Tidigare:

En ny sköterska kom ut till oss i väntrummet, tyvärr så finns det inget nytt att säga om någon av dem sa hon och gick sedan snabbt vidare. Alla tre sjönk ihop ännu mer i sina stolar och mina tårar började rinna igen.

___________________________________________________________________________________________________

Saras perspektiv:

Vi satt kvar i väntrummet, det var en konstig stämning och jag orkade inte med den längre så jag bestämde mig för att gå och handla en flaska vatten. Jag la min arm på Scotts axel och han vände sig mot mig.

- Jag hade tänkt gå till Cafeterian, är det något du vill ha. Kanske något att äta? frågade jag försiktigt. Han skakade sakta på huvudet. Vill du ha något att dricka då. Ännu en gång skakade han på huvudet mot mig. Jag förstod honom men jag var ändå orolig.

Jag reste mig upp och gick bort till Cafét och handlade en flaska vatten. När jag kom tillbaka så pratade killarna med
varandra så jag bestämde mig för att sätta mig en bit ifrån och låta dem prata ifred.

Scotts perspektiv:

Så fort Sara hade gått så började Niall prata med mig, han var väldigt försiktig med sina frågor. Det kändes så konstigt, inte alls som min bästa vän brukade vara. Men det hade hänt så mycket på senaste tiden så det var förståligt. Efter några minuter tystnade han, och tittade ursäktande på mig.

- Jag är hemskt ledsen för att jag inte har funnits för dig från början när du fick veta om Melissa. började han.

- Det är lugnt, men det är faktiskt inte det som jag är arg över och det vet du. svarade jag och han nickade. Du skulle ha varit där när vi hittade Elaine i hallen, både jag och Sara fick hjälpas åt att förflytta henne till deras rum. Du skulle varit där när hon inte kunde äta, du skulle sett hennes min när hon försökte ringa och det inte var någon som svarade. Eller så skulle du varit hemma när vi gick hem till dig på söndagen och mött hennes blick. Då hade du förstått varför jag var så arg på dig, det har varit riktigt jobbigt för mig att se.

Han sänkte blicken mot sina händer och jag tystnade, nu hade jag i alla fall sagt det mesta. Sara kom fram och satte sig bredvid oss igen.

Nialls perspektiv:

Vart ända ord han sa när han beskrev vad Elaine hade gått igenom smärtade mig enormt. Jag var en fruktansvärt dålig person, visst hon hade blivit kysst och det hade plågat mig att se. Men någon annan hade kysst henne och jag hade sprungit iväg från hennes förklaring, jag hade lämnat henne utan att lyssna. Jag skämdes så, jag var tvungen att prata med henne genast men det gick inte alla fall inte just nu.

En sköterska kom fram till oss och sa att vi kunde få se Melissa även fast hon inte hade vaknat upp än. Vi reste oss genast upp och följde efter, Scott gick först och jag och Sara gick direkt bakom honom. Vi kom in i rummet där Melissa låg på en säng, det såg ut som om hon sov. När vi kom närmre sängen så såg man att hon hade blåmärken över hela kroppen och det gick massor av slangar från olika maskiner till henne. Scott satte sig på stolen vid sängen och tog hennes hand i sin, han tittade på henens ansikte och sedan upp på mig. Det var en blick fylld av smärta och jag gick fram och ställde mig bakom honom. Sara ställde sig bredvid mig och vi hade vars en hand på vars en av hans axlar. Det var ett försök att lugna och visa att vi stöttade honom.

Plötsligt kom samma sköterska tillbaka in i rummet och sa att Elaine hade vaknat upp. Jag började gå mot dörren, men fick en hård blick av Sara som fick mig att stanna upp.

- Tycker du verkligen att det är en bra ide att du är den första som går in till henne. frågade hon bestämt.

- Ja, det gör jag. För jag står inte ut längre, jag måste få prata med henne. började jag sakta. Jag vet att jag har ställt till det väldigt mycket och nu måste jag ordna upp den här röran. så fort jag avslutade meningen lämnade jag rummet och följde efter sköterskan.

Vi gick igenom en lång korridor och tillslut kom vi fram till en dörr som sköterskan stannande framför.

- En sak du måste veta är att hon är mycket svag eftersom hon har näringsbrist. Hon är trött och om hon somnar så får du inte väcka henne igen. Efter det öppnande hon dörren och jag gick in i rummet där Elaine låg.  

