Tidigare:

- Det är väl goda nyheter Scott? frågade Elaine försiktigt.

- Mm, men jag hade väldigt gärna önskat att det var Melissa som hade vaknat. svarade han tyst och jag hörde i hans röst att han skämdes för det han sa. Jag förstod honom absolut, han ville så gärna vara glad för hennes föräldrars skull men den han var mest orolig för var Melissa. Som inte hade vaknat än, om hon nu skulle vakna alls…

______________________________________________________________________________________________________

Efter några timmar kom min mamma kom fram till oss och hon såg ovanligt glad ut.

- Scott, hon har vaknat nu. sa hon glatt.

- Verkligen. frågade jag försiktigt.

- Ja, du får träffa henne nu om du vill. Men du får bara ta med en av dina andra kompisar, annars blir det för mycket för henne.

Det var svårt att välja, jag ville helst ta med alla tre. Men om jag bara fick välja en, så valde jag Elaine. Antagligen skulle jag behöva någon som kunde lugna mig och som fick mig att känna mig tryggare.

- Elaine?? frågade jag och vände mig mot henne.

- Visst. Hon log mot mig och vi följde efter min mamma längs den långa koridoren.

Hon stannade utanför rummet.

- Ni får bara vara här inne i en kvart, för sen måste hon vila. Jag nickade sakta, visst det var lite men det var bättre än inget alls och huvudsaken var ju att hon blev bättre. Hon öppnade dörren för att låta oss gå in Elaine höll ett stadigt grepp om min arm medan vi gick fram till sängen.

Hon låg där  med slutna ögon.

- Melissa? frågade jag försiktigt. Hon öppnade ögonen och när hon fick syn på mig, försökte hon le.

Melissas perspektiv:

När jag hörde hans röst trodde jag först att jag hade inbillat mig den, det hade hänt så många gånger förut. Men jag öppnade ändå ögonen, bara för att se efter. När jag mötte hans oroligablick så försökte jag instinktivt att le mot honom. Jag lyckades le lite svagt men det var en fruktansvärd kraftansträngning och han såg det på mig.

- Melissa, ansträng dig inte gumman. Vila istället. Jag kommer vara kvar här, även efter jag har lämnat ditt rum igen så stannar jag på sjukhuset tills du kommer ut.

Jag blev så glad över att höra att han var där för min skull, men plötsligt fick jag syn på tjejen bakom honom. Det var en av dem som var på språkresa och bodde hos honom. Den som jag trodde var tillsammans med Niall, men hon verkade väldigt överbeskyddande mot Scott.

- Melissa, gumman vad tänker du på?? Jag orkade inte svara så jag tittade på henne istället och han följde min blick.

- Nej, jag är inte tillsammans med henne. svarade han. Hon är bara med som stöd. Han log mot mig och lutade sig mot mig. Du vet att det inte finns någon annan för mig än dig, jag älskar dig Melissa. viskade han och kysste mig på kinden innan han ställde sig upp igen.

Kapitel 28, ledsen för dålig uppdatering, men nu har skolan börjat igen och det går före :)