AVSLUTA OCH BÖRJA PÅ EN NY ELLER FORTSÄTTA MED DEN SOM JAG SKRIVER NU??

SNÄLLA DELA MED ER AV ERA ÅSIKTER x)

KRAM <3

Tidigare:

Liams perspektiv:

Jag kunde knappt fatta att det faktiskt hade hänt, Harry och Louis hade slåtts. Det var alldeles för ofattbart, jag hade alltid trott att de hade det starkaste bandet med tanke på att de delade lägenhet och allt. Allt var den där Annas fel. Hon måste bort från Harry annars kommer det vara slutet på One Direction, om det inte redan var över med oss.

______________________________________________________________________________________________________

Jag försökte låta bli att tänka på att vi kanske skulle splittras efter en såhär kort tid. Jag fick lita på att Harry och Louis skulle lyckas reda ut allt och att Harry förhoppningsvis skulle dumpa Anna.

Men just nu var det faktiskt viktigast att ta han om Louis skador, så han blev bra igen. Vi var tvungna att stanna i Sverige ungefär en och en halv vecka för att Louis skulle hinna bli helt bra. Det var lite störigt eftersom jag egentligen skulle ha träffat Danielle imorgon när vi kom hem, klart att det var viktigare att Louis blev bra men jag saknade henne så fruktansvärt mycket. Just som jag tänkt klart tanken ringde min mobil, jag tog upp den och log när jag såg vem det var.

- Hello sweetheart, I was just thinking about you. svarade jag.

- Hi babe, what time are you coming home tomorrow? frågade hon förväntansfullt. Det kändes fruktansvärt att jag inte skulle kunna åka hem och träffa henne imorgon. Jag tog ett djup andetag och gjorde mig redo för att berätta vad som hade hänt.

Stinas perspektiv:

Louis låg i sängen i ett av sovrummen, det gjorde ont i mig att se honom skadad. Jag hade tagit in en stol i rummet
som jag satt på, eftersom han inte fick lämnas ensam och jag ville verkligen vara hos honom. Plötsligt hördes ett kvidande från sängen och jag reste mig från stolen och gick fram till honom.

- Louis, what is it? frågade jag oroat.

- It hurts so much. svarade han med svag röst. Jag vände mig mot nattygsbordet där det låg en värktablett och stod ett glas vatten.

- Here, take this pain killer and drink some water. Jag gav honom tabletten och glaset, han tog tabletten och la sig ner igen. Efter ett par minuter andades han tungt och jag antog att han hade somnat om igen. Jag satte mig på stolen igen och funderade på om någon hade ringt Eleanor, hon borde vara väldigt orolig med tanke på hur ofta han brukar ringa eller iaf messa henne. Jag var långt borta i mina tankar när dörren öppnades och Zayn kom in.

- How is he? frågade han och lät väldigt oroad. Killarna hade varit och ringt till sina familjer och berättat att de inte skulle komma hem imorgon som planerat.

- He is in a lot of pain, he woke up before and complained about the pain so I gave him a pain killer and some water. Zayn satte sig på sängkanten bredvid Louis.

- Aw my poor Lou. Han lät verkligen ledsen.

- Zayn? frågade jag försiktigt och han vände sitt ansikte mot mig. Det var lite svårt att se hans ansiktsuttryck eftersom det var mörkt i rummet. Has anyone called Louis's parents?

- Yes I just called his mum and she is really worried
about him and I promised that someone would call them every day and inform her how it is with him, at least until he can call himself.

- Sounds good, and has anyone called Eleanor yet?

- I think that Niall is calling her right now. sa han och vände sig mot Louis igen. I can’t believe that Harry and Anna
did this to you. Jag var inte säker på vem han pratade med så jag struntade i att svara.

Louis perspektiv:

