Tidigare:

Plötsligt ringde min telefon och jag tittade ner på skärmen, det var min mamma och jag gick genast för att svara.

 - Mamma är inte du på jobbet?? hon jobbade som sjuksköterska och brukade aldrig ringa när hon
jobbade.

- Gubben, det har hänt något fruktansvärt.

___________________________________________________________________________________________________

Saras perspektiv:

Scotts telefon hade ringt och han lämnade vardagsrummet för att gå och svara. Han kom tillbaka efter några minuter helt blek i ansiktet och hela hans kropp skakade. Jag gick sakta fram till honom och la min arm runt hans axlar och ledde fram honom till soffan där han satte sig ner. Elaine pausade filmen och jag satte mig på golvet framför honom och tittade oroligt in i hans ögon.

- Scott, kan du vara så snäll att berätta vad som har hänt? frågade jag oroligt.

- Det var min mamma som ringde. började han sakta.

- Har det hänt något med henne eller med din pappa. frågade Elaine.

- Nej, inget har hänt med någon av dem, det är Melissa. fortsatte han och tårarna började rinna ner från hans kinder.

- Vad har hänt med henne?? frågade jag och Elaine la sin arm runt hans axlar.

- De har varit med om en olycka, taxin från flygplatsen krockade och de ligger nu på sjukhuset. Det var svårt att höra vad han sa, men så fort han yttrade orden om olyckan såg jag hur blek Elaine blev och jag antog att mitt ansikte också sakta tömdes på färg.

- Vad ska vi göra nu då?? Åka till sjukhuset?? frågade jag försiktigt. Han nickade sakta mot mig och började torka sina tårar, men oavsett hur mycket han torkade så slutade de inte rinna.

Vi gick och tog på våra ytterkläder och började sedan gå mot bussen, vi gick tysta sida vid sida. Bussen kom och vi åkte den dryga timmen till sjukhuset, det kändes som om resan aldrig skulle ta slut. Men vi kom fram till sjukhuset och gick genast in till receptionen för att ta reda på var Melissa och hennes föräldrar låg. De sa till oss att sätta oss i väntrummet och vänta tills någon hade tid för oss.

Tiden som vi väntade var olidligt lång, Scott var utom sig av oro för sin flickvän och Elaine var krossad över att ha förlorat sin pojkvän. Det var jobbigt att försöka stötta båda så jag bestämde mig för att låna Elaines mobil och försöka få tag på Niall. Elaine och Scott satt stela bredvid varandra utan att prata, så jag tog försiktigt hennes mobil och gick ut för att ringa. De hade ju i alla fall varandra undertiden och de var på ett sjukhus så jag var ganska lugn. Men jag skyndade mig i alla fall, när jag kom ut så började jag genast ringa Niall men som vanligt var det ingen som svarade.

När jag kom tillbaka in igen så stod Scotts mamma framför dem och skulle just börja berätta om hur det var med Melissa och hennes föräldrar. Jag gick fram och satte mig mellan dem igen och tog Elaines ena hand i min hand och Scotts i min andra.

- Båda hennes föräldrar har vaknat och de mår överraskande bra. Men Melissa är tyvärr fortfarande i koma. Så fort hon sa orden så skön Scott ihop vid min sida. Hans mamma gick fram till honom och gav honom en kram. Vi gör att vi kan för att hon ska bli bättre, vilket hon antagligen kommer att bli. hon log mot honom, men han stirrade bara tomt tillbaka.

Elaines perspektiv:

Scott hade just fått veta att Melissa fortfarande var i koma, men att de trodde att hon skulle bli bättre. Scott var fortfarande borta och gick inte att kontakta, det var hemskt att se. Just i det ögonblicket önskade jag att vi aldrig hade åkt på vår resa, för då hade Niall varit hos Scott nu precis som det skulle vara. Sara berättade att hon hade försökt ringa honom men han svarade inte.

Efter ett par minuter så hörde jag steg komma mot oss, men jag reagerade inte eftersom jag trodde att det bara var någon sköterska som skulle gå förbi. Jag hörde att Sara reste sig upp så jag följde henne med blicken. Personen jag såg var någon jag sett massor av gånger förut men inte på den senaste veckan. Även om jag var glad att han var där så smärtade dig mig något enormt och jag kände hur min kropp svek mig och allt blev svart.

Kapitel 20, komentera för snabbare uppdatering med nya kapitel :D

 

N

4 januari 2012 03:21

guuud va spännande!!
du/ni e otroligt duktig(a) på att skriva!!<3

Felicia

4 januari 2012 14:41

Tack så hemskt mycket för din snälla komentar. Det är bara en person som driver den här bloggen och tack igen :D

 

JoJo

18 april 2012 15:08

Åh, gud så spännande.....:S

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänkte bara säga att jag inte har dött... Har bara haft as mycket att göra hur länge som helst och det verkar inte finnas något slut på det heller. Men ska försöka skriva ihop ett längre avslutande kapitel till er (så fort jag får tid), för det är ni...

Skulle vara jättebra om ni kan rösta i omröstningen så jag kan skriva klart kapitlet :D <3 ...

Ledsen att det dröjer såhär länge med nästa kapitel, men jag har sjukt mycket att göra. Det kommer bli lite lugnare eftermidsommar men har dock sommarjobb en hel del i sommar.. Tack för att ni väntar och ska lägga upp nästa kapitel så SNART jag kan...

Tidigare: Plötsligt reste sig Zayn snabbt upp och lämnade resturangen, han gick mot entrén så antagligen skulle han ut och röka. En kort sekund senare reste sig Liam och gick efter Zayn. Det verkade lite konstigt men ingen annan reagerade så jag be...

Hejsan x) Nu är det såhär att jag är nominerad till veckans novellblogg på www.onedirectioninmyheart.bloggplatsen.se  Så snälla snälla rösta, det skulle betyda MASSOR :D  Om jag vinner ska jag försöka skriva ett längre kapitel veckan efter den ...