Kapitel 22, lite kortare men det kommer nog upp ett till idag. Kanske två om ni komenterar mycket :D

Tidigare:

Efter ett par minuter så hörde jag steg komma mot oss, men jag reagerade inte eftersom jag trodde att det bara var någon sköterska som skulle gå förbi. Jag hörde att Sara reste sig upp så jag följde henne med blicken. Personen jag såg var någon jag sett massor av gånger förut men inte på den senaste veckan. Även om jag var glad att han var där så smärtade dig mig något enormt och jag kände hur min kropp svek mig och allt blev svart.

____________________________________________________________________________________________________

Nialls perspektiv:

Eftersom jag inte svarade på min mobil så hade Scotts mamma ringt till min och berättat om Melissa. Även om jag antog att Elaine skulle vara på sjukhuset med honom så bestämde jag mig för att åka dit, han var ändå min bästa vän. Så fort jag kom till sjukhuset och hittade dem reste sig Sara upp för att prata med mig. Hon hade suttit mellan Elaine och Scott, så fort hon hade rest sig upp så föll Elaine av sin stol och ner i en hög på golvet. Sara hörde dunsen och vände sig genast om, när hon såg Elaine ligga stilla på golvet så satte hon sig på huk bredvid. Jag såg mig runt i rummet och hittade en sköterska som följde mig till Elaine. Hon ropade på andra och snart hade de lagt henne på en bår och rullat henne därifrån. Sara satt kvar på golvet och jag gick fram och satte mig bredvid henne.

- Sara, vad är det som har hänt. frågade jag försiktigt. Hon vände sig mot mig och jag mötte hennes blick som var svart av ilska.

- Få se nu, var ska jag börja. Det har gått till ungefär såhär, min bästa vän och jag åkte på språkresa och där träffar hon en kille som hon faller för redan från början. Det visar sig sedan efter lite problem att han har känslor för henne också. De blir tillsammans och hon är lyckligare än jag någonsin sett henne förut. Allt verkar som taget ur en saga, sedan har de en fest i huset där vi bor. Hennes pojkvän spelar gitarr och sjunger och undertiden sitter hon vid hans sida och lyssnar uppmärksamt. Plötsligt spelar han hennes favorit låt och en gäst kommer fram och frågar om de ska dansa. Hennes pojkvän ler uppmuntrande till svar, så hon följer efter honom. De dansar en stund och hon tittar nästan bara på sin pojkvän under hela tiden.

Hon tog en paus och tittade argt mot mig och jag nickade sakta så hon fortsatte.

Hennes pojkvän sänker blicken mot sin gitarr så hon vänder sin blick mot den hon dansar med. Innan hon vet ordet av så kysser han henne, musiken slutar genast spela. Hon är rasande på den som kysste henne och klipper till honom allt vad hon orkar, hon vänder sig om men hennes pojkvän har redan sprungit från platsen. Hon springer allt vad hon orkar efter, men han är mycket snabbare. Hon skriker det högsta hon kan för att få honom att stanna, men inget hon gör hjälper. Tillslut förstår hon att det är över att han inte kommer komma tillbaka, så hon ger upp.

Sedan dess har man knappt kunnat prata med henne överhuvudtaget, hon har varken ätit eller sovit på drygt en vecka. Det som förvånar mig mest är att hon inte har svimmat tidigare sa hon ironiskt.Hon lämnade knappt din sida på hela kvällen, varför skulle hon då kyssa någon annan?  Hon reste sig upp och gav mig en blick som såg ut att kunna döda och sedan satte hon sig bredvid Scott igen.

Jag lät hennes ord sjunka in, och förstod sakta sanningen. Det var James som kysst Elaine och inte tvärt om, och jag hade undvikit hennes förklaring hela veckan. Nu hade hon svimmat av utmattning och näringsbrist p.g.a mig. Jag kände mig fruktansvärd och förstod Saras ilska mot mig. Tårarna brände i mina ögon och jag visste att jag var tvungen att komma på ett sätt att ställa allt tillrätta igen. Jag stod inte ut med att förlora henne, hon var alldeles för viktigt för mig. Jag satt kvar på golvet tills jag hade lyckats samla mig sedan satte jag mig bredvid Scott på hans andra sida.
Han tittade upp mot mig och han var också arg, jag förstod dem båda.

Scotts perspektiv:

Trotts att jag var orolig för Melissa så var jag arg på Niall, det var först när jag såg honom igen som jag verkligen förstod hur arg jag var på honom trotts att han var min bästa vän. Visst jag förstod hur mycket kyssen hade smärtat honom men att inte lyssna på Elaines förklaring var dumt gjort.

En ny sköterska kom ut till oss i väntrummet, tyvärr så finns det inget nytt att säga om någon av dem sa hon och gick sedan snabbt vidare. Alla tre sjönk ihop ännu mer i sina stolar och mina tårar började rinna igen.

