Tidigare:

- Mm, om en liten stund. svarade jag, när hon skulle börja argumentera emot så kysste jag henne för att hon inte skulle kunna säga något. Hon försökte först dra sig undan, men sedan besvarade hon mina kyssar.

_______________________________________________________________________________________________

Jag rullade runt oss, så att jag låg överst istället och jag gjorde mitt bästa för att inte lägga någon av min egen vikt på henne. Jag visste vart jag var på väg med mina handlingar och jag ville verkligen inte avsluta det vi hade påbörjat.
Men jag märkte hur hennes tankar vandrade iväg och att hon snart skulle avsluta det hela. Jag förde långsamt in mina händer under hennes tröja på ryggen och smekte henne försiktigt.

Elaines perspektiv:

Även om jag inte ville något hellre än att låta det fortsätta så visste jag att jag var tvungen att avsluta det. Vi borde åka till sjukhuset för att vara där när Melissa kom ut. Hans händer som smekte mig gjorde det svårt för mig att tänka
klart. Jag övervägde att låta det fortsätta, men det kändes så fel. Jag började dra mig undan från honom, jag rullade bort över madrasserna. Han tittade på mig och så väldigt besviken ut, jag förstod honom precis. Jag flyttade mig tillbaka och la mig bredvid honom igen jag tittade mot hans ansikte.

-  Du har ingen aning om hur gärna jag hade velat fortsätta. sa jag försiktigt. Han svarade inte direkt utan tittade bara på mig.

- Jag vet, förlåt att jag ens försökte. svarade han och lät skyldig.

- Det är inte bara ditt fel, jag ville också. svarade jag och kysste honom lätt på pannan. Men vi borde gå ner till de andra nu så vi kan åka till sjukhuset igen. Han nickade lätt, och jag reste mig för att dra upp honom igen. Denna gång gick det helt utan problem och han la sin arm runt min midja och vi gick tillsammans ner till köket.

När vi kom in i köket så såg jag att Sara tittade frågande på mig, jag kände att jag rodnade kraftigt och vände bort blicken. Vi gick fram till köksbordet och satte oss ner för att äta frukost.

Nialls perspektiv:

Jag viste att det var själviskt av mig att jag blev så upprörd över att hon hade dragit sig undan. Hon gjorde ju faktiskt bara det hon tycke var rätt. Men jag önskade verkligen att vi hade gjort det, för jag ville inget hellre. Jag älskade ju Elaine, mer än någon eller något annat. Hon fick mig att känna mig så mycket bättre än vad jag var, jag fattade inte hur det hade gått till. Hur hade hon blivit min??

När vi satte oss vid köksbordet så pratade hon mycket mer än vad hon brukade. Det märktes så tydligt att det var något hon ville dölja, i alla fall för Sara. Men jag mötte Saras blick och förstod att hon hade misslyckats. Elaine hade sin ena hand under bordet på sitt ben och jag sträckte ut min och greppade hennes. Hon vände sig mot mig och log stort. Sedan fortsatte hon snacka på igen, utan att veta att hon inte hade lyckats dölja något.

Saras perspektiv:

Jag höll absolut på att spricka av nyfikenhet. Jag såg så tydligt på Elaine att det var något hon försökte att dölja. Men det var inte precis läge att fråga henne just nu, så jag fick helt enkelt vänta tills vi kom tillbaka från sjukhuset igen.

Vi gick ut och satte oss i bilen och åkte till sjukhuset. Scott kunde inte sitta stilla på hela resan, äntligen skulle Melissa komma ut från sjukhuset igen.

Vi gick in genom dörrarna till sjukhuset och jag kände mig gladare än på länge.

KAPITEL 31 :D vad tycker ni???

HOPPAS ATT ALLA TITTAR PÅ FREDAGSKVÄLL MED MALIN TYP NU!!!

DETTA FÖR ATT ONE DIRECTION KOMMER VARA MED :D <3

SÅ BARNKANALEN 19.40 :D