Tidigare:

Nialls perspektiv:

Så fort hon såg mig i dörren så flög hon upp ur sängen och kastade sig i mina armar, denna gången var jag mer bredd på vad hon skulle göra så jag fångade henne utan att snubbla. Hon bombade mig med kyssar och jag var sjukt glad över att äntligen ha henne i mina armar igen.

__________________________________________________________________________________________________ 

Även om jag var obeskrivligt lycklig över att hålla henne i mina armar igen så blev jag orolig, denna gången hade vi knappt varit ifrån varandra i tre veckor och ändå hade saknaden varit outhärdlig. Hur skulle det då bli nästa gång, när
skolan hade börjat igen skulle vi inte alls kunna träffa varandra särskilt ofta. Skulle vi klara det, eller skulle saknaden vara så jobbig att vi skulle välja att ge upp istället? Jag försökte putta undan tankarna och fokusera på att vara med henne här och nu. Men det var svårt, när jag lämnade henne förra gången så visste jag att vi skulle träffas bara ett par veckor senare och det var så jag hade klarat mig.

Hon slutade helt plötsligt med kyssarna och sina glädjeskrik, hon var lite halvt galen men jag älskade henne i alla fall. Jag mötte hennes blick och hon såg frågande på mig.

- Niall, vad tänker du på? frågade hon och jag hörde oron i hennes röst.

- Inget. svarade jag undvikande och hennes blick blev genast bestämd. Jag tänkte bara på att när jag åker hem så vet vi inte hur länge det dröjer tills vi ses igen.

- Du har rätt. sa hon sorgset och sänkte blicken.

- Asså helt seriöst ni två, Niall du har ju för sjutton just kommit och det första ni pratar om är att han ska åka hem igen. sa Sara strängt. Ni borde vara glada över att träffas och sen får ni väl åka fram och tillbaka på lov eller något.

Jag blev helt chockad över att höra hennes röst, jag hade typ redan glömt att hon var där. Jag tittade på Elaine som nickade och log.

- Sara har rätt, du har ju precis kommit. Nu får vi ta och ha lite kul istället. sa hon och log sitt bländande leende mot mig.

Saras perspektiv:

Hennes leende kanske övertygade honom men jag kände henne alldeles för bra. Jag såg på henne hur hårt det tog på henne och visste att hon i princip skulle sitta fast klistrad på Niall under hela tiden han var här. Men jag förstod henne, hon hade aldrig varit såhär kär innan och så var det i någon som inte ens bodde i samma land.

Jag sa att jag var trött och ville hem för att sova några timmar. Egentligen var det mest för att ge dem tid ifred.

Elaines perspektiv:

Sara åkte hem för att hon var trött och sa att hon ville sova lite, jag tittade på Niall och det såg ut som han skulle somna när som helst.

- När gick du upp egentligen? frågade jag.

- Ämm, det är typ snarare så att jag aldrig gick och la mig. svarade han ursäktande.

- Så hur länge har du varit uppe då??

- Snart ett dygn tror jag. Men det är det värt, få ju träffa dig.

Jag tog tag om hans handled och drog honom till min säng. Jag la mig ner och han tog av sig kläderna och kröp ner i bredvid mig i bara kalsongerna. Han fick verkligen kämpa för att hålla ögonen öppna, jag strök honom över bröstkogen och tittade honom djupt i ögonen. Sedan la jag ner huvudet på bröstkorgen och han strök mig över håret.

Efter ett tag så hörde jag att hans andetag blev tyngre och jag antog att han hade somnat. Jag tog min mobil och ställde ett alarm och sedan la jag mig ner igen och somnade.

Nialls perspektiv:

Jag vaknade senare av ett konstigt ljud som jag inte kände igen och jag tittade mig förvirrat omkring, på bordet vid sängen låg Elaines mobil och gjorde massa oljud. Jag sträckte mig försiktig efter den och försökte vara så försiktig som möjligt för att inte väcka Elaine. Jag tog mobilen i min hand och tittade på den, dock så hade jag inte tänkt på att allt stod på svenska och jag fattade absolut ingenting. Plötsligt hörde jag ett skratt och vände blicken mot Elaine.

- Du fattar inte vad det står va? frågade hon och skrattade.

- Nej jag har verkligen ingen aning. svarade jag och hon tog mobilen ifrån mig och stängde av ljudet.