Kapitel 21, ju fler kommentarer ju fler kapitel :D

Tidigare:

Plötsligt ringde min telefon och jag tittade ner på skärmen, det var min mamma och jag gick genast för att svara.

 - Mamma är inte du på jobbet?? hon jobbade som sjuksköterska och brukade aldrig ringa när hon
jobbade.

- Gubben, det har hänt något fruktansvärt.

___________________________________________________________________________________________________

Saras perspektiv:

Scotts telefon hade ringt och han lämnade vardagsrummet för att gå och svara. Han kom tillbaka efter några minuter helt blek i ansiktet och hela hans kropp skakade. Jag gick sakta fram till honom och la min arm runt hans axlar och ledde fram honom till soffan där han satte sig ner. Elaine pausade filmen och jag satte mig på golvet framför honom och tittade oroligt in i hans ögon.

- Scott, kan du vara så snäll att berätta vad som har hänt? frågade jag oroligt.

- Det var min mamma som ringde. började han sakta.

- Har det hänt något med henne eller med din pappa. frågade Elaine.

- Nej, inget har hänt med någon av dem, det är Melissa. fortsatte han och tårarna började rinna ner från hans kinder.

- Vad har hänt med henne?? frågade jag och Elaine la sin arm runt hans axlar.

- De har varit med om en olycka, taxin från flygplatsen krockade och de ligger nu på sjukhuset. Det var svårt att höra vad han sa, men så fort han yttrade orden om olyckan såg jag hur blek Elaine blev och jag antog att mitt ansikte också sakta tömdes på färg.

- Vad ska vi göra nu då?? Åka till sjukhuset?? frågade jag försiktigt. Han nickade sakta mot mig och började torka sina tårar, men oavsett hur mycket han torkade så slutade de inte rinna.

Vi gick och tog på våra ytterkläder och började sedan gå mot bussen, vi gick tysta sida vid sida. Bussen kom och vi åkte den dryga timmen till sjukhuset, det kändes som om resan aldrig skulle ta slut. Men vi kom fram till sjukhuset och gick genast in till receptionen för att ta reda på var Melissa och hennes föräldrar låg. De sa till oss att sätta oss i väntrummet och vänta tills någon hade tid för oss.

Tiden som vi väntade var olidligt lång, Scott var utom sig av oro för sin flickvän och Elaine var krossad över att ha förlorat sin pojkvän. Det var jobbigt att försöka stötta båda så jag bestämde mig för att låna Elaines mobil och försöka få tag på Niall. Elaine och Scott satt stela bredvid varandra utan att prata, så jag tog försiktigt hennes mobil och gick ut för att ringa. De hade ju i alla fall varandra undertiden och de var på ett sjukhus så jag var ganska lugn. Men jag skyndade mig i alla fall, när jag kom ut så började jag genast ringa Niall men som vanligt var det ingen som svarade.

När jag kom tillbaka in igen så stod Scotts mamma framför dem och skulle just börja berätta om hur det var med Melissa och hennes föräldrar. Jag gick fram och satte mig mellan dem igen och tog Elaines ena hand i min hand och Scotts i min andra.

- Båda hennes föräldrar har vaknat och de mår överraskande bra. Men Melissa är tyvärr fortfarande i koma. Så fort hon sa orden så skön Scott ihop vid min sida. Hans mamma gick fram till honom och gav honom en kram. Vi gör att vi kan för att hon ska bli bättre, vilket hon antagligen kommer att bli. hon log mot honom, men han stirrade bara tomt tillbaka.

Elaines perspektiv:

Scott hade just fått veta att Melissa fortfarande var i koma, men att de trodde att hon skulle bli bättre. Scott var fortfarande borta och gick inte att kontakta, det var hemskt att se. Just i det ögonblicket önskade jag att vi aldrig hade åkt på vår resa, för då hade Niall varit hos Scott nu precis som det skulle vara. Sara berättade att hon hade försökt ringa honom men han svarade inte.

Efter ett par minuter så hörde jag steg komma mot oss, men jag reagerade inte eftersom jag trodde att det bara var någon sköterska som skulle gå förbi. Jag hörde att Sara reste sig upp så jag följde henne med blicken. Personen jag såg var någon jag sett massor av gånger förut men inte på den senaste veckan. Även om jag var glad att han var där så smärtade dig mig något enormt och jag kände hur min kropp svek mig och allt blev svart.