Jag låg i en säng och hade inte riktigt koll på vad som hände runt omkring. Men ingenting var särskilt viktigt, inget
gick att jämföra med att Harry hade slagit mig. Bara att tänka på det var fruktansvärt och jag önskade att det var en hemsk mardröm som jag snart skulle vakna upp ur. Tabletten som Stina hade gett mig innan hade lindrat huvudverken, men smärtan i bröstkorgen var kvar, den där Anna var verkligen stark. Efter att jag hade tagit tabletten så hade jag lagt mig ner för att försöka somna igen, men det gick inte. Allt jag hörde först var Stinas andetag men sen kom Zayn in i rummet och de började prata. Han sa att han hade ringt min mamma och att Niall var i väg och pratade med Eleanor, de var i alla fall sanna vänner. Jag önskade verkligen att jag hade kunnat åka hem imorgon som det var tänk, för jag saknade verkligen min pappa Mark och alla mina tjejer. De mest underbara tjejer man kan tänka sig, min mamma Johanna, mina systrar Lottie, Felicity, Daisy och Phoebe och min älskade flickvän Eleanor.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad vill ni ha mer av, drama, kärlek, vänskap eller något annat. Snälla kommentera med era åskiter vill ju att ni ska få det som ni vill så mycket som möjligt. Någons perspektiv ni vill läsa ur?? KOMMENTERA :D  

Glömm inte gilla på facebook: https://www.facebook.com/DirectionDream

Tidigare:

- It’s because I’m back together with Anna isn’t it? Frågade han och såg trotsigt på mig. Jag svarade inte, men han kände mig för väl. I knew it, but guess what I am, and you just have to accept it. Hans röst kokade av ilska, jag kände hur hela hans kropp spändes och jag visste att jag borde ha flyttat mig men det var för sent. Det fösta slaget träffade mig över vänster kinden.

______________________________________________________________________________________________________

Elaines perspektiv:

Stina stod kvar ensam vid fönstret och vi andra satt i sofforna. Jag undrade verkligen vad det var med den där Anna, Louis hade sett väldigt arg ut när han sprang ut för snart tio minuter sen. Niall hade blivit så där överbeskyddande mot mig igen och släppte inte mig med blicken ens för en sekund, det kändes ganska överdrivet men jag visste ju inte vad Anna hade gjort så jag kunde ju inte säga något.

De andra hade börjat diskutera Anna men jag och Sara kände att vi inte hade någon koll på det så vi började snacka svenska istället.

- Sara, vad tycker du om killarna? frågade jag henne.

- Jo de är ju trevligare än jag trodde. Speciellt Zayn, det är verkligen jättelätt att prata med honom. svarade hon och log.

- Han verkar trevlig. Jag satt med ryggen lutad  mot Nialls sida och han hade sin arm runt min axel och ner i mitt knä. Jag tog hans hand och lekte med hans fingrar och han gav mig en puss i håret, och ett stort leende.

Plötsligt så skrek Stina till där hon stod vid fönstret.

- Nej vad fan gör du? svor hon efter skriket.

- Stina vad händer? frågade Sara.

- Harry och Louis slåss. svarade hon utan att släppa händelserna där ute med blicken.

- Girls what is it? frågade Liam oroat.

- Harry and Louis are fighting outside. svarade jag tyst. Jag satt inte längre i soffan och det gjorde inte Sara heller, vi var på väg ut genom rumsdörren. Ett par sekunder senare så sprang vi alla sex ner för trapporna. Typiskt att hissarna skulle vara sönder just idag.

Så fort vi kom ut sprang Liam fram och drog bort Harry från Louis, men det vi inte visste var att Anna också var med i slagsmålet. Medan vi drog bort Harry så fick hon in ett riktigt bra slag på Louis som ramlade och smällde huvudet i en sten. Stina sjönk på knä bredvid hon och försökte prata med honom medan Zayn drog bort Anna. Efter ett par minuter kom ambulansen som Sara hade ringt efter, de undersökte Louis noga.

- Han har fått en hjärnskakning, men den är inte så farlig att han behöver åka med oss. Men ni måste hålla koll på honom hela tiden. sa en av ambulanssjuksköterskorna.

- Absolut, men kan ni hjälpa oss att få in honom på rummet igen. frågade jag och de bar honom på en bår och tillbaka in på rummet.

- Tänk nu på att någon måste vara med honom HELA tiden och blir han värre så måste ni åka in med honom till sjukhuset DIREKT. sa ambulanssjuksköterskan innan de gick igen.