Hon la tillbaka mobilen på bordet och satte sig sedan i gränsle över mig och tittade mig än en gång djupt i ögonen.

Ett lite kortare kapitel, det kom bara för att Stina kommenterade så underbart x) Men helt ärligt nu, snälla KOMMENTERA vad ni tycker!!!

Tidigare:

- Greg bokade dem till mig, och jag trodde att ni skulle förstå. sa jag argt och stormade ut från köket och in på mitt rum. Tårarna var tillbaka och rann sakta ner för mina kinder. Jag funderade på att strunta i vad min mamma sagt och åka i alla fall men det var inte sån jag var.

______________________________________________________________________________________________________

Jag var väldigt frustrerad, jag var ju tvungen att åka till Elaine, det var bara så. Vi hade redan varit ifrån varandra alldeles för länge och jag stod inte ut länge till. Jag var inte helt säker på hur jag skulle lyckas, men jag tänkte
absolut vara med på det planet till Sverige.

Saras perspektiv:

Det var verkligen svårt att undanhålla för Elaine att jag visste att Niall skulle komma till Sverige. Varje gång vi pratade minnen från resan och hon berättade något om sig och Niall så såg man hur hon sken upp, men sen såg hon helt förkrossad ut. Jag ville bara säga till henne att lugna ner sig, han kommer snart. Men jag ville inte vara den som förstörde överraskningen så jag bet ihop och peppade henne utan att säga att han snart skulle komma.

Elaines perspektiv:

Jag försökte fokusera på att leva i nutiden, det var svårt men jag visste att det var något som jag var tvungen att göra. Jag planerade festen och spenderade så mycket tid med Sara och Sanna som jag bara kunde, för när jag var med dem svar det svårt att vara deppig.

Helt plötsligt var veckorna hos mormor och morfar slut, och vi åkte hem igen. Sommarlovet var också nästan slut bara ca tre veckor kvar. Sen skulle jag och Sara börja första året på gymnasiet, det var något som jag verkligen var nervös
över. Jag och Sara hade båda kommit in på Samhälle-media programmet, jag hade en dröm om att bli journalist och Sara sa att hon tänkte bli tv-reporter eller programledare. Jag skrattade ofta åt hennes idéer på olika program hon ville starta men jag stöttade alltid henne precis lika mycket som hon stöttade mig.

- Jag vet vad jag vill starta för program som jag ska vara programledare för. Sa hon plötsligt när vi satt på mitt rum och snackade om framtiden.

- Jaha va då för något? frågade jag, samtidigt som jag undrade vad för galen idé hon nu hade.

- Jo, ett program där olika människor som kan sjunga ansöker och sen tävlar de i sång och vinnaren får ett skivkontrakt.

- Typ som idol då, eller the x –factor i Storbritannien? Frågade jag ironiskt.

- Ah just det, glömde dem. sa hon generat och tystande. Jag såg hur hennes tankar for iväg och antog att hon funderade ut något nytt program. 

Jag tog upp min mobil och började samsa med Niall, på skärmen stod det onsdagen den 29de juli. Shit det var ju bara tre dagar kvar till Saras fest och jag hade massor kvar att planera. Det var fortfarande massor av folk som bara hade sagt att de kanske skulle komma och det gjorde mig väldigt irriterad.

Jag var i alla fall glad att jag inte hade planerat att bjuda på middag, det hade vi en annan traditon för. Jag, Sara, Sanna, Simon, Saras syster och Charlotte skulle gå på restaurang på kvällen innan festen. Det var något som vi alltid
hade gjort på födelsedagar, innan hade våra föräldrar också varit med men i år så hade de bestämt att vi var stora nog att klara oss själva. Självklart var vi inte ute så länge eftersom vi hade Sanna med oss, men vi ville ändå inte lämna henne utanför det hela. I alla fall så passade det perfekt att ha Saras fest på samma kväll som middagen eftersom då skulle jag ha en anledning till att hon skulle klä upp sig.

När Sara hade gått hem den kvällen så såg jag till att få klart det mesta för hennes fest, men det gick ganska trögt. Jag funderade på att ringa till Sara och säga att jag inte orkade träffas imorgon men jag bestämde mig för att vara
med henne ett par timmar på förmiddagen.

