans axlar.

- De har varit med om en olycka, taxin från flygplatsen krockade och de ligger nu på sjukhuset. Det var svårt att höra vad han sa, men så fort han yttrade orden om olyckan såg jag hur blek Elaine blev och jag antog att mitt ansikte också sakta tömdes på färg.

- Vad ska vi göra nu då?? Åka till sjukhuset?? frågade jag försiktigt. Han nickade sakta mot mig och började torka sina tårar, men oavsett hur mycket han torkade så slutade de inte rinna.

Vi gick och tog på våra ytterkläder och började sedan gå mot bussen, vi gick tysta sida vid sida. Bussen kom och vi åkte den dryga timmen till sjukhuset, det kändes som om resan aldrig skulle ta slut. Men vi kom fram till sjukhuset och gick genast in till receptionen för att ta reda på var Melissa och hennes föräldrar låg. De sa till oss att sätta oss i väntrummet och vänta tills någon hade tid för oss.

Tiden som vi väntade var olidligt lång, Scott var utom sig av oro för sin flickvän och Elaine var krossad över att ha förlorat sin pojkvän. Det var jobbigt att försöka stötta båda så jag bestämde mig för att låna Elaines mobil och försöka få tag på Niall. Elaine och Scott satt stela bredvid varandra utan att prata, så jag tog försiktigt hennes mobil och gick ut för att ringa. De hade ju i alla fall varandra undertiden och de var på ett sjukhus så jag var ganska lugn. Men jag skyndade mig i alla fall, när jag kom ut så började jag genast ringa Niall men som vanligt var det ingen som svarade.

När jag kom tillbaka in igen så stod Scotts mamma framför dem och skulle just börja berätta om hur det var med Melissa och hennes föräldrar. Jag gick fram och satte mig mellan dem igen och tog Elaines ena hand i min hand och Scotts i min andra.

- Båda hennes föräldrar har vaknat och de mår överraskande bra. Men Melissa är tyvärr fortfarande i koma. Så fort hon sa orden så skön Scott ihop vid min sida. Hans mamma gick fram till honom och gav honom en kram. Vi gör att vi kan för att hon ska bli bättre, vilket hon antagligen kommer att bli. hon log mot honom, men han stirrade bara tomt tillbaka.

Elaines perspektiv:

Scott hade just fått veta att Melissa fortfarande var i koma, men att de trodde att hon skulle bli bättre. Scott var fortfarande borta och gick inte att kontakta, det var hemskt att se. Just i det ögonblicket önskade jag att vi aldrig hade åkt på vår resa, för då hade Niall varit hos Scott nu precis som det skulle vara. Sara berättade att hon hade försökt ringa honom men han svarade inte.

Efter ett par minuter så hörde jag steg komma mot oss, men jag reagerade inte eftersom jag trodde att det bara var någon sköterska som skulle gå förbi. Jag hörde att Sara reste sig upp så jag följde henne med blicken. Personen jag såg var någon jag sett massor av gånger förut men inte på den senaste veckan. Även om jag var glad att han var där så smärtade dig mig något enormt och jag kände hur min kropp svek mig och allt blev svart.

Kapitel 20, komentera för snabbare uppdatering med nya kapitel :D