Tidigare:

- Scott, hon kommer säkert vakan igen. Så fort Elaine hade uttalat orden mötte han hennes blick och skakningarna började avta. Det var konstigt att se, hon lyckades lugna honom. Utan att ens röra honom eller säga något annat än vad vi hade gjort hela dagen.

Hon hade en mycket lugnande inverkan på stressade människor, jag visste det eftersom jag själv hade märkt det tidigare. Hon log mot Scott och sedan vände hon sig mot mig och log.

____________________________________________________________________________________________________

Elaines perspektiv:

Dagen efter blev jag utskriven igen. Dock förflyttade jag mig bara från mitt rum till väntrummet. Jag var fortfarande ganska utmattad och visste att det var viktig att jag fortsatte äta. Inte för att jag behövde tänka så mycket på det, för både Niall och Sara var på mig konstant för att få mig att äta. Vi satt i väntrummet hela dagen och försökte ta hand om Scott, men på kvällen skickade Scotts mamma hem oss. Hon tyckte att det var viktigt att vi åkte hem och försökte sova.

Scotts pappa hämtade oss på sjukhuset och körde hem oss igen. Vi gick tillsammans in i Scotts rum och bäddade på golvet till oss alla. Scott la sig i sin egen säng först men kom på att han inte ville sova där ensam, så han la sig på madrasserna istället. Sara låg längst ut, sedan låg Scott, jag och Niall låg längst ut på andra sidan.

Vi låg och pratade en lång stund in på natten.

Scotts perspektiv:

Jag var så glad att de stod ut med mig genom detta, bättre vänner var svårt att hitta. Niall som jag hade känt typ hela livet, Sara som var snabb på att reagera och Elaine som hade en förmåga att lugna mig. Det var omöjligt att förstå hur jag skulle ha klarat av det här utan dem. Jag kände lugnet som Elaine utstrålade och jag kände hur trött jag faktisk var. Sakta gled jag bort i sömnens dimma.

Nialls perspektiv:

När jag hörde att Scott började snarka släppte jag Elaines hand och la armen runt om henne istället. Hon flyttade sig närmare och la sig på sidan med huvudet på min bröstkorg. Hennes huvud hamnade strax under min haka så jag lutade mig fram och gav henne i puss i håret. Hon vände upp ansiktet mot mig och vi möttes i en kyss. Sedan låg hon kvar med ansiktet vänt mot mitt och vi låg och tittade varandra i ögonen.

- Jag är så glad att du är tillbaka. viskade hon tyst och log mot mig.

- Jag har saknat dig riktig mycket gumman. svarade jag och skämdes. Jag kunde inte förstå hur jag hade kunnat ge upp detta så lätt. Jag hade världens bästa flickvän och jag hade lämnat henne, det kändes så orimligt nu men det hade varit så logiskt då.

- Jag har saknat dig också. Så otroligt mycket.

- Jag vet och förlåt för det. Hon nickade sakta. Vi kanske borde försöka sova nu gumman, speciellt du.

- Mm, god natt Niall. viskade hon och la ner sitt huvud på min bröstkorg igen och såg frågande på mig.

- God natt Elaine. svarade jag och strök henne över håret så att hon skulle förstå att hon kunde ha kvar sitt huvud där.

När jag vaknade nästa morgon så sov Elaine fortfarande djupt. Jag lutade mig fram och på något konstigt vis lyckades jag nå hennes panna och kysste den försiktigt. Hon öppnade ögonen och log mot mig.

- Scott är du vaken. frågade hon försiktigt. Hon hade vänt sig från mig mot honom istället.

- Ja, det är jag. svarade han trött.

- Sara är du vaken? frågade jag, lite högre eftersom hon låg så långt ifrån mig.

- Ämm… va?? svarade hon sömnigt.

Saras perspektiv:

När jag vaknade av Nialls röst så tog det en stund innan jag kom på var jag befann mig. Det var inte mitt och Elaines rum jag såg, men sedan kom jag på att vi hade sovit på Scotts rum.

Vi gick upp och ner till köket för att äta frukost innan vi skulle åka tillbaka till sjukhuset. Både Elaine och Scott såg piggare ut än dagen innan, men långt ifrån hur de brukade se ut. Elaine var dock gladare och höll sig nära Niall hela tiden, som om hon var rädd att han skulle springa iväg igen.

Kapitel 26, skulle vara trevligt att höra vad ni tycker :D