Nialls perspektiv:  

Jag lyckades tillslut övertala mina föräldrar om att jag skulle få åka till Sverige, deras ända villkor var att min bror Greg skulle åka med. Det var lite svårt att övertala honom, han är ju ändå sex år äldre än mig men jag lyckades ändå.

Så fort vi kom fram till hotellet i Sverige så ringde jag Sara, utan att titta på klockan först. Den var 07.00 på morgonen och eftersom hon hade sommarlov så väckte jag så klart henne. Men hon lät ändå glad och lovade att göra sig färdigt och sen komma direkt till hotellet för att åka med mig hem till Elaine. Väntan kändes fruktansvärt lång men tillslut kom hon, jag mötte henne i lobbyn och vi gick direkt hem till Elaine.

Sara gick före och knackade på dörren till Elaines rum, vi båda visste att hon inte var någon morgon människa. Jag ställde mig utanför hennes rum medan Sara knackade på, jag stod så att Elaine inte kunde se mig från sitt rum.

- God morgon sömntuta. hörde jag Sara inne ifrån rummet.

Elaines perspektiv:

På torsdagen vaknade jag av att Sara drog av mig täcket sa god morgon sömntuta. Jag vände mig mot min väckarklocka klockan var kvart i åtta på morgonen.

- Sara du är inte klok, varför väcker du mig såhär tidigt?? Frågade jag irriterat.

- Det är någon här som vill träffa dig. sa hon oskyldigt.

- Det kan väl vänta, låt mig sova. sa jag och la mig ner igen och började dra på mig täcket . Hon vände sig mot dörren.

- Sorry Niall du får nog åka tillbaka till hotellet, någon är inte på humör för att träffa dig just nu.

- Haha kul skämt. sa jag och tittade surt mot henne.

- Det är faktiskt inget skämt. hörde jag en väldigt välbekant röst säga och sen stod min älskling i dörren.  

Nialls perspektiv:

Så fort hon såg mig i dörren så flög hon upp ur sängen och kastade sig i mina armar, denna gången var jag mer bredd på vad hon skulle göra så jag fångade henne utan att snubbla. Hon bombade mig med kyssar och jag var sjukt glad över att äntligen ha henne i mina armar igen.

Kapitel 40 är äntligen här x) kommentera för mera (har lov nu x))

Tyvärr har det uppståt ett problem som gör att kapitel 40 kommer dröja ett tag. Jag hade typ skrivit klart hela och skulle just börja lägga in det här när min dator stänger av sig och när jag startar den igen är hela kapitlet borta (fast än jag hade sparat). Så det är bara att börja om igen.

Så länge tänkte jag höra om någon är intresserad av en roll i berättelsen?? Minst fem kommentarer om det så kommer det en bättre förklaring i ett inlägg (antagligen efter kap 40).

Ni får ha det bra så länge, nu ska jag skriva så fort jag bara kan (blir nog dock ett lite kortare kapitel) x)

Tidigare:

- Nu får du faktiskt ta att göra något, har du ens lämnat huset sen Elaine åkte hem?? frågade han strängt. Jag skakade bara på huvudet. Han gick fram till sängen och började dra i mig. Kom nu, du kan ju inte ligga här och ruttna i tre
veckor till. Jag följde efter honom ut genom dörren och jag blev bländad av solen som för en gångs skull sken.

_______________________________________________________________________________________________________

Elaines perspektiv:

Dagarna hos mormor och morfar var underbara. Jag var ganska borta de två första dagarna, mina tankar var på Irland och min kropp i Sverige. Men sen fick Sara och Sanna mig tillbaka till verkligenheten, självklart saknade jag fortfarande Niall men de fick mig att vara här och nu. Det mesta vi gjorde hela dagarna var sola och bada vid sjön som låg i närheten av mormor och morfars hus. Jag lyckades smita iväg från Sara några gånger för att fixa med hennes överraskningsfest. Jag hade redan frågat Charlotte om hon ville komma, men jag var tvungen att planera så att någon kan hämta henne vid flygplatsen. Egentligen var det väl inte så svårt, bara att tvinga Simon att köra dit och hämta upp henne.

