Tidigare:

En ny sköterska kom ut till oss i väntrummet, tyvärr så finns det inget nytt att säga om någon av dem sa hon och gick sedan snabbt vidare. Alla tre sjönk ihop ännu mer i sina stolar och mina tårar började rinna igen.

___________________________________________________________________________________________________

Saras perspektiv:

Vi satt kvar i väntrummet, det var en konstig stämning och jag orkade inte med den längre så jag bestämde mig för att gå och handla en flaska vatten. Jag la min arm på Scotts axel och han vände sig mot mig.

- Jag hade tänkt gå till Cafeterian, är det något du vill ha. Kanske något att äta? frågade jag försiktigt. Han skakade sakta på huvudet. Vill du ha något att dricka då. Ännu en gång skakade han på huvudet mot mig. Jag förstod honom men jag var ändå orolig.

Jag reste mig upp och gick bort till Cafét och handlade en flaska vatten. När jag kom tillbaka så pratade killarna med
varandra så jag bestämde mig för att sätta mig en bit ifrån och låta dem prata ifred.

Scotts perspektiv:

Så fort Sara hade gått så började Niall prata med mig, han var väldigt försiktig med sina frågor. Det kändes så konstigt, inte alls som min bästa vän brukade vara. Men det hade hänt så mycket på senaste tiden så det var förståligt. Efter några minuter tystnade han, och tittade ursäktande på mig.

- Jag är hemskt ledsen för att jag inte har funnits för dig från början när du fick veta om Melissa. började han.

- Det är lugnt, men det är faktiskt inte det som jag är arg över och det vet du. svarade jag och han nickade. Du skulle ha varit där när vi hittade Elaine i hallen, både jag och Sara fick hjälpas åt att förflytta henne till deras rum. Du skulle varit där när hon inte kunde äta, du skulle sett hennes min när hon försökte ringa och det inte var någon som svarade. Eller så skulle du varit hemma när vi gick hem till dig på söndagen och mött hennes blick. Då hade du förstått varför jag var så arg på dig, det har varit riktigt jobbigt för mig att se.

Han sänkte blicken mot sina händer och jag tystnade, nu hade jag i alla fall sagt det mesta. Sara kom fram och satte sig bredvid oss igen.

Nialls perspektiv:

Vart ända ord han sa när han beskrev vad Elaine hade gått igenom smärtade mig enormt. Jag var en fruktansvärt dålig person, visst hon hade blivit kysst och det hade plågat mig att se. Men någon annan hade kysst henne och jag hade sprungit iväg från hennes förklaring, jag hade lämnat henne utan att lyssna. Jag skämdes så, jag var tvungen att prata med henne genast men det gick inte alla fall inte just nu.

En sköterska kom fram till oss och sa att vi kunde få se Melissa även fast hon inte hade vaknat upp än. Vi reste oss genast upp och följde efter, Scott gick först och jag och Sara gick direkt bakom honom. Vi kom in i rummet där Melissa låg på en säng, det såg ut som om hon sov. När vi kom närmre sängen så såg man att hon hade blåmärken över hela kroppen och det gick massor av slangar från olika maskiner till henne. Scott satte sig på stolen vid sängen och tog hennes hand i sin, han tittade på henens ansikte och sedan upp på mig. Det var en blick fylld av smärta och jag gick fram och ställde mig bakom honom. Sara ställde sig bredvid mig och vi hade vars en hand på vars en av hans axlar. Det var ett försök att lugna och visa att vi stöttade honom.

Plötsligt kom samma sköterska tillbaka in i rummet och sa att Elaine hade vaknat upp. Jag började gå mot dörren, men fick en hård blick av Sara som fick mig att stanna upp.

- Tycker du verkligen att det är en bra ide att du är den första som går in till henne. frågade hon bestämt.

- Ja, det gör jag. För jag står inte ut längre, jag måste få prata med henne. började jag sakta. Jag vet att jag har ställt till det väldigt mycket och nu måste jag ordna upp den här röran. så fort jag avslutade meningen lämnade jag rummet och följde efter sköterskan.

Vi gick igenom en lång korridor och tillslut kom vi fram till en dörr som sköterskan stannande framför.

- En sak du måste veta är att hon är mycket svag eftersom hon har näringsbrist. Hon är trött och om hon somnar så får du inte väcka henne igen. Efter det öppnande hon dörren och jag gick in i rummet där Elaine låg.  

Kapitel 22, lite kortare men det kommer nog upp ett till idag. Kanske två om ni komenterar mycket :D

 

sofie

5 januari 2012 17:27

såå grymt bra! Snääällla att ni lägger upp mer nuuu, måste veta vad som händer med Niall & Elaine! :D

Felicia

5 januari 2012 19:36

Tack så mycket. Nästa kapitel är nyss publicerat. Hoppas du gillar det med.

 

jenni och sara

5 januari 2012 17:35

Tycker om er novell jättemycket!
Vi har precis påbörjat en ny novell på våra blogg. Kika gärna in och se om den är något för dig! Kanske vi kan göra länkbyten också? :)

http://alondonstory.blogg.se

 

JoJo

18 april 2012 15:37

Så himla 7kt bra:D <3<3<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänkte bara säga att jag inte har dött... Har bara haft as mycket att göra hur länge som helst och det verkar inte finnas något slut på det heller. Men ska försöka skriva ihop ett längre avslutande kapitel till er (så fort jag får tid), för det är ni...

Skulle vara jättebra om ni kan rösta i omröstningen så jag kan skriva klart kapitlet :D <3 ...

Ledsen att det dröjer såhär länge med nästa kapitel, men jag har sjukt mycket att göra. Det kommer bli lite lugnare eftermidsommar men har dock sommarjobb en hel del i sommar.. Tack för att ni väntar och ska lägga upp nästa kapitel så SNART jag kan...

Tidigare: Plötsligt reste sig Zayn snabbt upp och lämnade resturangen, han gick mot entrén så antagligen skulle han ut och röka. En kort sekund senare reste sig Liam och gick efter Zayn. Det verkade lite konstigt men ingen annan reagerade så jag be...

Hejsan x) Nu är det såhär att jag är nominerad till veckans novellblogg på www.onedirectioninmyheart.bloggplatsen.se  Så snälla snälla rösta, det skulle betyda MASSOR :D  Om jag vinner ska jag försöka skriva ett längre kapitel veckan efter den ...