Liams perspektiv:

Jag kunde knappt fatta att det faktiskt hade hänt, Harry och Louis hade slåtts. Det var alldeles för ofattbart, jag hade alltid trott att de hade det starkaste bandet med tanke på att de delade lägenhet och allt. Allt var den där Annas fel. Hon måste bort från Harry annars kommer det vara slutet på One Direction, om det inte redan var över med oss.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mycket i skolan nu så hade inte tid med längre kapitel idag. Men om ni dränker mig i kommentarer så skriver jag nästa så fort jag kan x) Glömm inte gilla på facebook: https://www.facebook.com/DirectionDream

Tidigare:

Vi hoppade ur bilen utanför hotellet och där var några få fans som väntade på oss. Min blick landade på Anna, en tjej jag hade dejtat för ett tag sedan, jag hade helt glömt bort att hon bodde i Sverige. Stina gick direkt in genom dörrarna på hotellet men jag stannade och små pratade med fansen som var utanför. Anna kom fram till mig och började prata, shit vad jag hade saknat henne. Stina som hade stått innan för dörrarna var borta, men det gjorde inte mig så mycket nu när Anna var här.

______________________________________________________________________________________________________

Stinas perspektiv:

Harry hade verkligen blivit jätteglad av att se ett av fansen, Anna heter hon. Jag kände igen henne från bilder, de hade varit tillsammans för ungefär 7-8 månader sen. Jag var ganska säker på att det hade slutat med att hon hade sårat honom totalt, men nu såg det ju knappast ut som det.

Jag tog upp mobilen och smsade Sara för att fråga var de var, hon svarade och jag tog hissen upp till deras våning och gick sedan in på deras rum.

- Hello Stina. skrek Louis direkt. but where is Harry? hans leende blev genast en orolig min istället.

- He is outside the hotel with a fan. svarade jag tyst och sänkte blicken. Varför hade jag fallit för Harry så snabbt, det var ju verkligen inte likt mig.

Smärtan i bröstkorgen var plågsam, jag gick och ställde mig vid fönstret för att dölja hur jag egentligen mådde.

- Hi, how are you? Det var Liam som hade kommit fram till mig som ställde frågan.

- Okay I guess. svarade jag och vände tillbaka blicken ut genom fönstret. Där utanför kunde man se Harry stå och prata med Anna, han hade sin ena arm runt hennes midja.

- Is that  Harry and Anna? frågade Liam och pekade ut genom fönstret. Jag orkade inte ens svara så jag bara nickade. Louis get over here NOW. ropade Liam. Två sekunder senare hörde man massa steg springandes över golvet, alla stod nu vid fönstret och glodde ut.

- What do you want? frågade Louis.

- Can you see who Harry is takning to? frågade han, jag hade släppt dem med blicken och tittade istället på Louis reaktion. Han ansträngde ögonen för att försöka urskilja människorna där nere, man såg direkt när han hittade Harry och Anna för hans ögon spärrades upp och han svor högt. Sedan sprang han ut i hallen och tog på sina skor innan han fortsatte springa ut ur hotellet. 

- What was that all about? frågade Niall som hade stått längst bak och alltså inte hade lyckats se ut.

- Harry met Anna outside the hotel. svarade Zayn och Niall såg genast mycket rädd ut, han tog ett steg närmre Elaine och drog in henne i en beskyddande omfamning. 

- Stina, vet du vad det här handlar om? frågade Sara mig på svenska för att de andra inte skulle förstå.

- Jag är inte helt säker, men Harry var ihop med den där Anna för ett tag sedan och det ända jag vet är att det inte slutade särskilt bra. Hon nickade bara till svar och gick bort till de andra som hade satt sig ner i sofforna igen.

Jag stod kvar vid fönstret och vände ut blicken igen precis när Louis kom ut springande. Han gick genast bort till Harry och Anna, Harry ställde sig i en beskyddande position framför Anna och det märktes att det inte riktigt gick som Louis
ville.

Harrys perspektiv:

Jag pratade med Anna ganska länge, hon var lika underbar som jag kom ihåg henne. Eller hon var som när vi hade börjat dejta, inte alls som de sista veckorna på slutet. Hon kanske hade mognat?? Jag hoppades verkligen det för mina känslor för henne höll på att kväva mig, jag ville ha tillbaka henne så fruktansvärt mycket. Det tog bara ett par minuter innan hon kom närmre, la min arm runt sin midja och viskade tyst hur mycket hon hade saknat mig. Jag blev väldigt glad och tog ett bättre grepp om hennes midja och höll henne stadigt.

-  Missed you too Anna, so really much. viskade jag i hennes hår.

- I thought you hated me. viskade hon och det hördes tydligt att hon höll på att börja gråta. Jag vred upp hennes ansikte mot mitt.

- Anna, it didn't end that well last time. But that doesn't mean that I stopt loving you. svarade jag och hon log stort mot mig och vi kysstes.