Det skulle antagligen bli en enkel match för jag och Simon var ganska nära syskon. Även om det var fyra år mellan oss så kom vi ganska bra överens, i alla fall nu när vi var äldre. Att vi kom bra överens hade väl egentligen börjat när Sanna föddes för åtta år sen, jag var åtta och Simon 12. Hon skulle egentligen haft en tvilling men den andra överlevde inte och det var knappt heller att Sanna klarade sig. Hennes första år var hon ofta på sjukhus och det tog upp all våra föräldrars tid så jag och Simon fick klara oss väldigt mycket själva, eller rättare sagt han fick ta hand om mig. Även om han klagade mycket över det till mig så sa han aldrig något om det till våra föräldrar, för vi visste redan då att de inte skulle orka att vi klagade. När Sanna var typ fyra år så var sjukhustiden över och vi fick tillbaka våra föräldrar igen, men min och Simons syskon relation var helt annorlunda.

Saras perspektiv:

Jag tyckte att det var ganska skönt att vi hade åkt hem från Irland, även om jag skulle sakna det. För de sista dagarna så hade jag börjat få starkare känslor för Scott igen och det hade plågat mig att se honom med Melissa. Jag föredrog
helt klart att vara med Elaines familj hos hennes mormor och morfar, även om Elaine antagligen hellre var på Irland. De två första dagarna vi var hos hennes mormor och morfar var hon helt borta, det gick inte att få kontakt med henne
alls men sen helt plötsligt så var hon nästan som vanligt igen.

På söndagen när vi var vid sjön precis som alla andra dagar så fick jag plötsligt ett sms. Det stod Niall på skärmen, jag funderade först på att ropa på Elaine men hon var långt ute i vattnet så jag valde att läsa det först och sen fick
jag väl ropa på henne om det behövdes.

# Hej Sara.

Jag tänkte säga att jag kommer näst-nästa vecka på torsdagen (den 30de). Snälla säg inget till Elaine, jag vill att det
ska bli en överraskning för henne.

// Niall

Jag kollade upp för att försäkra mig om att Elaine inte hade gått upp ur vattnet, sedan knappade jag in ett snabbt svar och raderade sms:en. Jag visste att jag skulle komma ihåg datumet, för min födelsedag är två dagar efter och om jag raderade det skulle inte Elaine kunna läsa det och jag skulle inte förstöra planen.

Nialls perspektiv:

Jag hade haft svårt att göra något de första dagarna efter att de hade åkt hem men ju längre tid det gick ju närmare var det tills jag skulle åka över till Sverige. Jag bestämde mig för att fokusera på det istället, biljetterna var bokade men det var ändå så mycket kvar att göra. Jag hade fått min bror att boka biljetterna och nu var jag tvungen att berätta för mina föräldrar.

Jag bestämde mig för att ta tag i det direkt. Mamma satt i köket och läste i sin bok, jag tog ett djupt andetag.

- Mamma, jag hade tänkt åka till Sverige för att hälsa på Elaine. sa jag försiktigt.

- Ja det kan du väl göra någon gång i framtiden. Svarade hon och fortsatte läsa. Tydligen hade hon tagit det som en fråga och inte som information.

- Asså jag hade tänkt åka den 30 juli. Jag har redan bokat biljetterna. fortsatte jag sakta.

- Hur kan du ha bokat biljetter och vem har gett dig tillstånd att åka dit? frågade hon upprört. Jag hörde på hennes röst att det inte skulle hända, jag skulle inte få lov att åka till Elaine.

- Greg bokade dem till mig, och jag trodde att ni skulle förstå. sa jag argt och stormade ut från köket och in på mitt rum. Tårarna var tillbaka och rann sakta ner för mina kinder. Jag funderade på att strunta i vad min mamma sagt och åka i alla fall men det var inte sån jag var.

 Kapitel 39, vad tror ni, kommer han kunna åka till Sverige??

Tidigare:

- Du hade inte behövt ge mig ett armband för att jag ska minnas dig, jag kommer aldrig att glömma dig. sa hon bestämt och kysste mig. Jag hoppades att det var som hon sa, men jag kunde inte låta bli att undra. Hon var den mest underbara tjejen jag någonsin mött och antagligen ville massor av killar i Sverige ha henne, så varför skulle hon då vara tillsammans med mig? Jag slog bort tanken, tydligen hade hon nog sina anledningar och det var jag glad över eftersom jag älskade henne.