Kapitel 20, komentera för snabbare uppdatering med nya kapitel :D

Tidigare:

Oavsett om han tänkte ta tillbaka mig eller inte, så behövde han få reda på vad som egentligen hänt. I samma sekund som jag tänkte tanken att han kanske inte skulle ta tillbaka mig även om han fick veta vad som hänt, så fylldes jag med en enorm smärta och en övertygelse av att det var vad som skulle hända. Tårarna som jag hade trott var slut, började rinna ner för mina kinder igen.

______________________________________________________________________________________________________

Saras perspektiv:

Elaine var helt borta hela veckan, hon var med mig i skolan men jag tror inte att hon har någon som helst aning om vad vi gått igenom. Det var fruktansvärt för mig att se, hon hade knappt ätit eller pratat på hela veckan. Jag spenderande all min lediga tid för att komma på ett sätt att få tag på Niall och Scott gjorde det samma. Han var verkligen mycket hjälpsam och snäll under hela tiden. Eftersom han hade lov, Melissa var på semester och det inte gick att få tag på Niall så umgicks han med oss hela tiden. Flera gånger under veckan försökte vi få Elaine att tänka på annat, men det var svårt. Vi gick på bio, gick runt på köpcentrat och gjorde allt som man kunde göra men hon var fortfarande helt borta. Jag önskade verkligen att jag kunde ordna allt, men utan Niall var det svårt.

Elaines perspektiv:

De drog med mig på olika saker varje dag, bio, promenader och annat som jag hade gillat i vanliga fall. Men nu var allt grått, det hade snart gått en vecka sedan festen och jag hade fortfarande inte fått tag på Niall. Även om jag nu
var övertygad om att han inte ville ha mig trotts att han fick veta sanningen, så ville jag ändå att han skulle få höra den. Jag saknade honom så att det värkte inom mig, jag kunde varken äta eller sova p.g.a smärtan. Jag visste
inte hur länge till jag skulle orka, jag såg liksom inte någon mening med något längre. Hade jag inte haft Sara och Scott så vet jag ärligt talat inte vad jag hade gjort.

Nialls perspektiv:

Jag försökte att inte tänka på det, men hon var konstant i mina tankar. Men hon hade kysst någon annan och det hade sårat mig djupt.

Scotts perspektiv:

Jag visste att jag inte hade känt Elaine så länge, men jag brydde mig verkligen om henne. Jag var orolig för henne, hon höll på att tyna bort. Det var omöjligt att känna igen henne, det fanns knappt några likheter med den Elaine som jag träffat på flygplatsen för snart två veckor sedan och den tjej som nu gick runt i mitt hus. Jag gjorde mitt bästa för att stötta henne för jag gillade vekligen henne som kompis och visste att hon skulle gjort det samma för mig. Det märktes så tydligt att hon var en som brydde sig om andra, i alla fall innan detta hade hänt.

Jag satt i soffan bredvid Sara och Elaine satt uppkrupen i hörnet och höll om sina knän, som om hon skulle falla sönder om hon släppte. Vi såg på film, jag var inte säker på vilken för mina tankar var hos Melissa. De skulle komma hem idag och jag skulle äntligen få träffa henne igen. Det kändes som om det hade gått en månad istället för drygt en och en halv vecka. Plötsligt ringde min telefon och jag tittade ner på skärmen, det var min mamma och jag gick genast för att svara.

- Mamma är inte du på jobbet?? hon jobbade som sjuksköterska och brukade aldrig ringa när hon
jobbade.

- Gubben, det har hänt något fruktansvärt.

Kapitel 19, dålig uppdaterning men har haft massa att göra :D

Tidigare:

- Elaine du är alldeles blek i ansiktet, du borde försöka äta eller dricka lite. hon lät verkligen orolig, men jag skakade på huvudet. Jag kunde verkligen inte förmå mig själv att äta, jag mådde illa av smärtan inom mig och sänkte blicken igen.

____________________________________________________________________________________________________

Efter en stund hörde jag att någon kom in i köket, jag lyfte blicken från te-koppen och mötte Scotts oroliga blick.

- Scott. sa jag så fort jag såg honom. Kan jag få Nialls mobilnummer jag måste verkligen ringa honom.

- Visst kan du få det. Men tyvärr tror jag inte att han kommer svara. svarade Scott ursäktande.

Jag plockade fram min mobil och Scott skrev in Nialls nummer.

Jag gick ut från köket och in i vardagsrummet och började ringa till Niall. Det gick fram flera signaler men det var ingen som svarade. Jag visste egentligen att jag inte borde ha förväntat mig något men jag hade börjat hoppas på att jag skulle få prata med honom. Jag bestämde mig för att fråga Scott var han bodde så jag kunde gå hem till honom.

