Tidigare:

Vi gick igenom en lång korridor och tillslut kom vi fram till en dörr som sköterskan stannande framför.

- En sak du måste veta är att hon är mycket svag eftersom hon har näringsbrist. Hon är trött och om hon somnar så får du inte väcka henne igen. Efter det öppnande hon dörren och jag gick in i rummet där Elaine låg. 

___________________________________________________________________________________________________

Elaines perspektiv:

När jag vaknade igen var jag i en sal på sjukhuset, det stod en sköterska vid min säng och tog anteckningar.

- Vad heter du?? frågade hon.

- Elaine Linnea Strandberg. svarade jag, det var väldigt ansträngande att prata.

- Ålder?

- 16 år

- Var kommer du ifrån?

- Sverige, men jag är här på språkresa med min kompis.

- Flickan som du satt med i väntrummet, Sara??  Jag nickade bara till svar för jag orkade inte prata längre. Jag stängde ögonen igen och sköterskan slutade med frågor, men jag hörde att hon var kvar i rummet.

Efter ett tag somnade jag och drömde om att allt hade löst sig mellan mig och Niall. När jag vaknade igen så kände jag hur jag log. Men sen kom sanningen ikapp mig och leendet förrsvann.

- Är du tillräckligt pigg för att träffa dina vänner. Det var samma sköterska som innan som ställde frågan.

-  Jag tror det. svarade jag. Hon lämnade rummet för att hämta dem, antog jag.

Minuterna gick sakta förbi, men plötsligt hörde jag steg utanför min dörr. Jag förbrede mig på att Sara skulle komma in och skälla på mig för att jag inte hade varit rädd om mig. Men när dörren öppnades så var det inte Sara jag såg utan Niall. Jag stelnade i sängen och undrade varför han kom och inte Sara.

Nialls perspektiv:

Jag gick sakta in i rummet och fram till sängen där hon låg. Hon var blek i ansiktet och hade mörka ringar under ögonen, det var svårt att se henne så. Jag vände min blick från henne men fortsatte att gå mot henne. Jag satte mig ner på stolen som stod vid hennes säng och tittade på mina händer. Detta var mycket svårare än vad jag hade trott att det skulle vara, men jag visste att jag var tvungen att prata med henne. För oavsett hur svårt det var för mig att se henne såhär så visste jag att det var mitt fel. Jag reste blicken från mina händer och såg henne i ögonen, hon såg rädd ut.

- Elaine, jag är hemsk ledsen för det som har hänt. började jag sakta. Jag borde ha stannat för att lyssna på dig och tagit reda på sanningen. Jag borde ha litat på dig och förstått att du aldrig skulle ha kysst någon annan.

- Ja, det borde du ha gjort. Jag trodde att du var medveten om att det var du och jag. Trotts att hennes röst var svag så lyssnade jag noga på vart enda ord hon sa.

-  Snälla prata inte mer, vila dig så kan vi prata senare.

- Hur kan jag lita på att du kommer vara kvar senare då? Hur kan jag lita på att du vill prata med mig och inte lämnar mig igen. Hur kan jag lita på dig överhuvudtaget?

Vart ända ord hon sa var som ett slag mot mig, men jag visste att hon hade rätt. Jag hade lämnat henne en gång och inte stannat för att prata med henne, trotts att jag innerst inne visste hur mycket hon tyckte om mig. Eller i alla fall hur mycket hon hade tyckt om mig tidigare. Jag letade i huvudet och försökte komma på något att säga som gjorde att hon skulle tro på mig, men det var svårt.

- Jag vill väldigt gärna att vi ska kunna lösa allt, för jag har levt med tanken en vecka att du aldrig har velat ha mig överhuvudtaget. Sedan kom jag hit och fick en rejäl utskällning av Sara, vilken som fick mig att inse att du faktiskt tyckte om mig. Jag vet att det kanske är försent nu, men jag vill så gärna försöka ordna allt mellan oss. Jag tog hennes hand, även om jag var övertygad om att hon skulle dra undan den igen, den var iskall. Hon lät sin hand vara kvar i min, men hon höll inte om min.

- Niall, du måste förstå att det tar mer än det här för mig att förlåta dig. sa hon sakta.

Jag nickade, sänkte blicken till min fria hand och kände hur tårarna brände i ögonen igen.

- Du Niall, en fråga. Varför kom du hit ensam, varför kom inte Sara med dig.

- Dels för att vi precis hade fått gå in till Melissa och vi ville inte lämna Scott ensam. svarade jag.

- Så varför kom inte hon ensam då?

- För att jag bad henne att stanna, för jag ville reda ut saker med dig så fort som möjligt eftersom… Jag svalde hårt och såg henne i ögonen. Eftersom du är så otroligt viktig för mig och jag kunde inte vänta längre med att träffa dig.

Kapitel 23, trevligt att ha fått några komentarer. Ni vet ju fler komentarer ju fler kapitel :D

 

JoJo

18 april 2012 15:44

Jättegrymtbra:P Älskar den<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänkte bara säga att jag inte har dött... Har bara haft as mycket att göra hur länge som helst och det verkar inte finnas något slut på det heller. Men ska försöka skriva ihop ett längre avslutande kapitel till er (så fort jag får tid), för det är ni...

Skulle vara jättebra om ni kan rösta i omröstningen så jag kan skriva klart kapitlet :D <3 ...

Ledsen att det dröjer såhär länge med nästa kapitel, men jag har sjukt mycket att göra. Det kommer bli lite lugnare eftermidsommar men har dock sommarjobb en hel del i sommar.. Tack för att ni väntar och ska lägga upp nästa kapitel så SNART jag kan...

Tidigare: Plötsligt reste sig Zayn snabbt upp och lämnade resturangen, han gick mot entrén så antagligen skulle han ut och röka. En kort sekund senare reste sig Liam och gick efter Zayn. Det verkade lite konstigt men ingen annan reagerade så jag be...

Hejsan x) Nu är det såhär att jag är nominerad till veckans novellblogg på www.onedirectioninmyheart.bloggplatsen.se  Så snälla snälla rösta, det skulle betyda MASSOR :D  Om jag vinner ska jag försöka skriva ett längre kapitel veckan efter den ...