_______________________________________________________________________________________________________

Elaines perspektiv:

Min mamma kom och hämtade oss på flygplatsen, eftersom jag hade pratat med henne några gånger så visste hon om att jag var tillsammans med Niall. Så hon bestämde sig för att inte bomba mig med frågor just då utan ställde dem
istället till Sara medan vi körde henne hem. Men  när Sara hade stigit ur bilen hemma hos sig så började frågorna.

- Så är du fortfarande tillsammans med Niall. frågade hon nyfiket. Jag var inte så sugen på att prata så jag nickade bara.

- Okej, och det är därför du har gråtit? Jag nickade igen.

- Så bra, var orolig att det hänt något annat. sa hon och log mot mig. Ska ni träffas igen då? frågade hon.

- Jag vet inte mamma. Problemet är liksom att han bor på Irland och jag bor här i Sverige. svarade jag och tittade ut för att inte visa henne att mina ögon var tårfyllda igen.

- Det löser sig gumman, ni kan ju åka och hälsa på varandra under loven. Bilen rullade in på uppfarten och jag hoppade ur och gick för att ta min väska i bakluckan. Jag tog väskan och gick sedan in i huset och direkt till mitt rum.
Jag orkade inte prata med någon just nu, jag ställde ner väskan på golvet och la mig i sängen och stirrade upp i taket.

Jag tänkte på Niall, min pojkvän som var så långt borta och allt jag ville var att ha honom hos mig just nu. Jag hade ingen aning om när jag skulle få träffa honom igen, om några veckor, månader, år eller kanske tillochmed aldrig. Ju mer jag tänkte på det ju säkrare blev jag på att det inte fick bli aldrig, jag var tvungen att träffa honom igen. Jag reste mig ur sängen och gick fram till datorn och startade den. Jag gick in på massa resesidor för att försöka hitta
en resa till Irland, första frågan var när? Jag funderade ett tag egentligen ville jag helst skriva idag men jag visste att det inte skulle gå. Vi skulle åka till min mormor och morfar nu och vara där i nästan två veckor och Sara
skulle följa med. Sen sista veckan på lovet skulle jag planera en överraskningsfest för henne, vilket som skulle bli halvt omöjligt eftersom jag var tvungen att umgås med henne konstant undertiden.

Det blev onsdag och dags att åka till mormor och morfar. Jag hade packat om min väska och bestämde mig för att försöka vara så mänsklig som möjligt även om det krävdes mycket energi. Jag, Sara min bror Simon och min syster Sanna satt bak i bilen och min mamma och pappa satt i framsätena. Alla pratade en massa med varandra och jag försökte hänga med i snacket så mycket jag kunde, men det var svårt.

Tillslut kom vi fram till deras hus vid kusten och alla hoppade snabbt ur bilen glada att äntligen få sträcka på benen igen. Mormor och morfar stod i trädgården och vinkade åt oss. Sanna sprang snabbt fram och morfar var snabb på att fånga henne. Vi andra kom efter henne och skrattade lättsamt.

- Sanna gumman, du måste vara rädd om din morfar. sa mamma innan hon gick fram och kramade om mormor.

- Åh ja, så gammal är jag inte ännu. svarade morfar glatt och Sanna bara skrattade. Jag skrattade åt dem och gick fram och kramade om min mormor.

- Hur är det hjärtat, du ser lite nere ut. viskade hon till mig.

- Det är okej, saknar bara min pojkvän väldigt mycket. svarade jag och hon nickade förstående. Jag gissade att mamma redan hade berättat allt och i vanliga fall hade det stört mig men nu tyckte jag att det var ganska skönt att slippa förklara själv.

När alla hade kramats klart så gick vi in i huset, jag Sara och Sanna skulle dela rum precis som vanligt. Vanligtvis så ville jag helst inte att Sanna också skulle vara i vårt rum men allt var inte som vanligt nu så jag tyckte bara att
det skulle bli skönt att ha två pratglada rumskamrater med en massa överskotts energi.

Nialls perspektiv:

Det hade gått tre långa dagar sen jag såg henne sist, sen jag kysste henne sist och det hade snart gått fyra dagar sen hon sov i mina armar. Jag levde som i en dimma, sov vaknade och åt men mycket mer än så gjorde jag inte. Scott hade ringt massor av gånger de senaste dagarna, men jag orkade inte svara.