Louis perspektiv:

Hur vågade hon ens visa sig här, efter allt hon har gjort mot Harry och inte bara honom utan mot oss alla fem. Hon hade till en början verkat vara helt perfekt för Harry och hon hade snabbt blivit vän med oss andra. Men efter ca fem månader så hade allt vänt sig till en hemsk mardröm för oss och det hade varit nära slutet av One Direction. Hon hade gjort sitt absolut bästa att vända Harry mot oss andra, och det hade varit väldigt nära att hon lyckades. Vi märkte inte ens att hon gjorde något speciellt, förens vi en dag kom på att vi alltid började bråka riktigt ordentligt med varandra efter att Anna hade varit där.

Jag sprang hela vägen ner till entré plan eftersom hissen tydligen var sönder. Så fort jag såg ut genom glasdörrarna såg jag Harry luta sig fram och kyssa Anna, hur fan kunde han ens göra det. Jag slet upp dörren och slog av takten och började istället gå fram mot dem, för att inte dra till mig massa uppståndelse. Så fort Harry såg mig så ställde han sig genast beskyddande framför Anna, vad höll han på med egentligen. Ville han verkligen uppleva allt det där igen?

- Harry I  need to talk to you. sa jag och försökte kontrolera rösten.

- What is is? frågade han.  

- Alone. svarade jag och nickade mot Anna.

- Oh Louis come on, you can talk to me in front of Anna. svarade han surt.

- Harry please, just let me talk to you for a few seconds. Bad jag.

Men han bara skakade på huvudet och jag kände ilskan stiga inom mig. Jag tog några steg mot honom och tog ett hårt tag om hans handled och försökte dra honom med mig. Han försökte dra tillbaka sin arm, men han visste att jag var
mycket starkare. Han började skälla på mig och var väldigt arg.

- It’s because I’m back together with Anna isn’t it? Frågade han och såg trotsigt på mig. Jag svarade inte, men han kände mig för väl. I knew it, but guess what I am, and you just have to accept it. Hans röst kokade av ilska, jag kände hur hela hans kropp spändes och jag visste att jag borde ha flyttat mig men det var för sent. Det fösta slaget träffade mig över vänster kinden.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tack för kommentarerna :D Här får ni ett ganska långt kapitel, och jag måste bara säga att jag verkligen älskar Harry (och alla andra). Glöm inte att gilla novellen på facebook https://www.facebook.com/DirectionDream

KOMMENTERA :D

Jag har nu skapat en facebook sida till novellen.

Där kan ni ta del av:

- Kapitelena

- När nästa kaptei kommer

- Tjuvtittar på kapitel (ibland)

- Bilder och fakta med killarna

- Tankar och ideer x)

Om sidan får minst 15 gillamarkeringar idag så kommer kapitel 7 upp (lite längre)

https://www.facebook.com/DirectionDream 

Kan det bli lättare??

Kramar <3

Tidigare:

Mina ögon landade direkt på hennes röda hår och det tog bara ett par sekunder innan jag mötte hennes bruna ögon och underbara leende, mitt hjärta började slå volter i bröstkorgen och jag blev typ nervös...

_____________________________________________________________________________________________________

Jag såg att hon hade en handsfree i handen, hon hade tagit ur plupparna ur öronen. Jag gick fram till soffan och satte mig bredvid henne med en bits mellanrum. Helst ville jag bara dra upp henne i mitt knä igen, men det skulle verka väldigt konstigt.

- Vad lyssnar du på? frågade jag och hörde direkt hur nyfiken jag lät, det påminde om Louis.

- Ämm, en låt som du antagligen inte känner till. svarade hon ironiskt. Hon satte den ena pluppen i sitt eget öra och den andra tog jag innan hon hann sätta den i sitt andra öra. Sedan tog hon upp sin mobil och tryckte på play. Ett leende spred sig över mina läppar när jag hörde min egen röst, samtidigt så rodnade Stina.

- Så vad var det här? frågade jag när låten tog slut. Hon tittade blygt på mig men log ändå sitt vackra leende som tog andan ur mig.

- Ha ha ha, vad oskyldig man kan vara då. Det är inte mitt fel att du kommer in i rummet exakt samtidigt som ditt solo ska börja.

- Det är bara för jag tycker om min egen röst så himla mycket. svarade jag och hon började skratta. Plötsligt plingade min mobil till och jag tog upp den för att se vem jag hade fått sms ifrån.