Scott och Sara bestämde sig för att följa med mig dit, de vägrade att lämna mig ensam överhuvudtaget. Vi gick ut och promenerade till Nialls hus under tystnad. Jag gick fram till dörren och ringde på, sedan väntade jag och hoppades att han skulle komma och öppna dörren. Jag ville så gärna förklara vad som hade hänt på festen. Att det var James som hade kysst mig och jag hatade honom för det, den enda jag ville ha var Niall.

Scotts perspektiv:

Elaine stod framför dörren och väntade på att någon skulle öppna. Men jag såg att hela huset var dött, det var ingen som skulle komma. Speciellt inte Niall, även om jag ville att hon skulle få en chans att prata med honom så visste jag hur sårad han var. Det skulle vara omöjligt att få tag på honom, även för mig. Jag tyckte så synd om båda två, hur kunde all bara förstöras så fort?? Elaine gav upp vid dörren och gick tillbaka till oss, hon såg helt fördärvad ut och sa inget. Sara höll om henne och viskade något i hennes öra och sedan började vi sakta gå hem till mig igen.

Saras perspektiv:

Jag förstod inte hur allt hade kunnat gå så fel, detta skulle ju bli den bästa sommaren någonsin och så blir det såhär. Elaine hade ringt Niall, men han svarade inte. Hon hade frågat Scott var han bodde så vi hade gått dit tillsammans, hon ringde på men det var ingen hemma. Hon vände sig om och gick tillbaka till mig och Scott som hade stått och väntat på trottoaren. Jag kramade henne när hon kom fram till mig och viskade, ge inte upp hoppet gumman det kommer lösa sig på något sätt. Hon bara tittade undrande på mig och vi började gå tillbaka, jag visste vad hon tänkte. Hur kunde jag veta att det skulle lösa sig, hur kunde jag vara så säker. Sanningen var att jag inte ens själv visste, men jag vägrade ge upp hoppet för de passade ju så bra tillsammans.

När vi kom hem så gick Elaine upp till vårt rum, och jag följde genast efter. Hon la sig på sängen och stirrade tomt upp i taket. Jag var väldigt orolig för henne, hon brukade alltid vara den som var positivast och trodde på att allt
skulle ordna sig i slutet. Men nu var hon helt förstörd, det var olidligt för mig att se henne må så dåligt. Jag satte mig på soffan och började fundera på sätt att få tag på Niall, men det gick inte så bra. Han svarade inte på sin
mobil och var uppenbarligen inte hemma, några andra idéer var svåra att komma på. Han hade ju sommarlov så han behövde inte gå till skolan, han skulle kunna ha rest någonstans igen och jag hade ingen aning om vart.

Elaines perspektiv:

Jag låg på min säng och stirrade upp i taket, Sara var någon stans i rummet, det visste jag, för hon vägrade att lämna mig ensam. Jag försökte fundera ut sätt att kontakta Niall på, för han behövde få veta sanningen. Oavsett om han tänkte ta tillbaka mig eller inte, så behövde han få reda på vad som egentligen hänt. I samma sekund som jag tänkte tanken att han kanske inte skulle ta tillbaka mig även om han fick veta vad som hänt, så fylldes jag med en enorm smärta och en övertygelse av att det var vad som skulle hända. Tårarna som jag hade trott var slut, började rinna ner för mina kinder igen.

Kapitel 18, sorry för dålig uppdatering men har massor av saker att göra :D

Tidigare:

Scott satte sig mitt emot och frågade vad som hade hänt, jag skakade på huvudet och svarade att vi skulle hjälpa Elaine upp på vårt rum. Han nickade och höll om Elaine på andra sidan, när vi kom in på
vårt rum så la vi henne på sin säng.

 - Säg till de andra att gå hem och kom sedan tillbaka. sa jag till honom. Han försvann genom dörren och jag började försöka prata lugnande med Elaine, men det var omöjligt att få kontakt.

_____________________________________________________________________________________________________

Nialls perspektiv:

När jag kom hem, så visste jag inte vad jag skulle göra. Jag var helt tom inom mig, från det att jag hade sett dem kyssas så hade mina tårar runnit oavbrutet. Att se Elaine och James kyssas hade krossat mig totalt. Jag hade trott att hon var min, men tydligen så var det inte så. Jag hade känt henne mindre än en vecka men jag hade aldrig känt såhär starkt för någon av mina flickvänner innan. Jag mådde fruktansvärt, hon hade fått mig att känna mig bättre än någon annan någonsin gjort och sedan kysste hon James. Som jag hade trott var min vän, han visste ju att det var hon och jag.