Jag låg i min säng och stirrade upp i taket precis som vanlig när det plötsligt knackade på dörren. Jag brydde mig inte särskilt mycket och hoppades att den som var utanför skulle gå igen. Men sån tur hade jag inte, dörren öppnades med ett ryck och jag tittade mot öppningen och mötte Scotts ara men oroliga blick.

- Nu får du faktiskt ta att göra något, har du ens lämnat huset sen Elaine åkte hem?? frågade han strängt. Jag skakade bara på huvudet. Han gick fram till sängen och började dra i mig. Kom nu, du kan ju inte ligga här och ruttna i tre
veckor till. Jag följde efter honom ut genom dörren och jag blev bländad av solen som för en gångs skull sken.

Kapitel 38, vet att det inte händer så mycket just nu, men det kommer :D KOMMENTERA!!!

Tidigare:

Hans röst skakade så han tog ett djup andetag, innan han sa.
Jag älskar dig. Han rodnade och vände bort huvudet. Jag tog ett steg mot honom och svarade honom.

- Jag älskar dig också Niall James Horan. Sedan kysste jag honom, sammtidigt som jag hörde "When you say nothing at all med Ronan Keating" jag kände hur jag smälte innobords.

_____________________________________________________________________________________________________

De följande två veckorna rusade förbi och nu var det näst sista kvällen på vår språkresa. Vi hade haft ett mycket lugnare slut på resan än början. Jag och Sara var flitiga i skolan på förmiddagarna och sen när vi kom hem så umgicks vi med Niall, Scott, Charlotte och även Melissa en hel del.

Vi satt alla sex i vardagsrummet och tittade på film, vi hade det riktigt mysig tillsammans. Vi hade bestämt att det var förbjudet att nämna att vi skulle åka hem på söndag och istället skulle vi fokusera på att vara här och nu. Jag satt
som alltid när vi såg på film uppkrupen i Nialls famn och även om vi hade bestämt att inte prata om att vi skulle åka hem så märktes det tydligt att det var det ända han tänkte på. Han höll mig hårdare än vanligt och tittade på mig
istället för filmen, varje gång jag vände mig mot honom så mötte jag hans blick. Jag skulle verkligen sakna de vackra blå ögonen, och det gjorde ont att tänka att det bara var två dagar kvar. Vi hade haft en underbar tid tillsammans, utom den veckan efter festen men den var det ingen som pratade om längre. Det var knappt heller någon som nämnde sjukhusveckan utan vi pratade mest om de två sista veckorna.

Vi hade varit på bio, på stranden, vi fyra tjejer hade shoppat en massa, vi hade varit på promenader och en massa annat underbart. Vi hade verkligen blivit ett tajt gäng, och snart skulle jag lämna allt för att kanske aldrig träffa alla på en gång igen. Jag gjorde mitt bästa för att sluta tänka på hemresan och istället såg jag mig runt i rummet. Sara satt med oss i soffan i dess andra ände, Scott satt i fåtöljen och Melissa satt i hans knä och Charlott låg på golvet.
Jag vände mig om, och mötte de vackra blåa ögonen och hans underbara leende som inte riktigt nådde ögonen. Jag lutade mig mot honom och gav honom en kyss.

- Försök att inte tänka på det älskling. viskade jag i hans öra.

- Jag gör verkligen det. svarade han.

Nialls perspektiv:

- Försök att inte tänka på det älskling. viskade hon till mig. Hur kunde jag låta bli, jag älskade henne fruktansvärt mycket och om bara några få dagar skulle hon lämna mig.

- Jag gör verkligen det. svarade jag för jag gjorde det, även om jag inte lyckades särskilt bra med det. Vem visste hur långt det skulle dröja tills nästa gång vi sågs eller tänk om vi aldrig skulle ses igen. Jag gjorde mitt bästa för att
skjuta undan den tanken men jag kände att jag knappt kunde andas längre. Jag höll hårdare om henne och lutade mig fram och luktade i hennes underbara hår.

Dessa sista veckor hade varit perfekta och jag önskade att vi kunde stanna i dem för evigt. Även om jag visste att det var en omöjlig dröm så ville jag inget annat. Vi satt där och tittade på flera filmer och jag ansträngde mig för att vara här och inte drömma. Jag skulle leva i nuet de sista timmarna med min flickvän och sen kunde jag tänka ut en plan när jag kunde träffa henne igen. Jag kanske kunde flyga över till Sverige i slutet på sommarlovet, om så bara för en vecka.