# Vi stack till hotellet istället, sorry att vi inte sa något men vi ville inte störa er. Lycka till. // Liam. Jag lyfte huvudet och såg mig om i rummet, det var faktiskt ingen annan än jag och Stina där.

- Vad är det Harry? frågade Stina när jag tittade mig omkring.

- Är det bara jag som har missat att de andra inte är kvar? frågade jag och tittade på henne igen.

Stinas perspektiv:

Tydligen så hade de andra åkt till killarnas hotell och det var bara jag och Harry kvar. Av någon anledning gjorde det mig nervös, jag var ensam med HARRY STYLES?? Jag mötte hans blick igen, jag blev chockad av vad jag kände, mitt hjärta slog snabbare och snabbare. Jag hade varit helt övertygad om att det bara var Louis som skulle kunna få mig att känna så. Men här satt jag bara en liten bit från Harry med känslor som växte i takt med att sekunderna gick.

Saras perspektiv:

Harry och Stina var så djupt inne i sitt samtal att de inte ens märkte att vi åkte där ifrån. Det verkade som om min
syster hade lyckats få en av killarna på fall, Harry hade knappt släppt henne med blicken en enda sekund medan vi var i rummet. Vi åkte i deras bil tillbaka till hotellet, jag satte mig bredvid Zayn för att ställa lite frågor om Harry
(överbeskyddande storasyster). Jag skulle just börja dränka Zayn i mina frågor när han började prata.

- För det första så är Harry en toppen kille och han kommer behandla din syster med väldigt mycket respekt, för det andra så kommer de snart till hotellet så du kan hålla koll på dem och för det tredje försök slappna av. Jag lyssnade på vad han sa men kunde ändå inte lugna ner mig, jag visste ju inget om Harry.

- Hur gammal är han?? frågade jag.

- 17 år född 1994. Jag nickade, han var alltså bara ett år äldre än Stina.

Harrys perspektiv:

Vi bestämde oss efter ett tag för att åka till hotellet där de andra var, även om jag helst spenderade tid ensam med Stina så var hon ett fan och ville säkert hinna umgås med de andra killarna också.

Vi hoppade ur bilen utanför hotellet och där var några få fans som väntade på oss. Min blick landade på Anna, en tjej jag hade dejtat för ett tag sedan, jag hade helt glömt bort att hon bodde i Sverige. Stina gick direkt in genom dörrarna på hotellet men jag stannade och små pratade med fansen som var utanför. Anna kom fram till mig och började prata, shit vad jag hade saknat henne. Stina som hade stått innan för dörrarna var borta, men det gjorde inte mig så mycket nu när Anna var här.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu tänker jag bli hårdare, minst fem kommentarer innan nästa kapitel kommer upp!!! Kommenterar ni bra så kommer det kanske idag, men definitivt imorgon. Av ca 28 läsare så borde det väl inte vara så svårt att få ihop fem kommentarer?? Är liksom inne i värsta skrivar fasen nu (ni har fått nya kapitel varje dag sen i söndags fast jag egentligen inte har tid) så snälla KOMMENTERA <3

Hejhej! Jag heter Stina och har läst Felicias novell ett tag nu, och jag tycket definitivt att ni kommenterar för dåligt! Asså kom igen nu, hon skriver ju jätte bra och förtjänar verkligen hur många kommentarer som helst!

Jag kommenterar nästan varje gång, men det räcker inte riktigt. Det måste bli fler, annars kommer den här begåvade människan sluta skriva, och det vill vi ju inte! En kommentar tar nån minut att skriva, och ett kapitel kan ta flera timmar. Ge nåt tillbaka och skriv en kommentar för att visa din uppskattning!

En kommentar = En gladare författare, let's go!! <3

//Stina :D

http://onedirectioninmyheart.bloggplatsen.se/

Tidigare:

- Var inte så orolig, det är glädjetårar. sa jag och lutade mig fram. Kyssen var absolut helt underbart perfekt, jag hade verkligen saknat hans kyssar de var underbara.

- Asså shit vad mycket jag har saknat dig. han la en hand runt mina axlar. Redo att möta mina fyra bästa vänner?? frågade han, jag nickade och vi började sakta gå tillbaka till de andra. 