Saras perspektiv:

Elaine hade gråtit i flera timmar, och tillslut hade hon somnat av utmattning. Scott hade kommit in på vårt rum efter ett tag när Elaine redan somnat. Han ursäktade sig för att det hade tagit sån tid men han ville se till så att elden var
ordentligt släckt innan han gick in. Vi satte oss i soffan inne på vårt rum för att prata, eftersom jag vägrade lämna Elaine. Jag berättade vad som hade hänt för Scott, även om att James hade ställt massa frågor om henne medan vi
dansade. Jag hade trott att det var för att han var nyfiken på oss eftersom vi var från Sverige. Men tydligen hade jag haft fel. Scott lyssnade uppmärksamt på mig utan att avbryta tills jag hade pratat klart. Han skakade på huvudet och
såg riktigt arg ut.

- Jag fattar inte hur James kunde göra så mot Niall, de har ju varit kompisar i flera år. Inte konstigt att Niall sprang iväg, eller att Elaine är så ledsen. Men det är ju fel, de gillar ju bara varandra. han lät fruktansvärt besviken.

- Jag vet, men det måste finnas något som vi kan göra för att ordna allt mellan dem. De är ju så perfekta tillsammans. svarade jag upprört.

Vi pratade och försökte komma på hur vi kunde hjälpa dem. Scott försökte ringa Niall men det var ingen som svarade. Vi bestämde oss för att vänta tills nästa dag, det fanns inte så mycket att göra klockan två på natten i alla fall. Jag mig klar och gick och la mig, jag somnade nästan direkt det hade varit en lång dag.

Jag vaknade av ett högt skrik, det kom från Elaines säng och jag satte mig upp i sängen och tände lampan. Skriket hade definitivt kommit från henne och hennes tårar hade börjat rinna igen.

- Vad är det gumman, varför skriker du?? frågade jag försiktigt.

- Jag drömde en fruktansvärd mardröm. grät hon till svar.

Elaines perspektiv:

- Vad drömde du då?? frågade Sara lika försiktigt.

- Jag drömde att någon annan kysste mig och Niall såg det och sprang iväg från mig. Jag sprang efter honom men han stannade inte, det var fruktansvärt och allt kändes så verkligt. Hon svarade mig inte utan satte sig bredvid mig och
la sin arm runt min rygg. Jag mötte hennes blick, eftersom jag kände henne så bra så visste jag exakt vad den betydde.

- Det var ingen dröm eller hur? frågade jag och försökte kontrolera rösten. Hon skakade sakta på huvudet och jag kände smärtan inom mig växa. Tårarna började rinna snabbare och jag skakade oerhört mycket, Sara satt kvar vid min sida och försökte prata lugnande med mig. Dock gick det inte särskilt bra för jag hörde inte alls vad hon sa. Jag kunde inte förstå hur det här hade kunnat hända, Niall var den enda för mig och jag kunde inte förstå hur James hade kunnat kyssa mig. Han hade ju vetat att det var Niall och jag. Niall, min underbara pojkvän det här måste
vara ännu värre för honom än det var för mig. Hur kunde allt ha gått så fruktansvärt fel, jag hade säkert sårat honom djupt.

- Sara jag måste ringa till honom, eller gå hem till honom och förklara allt.

- Elaine för det första så måste du lugna ner dig, det går knappt att höra vad du säger. För det andra så får vi prata med Scott, han kan säkert ge dig Nialls nummer och för det tredje så är klockan bara sju på morgonen så det vore nog bäst att vänta några timmar.

Jag nickade, men det var jobbigt att behöva vänta, jag saknade honom fruktansvärt mycket och var väldigt ledsen att jag hade sårat honom så förfärligt.

Tiden gick långsamt, jag bytte om till joggingbyxor och en stor tröja. Sedan gick jag in på toaletten för att tvätta bort sminket från kvällen innan, som hade blivit ut smetat i hela ansiktet. Maskaran hade gjort mina kinder svart-randiga och allt såg väldigt kletigt ut. När jag hade tvättat mig gick jag ut till köket där Sara satt, hon hade gjort te och brett
mackor. Jag satte mig mitt emot henne och stirrade ner i min te-kopp. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga, sedan visste jag att jag bara skulle börja gråta igen. Jag tittade upp på Sara för jag tyckte att hon hade sagt något, men jag var inte säker. Hon tittade oroligt på mig och sedan försökte hon prata med mig igen.

- Elaine du är alldeles blek i ansiktet, du borde försöka äta eller dricka lite. hon lät verkligen orolig, men jag skakade på huvudet. Jag kunde verkligen inte förmå mig själv att äta, jag mådde illa av smärtan inom mig och sänkte blicken igen.