Saras perspektiv (på flygpaltsen) :

Det var söndag förmiddag och vi stod alla sex på flygplatsen. Jag, Elaine och Charlotte stod med våra resväskor redo för att gå igenom säkerhetskontrollen. Även om vi var rent fysiskt redo så var det ingen av oss som ville gå. Elaine
och Niall stod och kramades medan tårarna rann ner för deras kinder. Även om jag skulle sakna Irland väldigt mycket så kunde jag knappt föreställa mig hur det måste vara för Elaine. Hon var verkligen grymt kär i Niall och de var
perfekta för varandra. Jag lovade mig själv att vara så stöttande som möjligt mot henne.

Jag tittade på klockan och visste att vi var tvungna att gå nu om vi skulle hinna med planet. Jag fångade Elaines blick och jag visste att hon förstod att det var dags, hon gav Niall en kyss och lämnade motvilligt hans famn. Hon grät
fortfarande enormt mycket och jag tog ett stadigt tag om henne och ledde henne igenom säkerhetskontrollen.

Efter ca en timme så satt vi på planet, det hade blivit några förseningar men nu var vi äntligen på väg. Elaine hade slutat gråta och nu var det som om hon var någon annanstans, antagligen så var hon hos Niall i tankarna. Hon satt och pillade frånvarande på armbandet som han hade gett henne på fredagen.

Nialls perspektiv:

Jag stod och kramade henne medan tårarna långsamt rann ner för mina kinder, det var bara några få minuter kvar tills hon skulle gå nu. Veckorna hade gått alldeles för fort, jag ville inte släppa taget än inte låta henne åka hem. Jag hade i hemlighet redan bokat min biljett till Sverige och det var bara tre veckor tills jag skulle åka, men även det var alldeles för länge.

Sara fångade hennes blick och jag förstod också genast att det var dags för dem att gå. Hon gav mig en sista kyss innan hon gick till Sara som tog henne i ett stadigt grepp. Innan de försvann runt hörnet så vände hon sig om och vinkade mot mig, jag lyfte handen och vinkade frånvarande tillbaka. I nästa sekund var hon borta och mina knän började skaka. Melissa kom fram till mig och höll i mig, efter ett tag började vi gå. De frågade mig vad jag ville göra men jag svarade bara att jag ville åka hem, jag orkade verkligen inte med att vara social just nu.

När jag kom hem så gick jag in på mitt rum och la mig på sängen och stirrade upp i taket. Jag tänkte tillbaka på fredagskvällen, vi hade lämnat vardagsrummet efter ett tag och gått in på deras rum. Vi satt i soffan och pratade om allt möjligt. Det kändes så tryggt, så enkelt och så självklart att vara med henne. Hon skrattade flera gånger och hennes skratt smittade väldigt mycket.

- Du. sa jag och hon tittade nyfiket på mig. Jag har en sak som jag skulle vilja ge dig. Jag tog fram asken som armbandet låg i. Jag såg detta för några dagar sen när vi var med er och shoppade, men jag kunde ju inte köpa det då så jag åkte snabbt dit innan jag kom idag. Sa jag och log nervöst mot henne samtidigt som jag gav henne asken. Hon drog upp bandet och lyfte på locket.

- Wow, det är verkligen jättefint Niall. sa hon och log stort mot mig. Tack så hemskt mycket. Hon satte det genast runt hanleden och kastade sig sedan i en kram över mig.

- Jag tänkte att det kanske skulle hjälpa dig att minnas mig medan vi är åtskilda.

- Du hade inte behövt ge mig ett armband för att jag ska minnas dig, jag kommer aldrig att glömma dig. sa hon bestämt och kysste mig. Jag hoppades att det var som hon sa, men jag kunde inte låta bli att undra. Hon var den mest underbara tjejen jag någonsin mött och antagligen ville massor av killar i Sverige ha henne, så varför skulle hon då vara tillsammans med mig? Jag slog bort tanken, tydligen hade hon nog sina anledningar och det var jag glad över eftersom jag älskade henne.

Kapitel 37 x)

IDAG FYLLER HARRY STYLES 18 ÅR :D <3

STORT GRATTIS TILL HONOM x)