__________________________________________________________________________________________________

Harrys perspektiv:

Efter ett tag så slappnade Stina av där hon satt i mitt knä och hon började prata, vilket som det inte fanns något
stopp på. Det var verkligen roligt att lyssna på, men så fort någon av oss började ställa henne frågor och inte bara snackade om allt och inget så blev hon plötsligt helt tyst och såg väldigt seriös ut. Efter att vi hade tillbringat ungefär en och en halv timme med tjejerna var det dags att gå ut till själva eventet. Sara, Elaine och Stina valde att stanna kvar i rummet som vi hade varit i under de fem timmar som vi skulle vara på vårt event.

Vi lämnade tjejerna och gick ut till de andra fansen, tog mängder med bilder, skrev autografer och blev intervjuade
till mängder med tidningar, tv program och radio kanaler. När vi sedan satte oss vid bordet och började med signeringen så började de andra killarna mumla till varandra hur snygga tjejerna var enligt vår skala. Vanligt vis så brukade jag vara med i diskussionen men idag var mina tankar kvar i rummet vi var i innan hos….

Saras perspektiv:

I början så lyssnade jag på Nialls och Elaines samtal där de satt vid väggen, men sen började de andra prata med mig
så jag tappade fokus på Nialls och Elaines samtal. Plötsligt hörde jag hur någon reste sig snabbt upp och hur dörren öppnades och slogs igen. Jag vände mig om och såg att Niall var på väg ut genom dörren, det var alltså Elaine som
hade gått ut först. Jag blev genast orolig och funderade på om jag också skulle springa efter, men Liam gav mig en blick som stoppade mig.

Killarna var verkligen mycket trevligare och mer jordnära än jag först hade trott. Jag hade varit övertygad om att de
skulle vara självupptagna och hela tiden påpeka hur bra de var, men nu skämdes jag verkligen över mina tankar. De var smarta, roliga och lätta att prata med, speciellt den där Zayn. Det var sällan jag fick så bra kontakt med killar så
fort, det var typ bara han och Jimmy som jag verkligen kunde prata med. Hade jag verkligen bara pratat med honom i en och en halv timme, det kändes som om vi hade känt varandra hela livet.

Zayns perspektiv:

Det gick verkligen lätt att prata med Sara, men kunde jag verkligen redan ha börjat utveckla känslor för henne?? Vi
hade ju bara umgåtts i en och en halv timme, men varje gång hon log eller sa mitt namn så hoppade mitt hjärta över ett slag. Det var verkligen skönt att kunna prata med en tjej som inte skrek en i ansiktet, för en gångs skull. Visst
älskar jag mitt jobb och alla fans, men det är väldigt jobbigt att inte kunna prata med dem utan att de börjar skrika. En gång hade det tillochmed gått så långt att en tjej svimmade när jag pratade med henne, det var väldigt obehagligt att vara med om.

Men Sara var inte ens ett fan, visst hade hon hört What makes you beautiful men det var för att hennes syster hade
spelat den för henne. Hennes syster Stina var däremot ett fan av oss, men hon var ganska lugn förutom att hon pratade väldigt mycket.

Stinas perspektiv:

När killarna gick ut till eventet så blev jag ganska besviken, det hade varit så mysigt att sitta i Harrys knä. Visst jag skulle träffa dem snart igen, men antagligen skulle jag aldrig mer få sitta i Harrys knä. Timmarna med Elaine och Sara gick långsamt, de såg mest ut att drömma om Niall och Jimmy. Så jag började drömma om Louis som vanligt, han
var om möjligt ännu snyggare i verkligheten än på bilderna. Även om jag visste att han dejtade en tjej vi namn Eleanor något, så kunde jag inte låta bli att drömma. Varje gång han hade lett mot mig så hade jag fått fjärilar i
magen.

Jag satte på min handsfree och började lyssna på musik. Precis när jag kom till Harrys solo i WMYB så öppnades dörren (jag hade lyssnat på massa andra låtar innan, så det hade nog gått typ fem timmar). Jag vände mig snabbt om i soffan och log mot personerna vid dörren.

Harrys perspektiv:

Så fort vi var klara och var på väg tillbaka till rummet så började jag nästan springa, Liam gav mig en blick som sa att jag var avslöjad. Men jag brydde mig inte utan fortsatte springa till rummet och slet upp dörren. Mina ögon landade direkt på hennes röda hår och det tog bara ett par sekunder innan jag mötte hennes bruna ögon och underbara leende, mitt hjärta började slå volter i bröstkorgen och jag blev typ nervös...

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mycket kärlek på gång just nu, men var inte oroliga det kommer drama snart också x) KOMMENTERA <3