Kapitel 17, hoppas ni tycker om den :D

Tidigare:

Sara och jag tittade nyfiket på honom, han började långsamt spela. Dock var det en låt som jag aldrig hört innan, men han var riktigt duktig. När han började sjunga så hoppade mitt hjärta över några slag. Han hade den vackraste sångröst jag någonsin hört. När låten var slut var jag en av dem som ropade högst att han skulle fortsätta. Han började långsamt spela på en ny låt.

__________________________________________________________________________________________________

Medan han spelade nästa låt så började flera av gästerna dansa tillsammans. Jag satt kvar bredvid Niall och lyssnade, jag blev helt hypnotiserad av hans vackra röst. Plötsligt kom James fram till mig och Sara, han frågade Sara om hon ville dansa, hon log stort och följde med. Niall spelade en lång stund och Sara var uppe och dansade nästan hela tiden. Jag önskade att jag kunde dansa med Niall, men det var ju svårt att dansa med den som stod för musiken.

Han började spela en av mina favorit låtar, den var ganska ny men jag hade lyssnat på den oavbrutet hemma. Some kind of Wonderful av Michael Bublé. Nästan direkt när han hade börjat kom James fram och frågade om jag ville dansa. Jag tittade mot Niall som nickade och log, så jag tackade ja. Sara hade på något sätt lyckats bjuda upp Scott och hon såg väldigt glad ut.

Nialls perspektiv:

Så fort jag började på Some kind of Wonderful sken Elaine upp vid min sida. När James kom och frågade henne om hon ville dansa så log jag och nickade till svar. De dansade i takt till musiken och Elaine log strålande mot mig hela tiden. Det var lite svårt att spela rätt när hon log så mot mig, så jag fick sänka blicken några sekunder för att samla mig. När jag tittade upp så tog det ett par sekunder för mig att hitta dem med blicken. Så fort mina ögon fann dem så såg jag att de kysstes, jag blev alldeles kall inombords. Jag kastade gitarren och sprang in i huset, jag var väldigt snabb och kände till huset lika bra som mitt eget. Trots att jag sprang så fort jag kunde så hörde jag steg bakom mig och Elaine ropa på mig för att få mig att stanna. Men jag struntade i henne och fortsatte springa allt vad jag orkade.

Elaines perspektiv:

Medan vi dansade så släppte jag knappt Niall med blicken, jag var så glad för att han spelade min favorit låt och med honom var den ännu bättre.

När han hade sjungit:

I know I can't express
This feeling of tenderness
There's so much I want to say
But right words don't come my way

Sänkte han blicken mot gitarren, jag mötte James med blicken och han lutade sig mot mig och kysste mig. Jag var chockad, Niall hade slutat spela. Jag gav James en örfil och tittade mot pallen där Naill hade suttit, men den var nu tom. Jag såg honom springa mot huset och jag rusade efter det fortaste jag kunde. Men det var hopplöst, han var så mycket snabbare än mig. Jag ropade och bad honom att stanna, men det hjälpte inte. Tillslut kom jag fram till hallen och tittade ut i natten, men jag kunde inte se honom och hade ingen aning om vart han bodde.

Jag föll ihop på golvet och grät så att jag skakade.

Scotts perspektiv:

Jag dansade med Sara och hade det riktigt trevligt, vi pratade en massa medan vi dansade. Plötsligt så slutade Niall spela, jag vände mig för att se vad som hade hänt. Det var ganska ovanligt att han helt plötsligt slutade, speciellt i sin favorit låt. När jag fann honom med blicken sprang han mot huset, plötsligt såg jag att Elaine sprang efter. Sara slet sig ur mitt grepp och sprang efter henne, jag stod helt förvirrad kvar i några sekunder men sedan följde även jag efter. Jag var snabb och kom ifatt Sara, när vi kom till hallen hittade vi Elaine ihopsjunken på golvet och hon grät så hon skakade.

Saras perspektiv:

Jag hade sett när James kysste Elaine, sett Niall springa iväg och hört slaget när Elaine klippte till James. Hon sprang efter Niall men hann inte ikapp, hon ropade på honom men han reagerade inte. Jag slet mig ur Scotts grepp och sprang allt vad jag orkade efter Elaine. Efter några sekunder hörde jag Scott vid min sida, vi kom samtidigt ut i hallen där vi hittade Elaine på golvet, gråtandes så mycket att hon skakade. Jag satte mig på huk bredvid henne och la en arm om hennes axlar. Scott satte sig mitt emot och frågade vad som hade hänt, jag skakade på huvudet och svarade att vi skulle hjälpa Elaine upp på vårt rum. Han nickade och höll om Elaine på andra sidan, när vi kom in på
vårt rum så la vi henne på sin säng.

