Tidigare:

Jag såg mig runt i rummet, där fanns en hög med tidningar på ett bord längre bort. Jag gick och hämtade en och satte mig ner för att läsa den, medan jag väntade på att Elaine skulle vakna.

_________________________________________________________________________________________________

Elaines perspektiv:

När jag vaknade igen så satt han kvar bredvid min säng. När han såg att jag hade vaknat så log han mot mig.

- Du, jag har fått sms från Sara och hon vill väldigt gärna träffa dig så är det okej med dig att jag säger att du är vaken nu. frågade han försiktigt. Jag nickade och log mot honom. Han tog upp sin mobil och skickade iväg ett sms till Sara. När han hade lagt ner sin mobil igen, så tog han min hand och satte sig på min sängkant.

- De kommer om ett par minuter. sa han och såg mig djupt i ögonen. Jag hade verkligen saknat den blicken, jag lutade mig sakta mot honom utan att han märkte något.

- Men det tar en stund för dem att komma hit, eftersom Scott fortfarande är borta och inte orkar gå själv. Jag nickade och fortsatte mot hans läppar, men han bara balade vidare.

- Jag förstår precis, för om det hade varit du som var medvetslös så vet jag inte vad jag hade gjort. Du betyder… Längre hann han inte innan mina läppar mötte hans. Han besvarade försiktigt kyssen och la sin arm runt min rygg för att hålla mig uppe.

- Så allt är bra mellan er igen?? Det var Saras röst jag hörde, jag kände att jag rodnade i ansiktet och Niall la mig ner igen.

- Ja. svarade jag tyst, jag skämdes ganska mycket. Inte för att jag hade kysst min pojkvän, utan för att Sara och Scott hade kommit in i rummet medan jag kysste honom.

Jag hörde att hon skrattade, Niall gick bort till henne och Scott vid dörren för att ta över Saras plats bredvid Scott. Hon gick snabbt fram och satte sig på samma plats som Niall just hade suttit på.

- Elaine, jag förstår faktiskt inte hur du har kunnat göra såhär mot dig själv. sa hon bestämt, det märktes så tydligt att hon var arg på mig. Jag sänkte blicken mot mina händer.

- Jag är ledsen Sara, men det gjorde för ont inom mig för att jag skulle kunna äta eller sova och det vet du.

Nialls perspektiv:

Även om jag hade hört ungefär samma sak från Sara, så kändes det så mycket värre att höra det från Elaine. Visst allt hade löst sig nu, men det var fortfarande något som jag hade utsatt henne för. Jag skämdes verkligen för det och lovade mig själv att lita på henne, alltid.

När tjejerna hade lugnat ner sig så ledde jag fram Scott till stolen vid sängen och han satte sig ner i den.

- Hur mår du? frågade Scott tyst. Hans röst skrämde mig, den var helt utan känslor som en robot.

- Det är okej. Hur är det med Melissa då, har du hört något nytt. hon svarade försiktigt och gav honom en orolig blick. Han skakade på huvudet och Sara tog över istället.

- Hon är fortfarande i koma, men de tror att hon kommer vakna igen. Hennes föräldrar har redan vaknat, men det är i princip allt. Deras tillstånd är fortfarande ganska dåligt. svarade hon sorgset.

Jag hade stått med min hand på Scotts axel och när Sara berättade om Melissas tillstånd så kände jag hur hela han började skaka. Jag satte mig på huk bredvid honom och försökte möta hans blick. Men det var svårt eftersom den inte höll sig stilla. Sara reste sig från sängen och gav honom en kram. Jag hörde att hon viskade i hans öra att det säkert skulle bli bra igen, men att det bara tog lite tid. Han fortsatte att skaka och fladdra med blicken.

- Scott, hon kommer säkert vakan igen. Så fort Elaine hade uttalat orden mötte han hennes blick och skakningarna började avta. Det var konstigt att se, hon lyckades lugna honom. Utan att ens röra honom eller säga något annat än vad vi hade gjort hela dagen.

Hon hade en mycket lugnande inverkan på stressade människor, jag visste det eftersom jag själv hade märkt det tidigare. Hon log mot Scott och sedan vände hon sig mot mig och log.

Kapitel 25, det kommer bli sämre uppdatering när skolan börjar igen bara så ni vet x)