- Säg till de andra att gå hem och kom sedan tillbaka. sa jag till honom. Han försvann genom dörren och jag började försöka prata lugnande med Elaine, men det var omöjligt att få kontakt.

Kapitel 16, snälla säg vad ni tyckte...

Tidigare:

- Verkar som han också har fått ge igen nu. skrattade Niall.

- Jo det verkar ju som det. svarade jag, sedan började jag gå för att leta upp dem. När jag kom in i vardagsrummet stod Sara där och det rann vatten ner från hennes hår.

- Så du har också fått din hämnd nu Scott. sa Niall.

- Jepp och hon blev ordentligt blöt. svarade han med ett skratt. Sedan log han mot Sara.

_____________________________________________________________________________________________________

Saras perspektiv:

När Scott log mot mig så blev jag skakig i knäna, men kom snabbt på att han hade Melissa. Jag bestämde mig för att strunta i vad som just hade hänt och ha en rolig dag tillsammans med mina kompisar. Sedan skulle jag ha en sjukt rolig kväll och förhoppningsvis träffa någon som hjälpte mig glömma Scott.

Vi förberedde hela dagen inför festen och när kvällen äntligen kom så var alla på gott humör. Medan jag och Elaine gjorde oss klara så ringde det på dörren. Huset fylldes av röster och vi bestämde oss för att gå ner.

Nialls perspektiv:

Jag och Scott stod i hallen för att välkomna alla till festen. Plötsligt hörde jag steg i trappan, det var Sara och Elaine.
Elaine var vackrare än någonsin innan, jag kände att jag bara stod och stirrade. Hon gick fram till mig och la armarna runt min midja.

- Det är ganska pinsamt när du står och stirrar sådär. viskade hon till mig.

- Det är bara för att du är så otroligt vacker gumman. svarade jag. Hennes ansikte bytte genast färg och hon sänkte blicken mot golvet. Någon knackade mig på axeln och jag vände mig om, samtidigt som jag höll kvar om Elaine.

- Tja Niall, det var länge sedan. Vem är den där snyggingen? Henne har jag inte sett förut. Det var min vän James, lika nyfiken som alltid.

- Tja James. Det här är Elaine och hon kommer från Sverige. började jag.

- Och jag är hans flickvän. fyllde Elaine i. Det var första gången vi sa det och det kändes underbart att höra henne säga det.

En stor del av kvällen fortsatte så, alla mina vänner kom fram och frågade mig om Elaine. De flesta undrade var hon kom ifrån, eftersom de aldrig hade sett henne innan. Hon lämnade nästan inte min sida på hela kvällen, vilket jag var väldigt glad för. Hon gjorde mig mer och mer säker på mig själv. De få gånger hon gick var för att snacka med Sara och då släppte hon knappt mig med blicken.

När det hade blivit mörkt ute så hade några av gästerna och Scott bestämt sig för att göra en brasa. De ställde fram stolar och la filtar på marken runt om den, sen tvingade de ut alla från huset. Jag, Elaine och Sara satte oss tillsammans medan Scott sprang runt och tvingade de andra att också sätta sig där. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord alla tre. Plötsligt kom Scott springande mot mig med en gitarr i handen, hans blick mötte min och jag skakade på huvudet.

Elaines perspektiv:

Plötsligt tittade Niall bort och började skaka på huvudet, jag tittade åt det håll som han gjorde och såg Scott med en gitarr i handen. Han kom fram till oss och räckte gitarren till Niall. Niall vägrade först att ta emot den och protesterade envist. De andra gästerna hörde honom och Scott argumentera, när de såg var det handlade om så började alla säga till Niall att han borde spela. Han fortsatte protestera samtidigt som han tog emot gitarren, han tittade blygt mot mig och sa,

- Jag har spelat ganska länge och brukar även sjunga när jag spelar. Du behöver inte säga att du tycker om det om du inte gör det. Men det är lika bra att jag spelar en låt nu så att jag får tyst på dem. Han reste sig från filten och satte sig på en pall som någon hade ställt bredvid honom.

Sara och jag tittade nyfiket på honom, han började långsamt spela. Dock var det en låt som jag aldrig hört innan, men han var riktigt duktig. När han började sjunga så hoppade mitt hjärta över några slag. Han hade den vackraste sångröst jag någonsin hört. När låten var slut var jag en av dem som ropade högst att han skulle fortsätta. Han började långsamt spela på en ny låt.

Kapitel 15, ledsen att det tog tid, men det har ju varit jul.