Tidigare:

# När hon såg att jag smsade så frågade hon vem det var och jag svarade ingen speciell… Inte det smartaste jag gjort, hon blev verkligen jättesur. Men vad skulle jag gjort, sagt att det var med dig? Det hade hon ju inte heller trott på. // Niall

# Ta det lugnt jag fixar detta, hon kommer komma ikväll i alla fall // Sara

__________________________________________________________________________________________________

Elaines perspektiv:

När Charlotte öppnade dörren så log jag mot dem, men jag såg på Saras ansiktsuttryck att jag inte hade lyckats lura henne. Hon kände mig alldeles för bra, och jag kände henne så jag visste att hon skulle tvinga mig att prata om det.

Vi gick och satte oss i köket hemma hos Charlotte och Sara fick en väldigt alvarlig min.

- Du vet att du inte kan lura mig, så berätta vad har hänt. sa hon strängt och jag visste att hon pratade så till mig för att hon var orolig.

- Vi bråkade, tror jag. svarade jag tyst och tittade ner i bordet.

- Vad hände?? frågade hon, hon satt bredvid mig och hade lagt sin ena arm runt mig.

- Först hela dagen så har han verkat jättekonstig och helt frånvarande. Sen när vi tittade på film, så sa han att han skulle på toa men han var borta jättelänge. sa jag och kände hur tårarna började stiga i ögonen. Sen när du hade ringt så sms-ade han med någon och när jag frågade vem så svarade han ingen speciell. Tårarna som hade samlats i mina ögon började sakta rinna ner för mina kinder.

Saras perspektiv:

Det var jobbigt att se henne så och samtidigt veta sanningen. Jag ville så gärna berätta allt för henne, men jag  hade lovat att låta bli och det var bara några få timmar kvar nu sen skulle hon få veta allt. Jag bestämde mig för att genomföra planen i alla fall, det var smartast så.

- Gumman. viskade jag. Umgås med oss idag och glöm honom för några timmar. Hon tittade på mig med ett förvirrat
uttryck. Ni har gått igenom så mycket på så kort tid, ni behöver säkert bara vara ifrån varandra ett tag.

- Du har antagligen rätt, jag stannar med er idag och sen kan jag prata med honom imorgon. sa hon och jag nickade till svar.

Vi gick ut från Charlottes lägenhet och bort till shoppingcentrat som låg i närheten. Första steget var inte ett Niall hade planerat utan ett jag hade lagt till, få Elaine på bra humör igen och jag visste att shopping skulle fixa det.

Elaines perspektiv:

Efter att Sara och Charlotte hade dragit in min i fler butiker än jag kunde räkna till de senaste timmarna, så bestämde de att vi skulle åka ner till stranden. Först gick vi inom Charlottes lägenhet och lämnade kläderna. Jag bytte om till en bikin som jag nyss köpt och en ny strandklänning. Jag var verkligen nöjd med den, för den var gjort av ett tunt material men var mycket snyggare än en vanlig strandklänning utan att man kände sig överklädd.

Charlotte packade ihop handdukar, solskyddskräm och sin kamera i en väska. Sedan gick vi ut från lägenheten och tog en buss till stranden.

När vi hade solat, badat och tagit typ 1000 bilder med Charlottes kamera så var klockan nästan sju på kvällen. Vi
bestämde oss för att ta en promenad längs stranden innan vi åkte tillbaka till Charlottes lägenhet igen.

Saras perspektiv:

Jag och Charlotte övertalade Elaine om att vi skulle ta en promenad längs stranden innan vi åkte tillbaka hem. Vad hon inte visste var att det bara var jag och Charlotte som skulle åka tillbaka hem, för detta var en del av Nialls plan.

Nialls perspektiv:

Jag mådde verkligen jättedålig över det som hänt mellan mig och Elaine. Jag funderade flera gånger på att strunta i det jag hade planerat och ringa henne för att be om ursäkt. Jag sms-ade med Sara för att säga att jag tänkte ställa in min plan.

# Om du ställer in så kommer hon inte tro på dig när du säger sanningen. Ta dig samman nu, vi underhåller henne hela dagen tills du är klar.

Det var hårda men sanna ord. Om jag struntade i planen nu skulle jag antagligen ha mycket svårare att vinna tillbaka Elaine och jag vägrade att förlora henne igen.

Jag fixade allt som behövdes hemma hos Scott och hade konstant sms kontakt med både honom och Sara under hela dagen. Jag var verkligen nervös över det jag skulle göra, men samtidigt så ville jag inget hellre.

När jag var klar så tog jag bussen till stranden och sms-ade Sara att jag var klar.

# Vi ska bara byta om, sen kommer vi med henne.

Efter en kvart såg jag dem komma gåendes på stranden och jag log mot dem.

Kapitel 35, vad tror ni att Nialls plan är (glöm inte att de bara har känt varandra i typ tre veckor) x)

Tidigare:

Elaines perspektiv:

Det var något konstigt med Niall, men jag kunde inte komma på vad det kunde vara. När jag kröp upp i hans famn så höll han om mig hårdare än vanlig och jag önskade verkligen att jag visste vad han tänkte på. Jag vände upp mitt huvud för att kyssa honom, han besvarad min kyss men han verkade väldigt frånvarande.

___________________________________________________________________________________________________

Saras perspektiv:

Vi satt på Charlottes rum och pratade om skolan, vad vi tycker om lärarna och de andra i klassen. Plötsligt ringde min mobil, det var ett nummer som jag inte hade inlagt och jag hade ingen aning om vem det kunde vara. Men jag svarade ändå eftersom jag var väldigt nyfiken av mig, när jag hörde att det var Niall så blev jag först helt stel. Varför ringer han mig, det måste ha hänt Elaine något. Men sedan hörde jag att han lät glad, så jag andades ut igen.

Efter jag hade lagt på igen så berättade jag Nialls plan för Charlotte och vi började fundera på hur vi skulle klara av vår del. Vi skulle få bort Elaine från Scotts hus några timmar, plus ta henne till Niall igen och viktigast av allt, vi skulle inte avslöja något.

Jag tyckte att vi hade kommit på en rimlig ide för att övertala Elaine att komma hem till Charlotte så jag tog upp min mobil för att ringa henne.

- Hej Sara, varför ringer du? frågade hon och lät orolig, så jag kom av mig helt.

- Ämm jo Charlotte har frågat efter dig hela dagen så jag undrade om du inte kunde komma hit några timmar? Charlotte tittade förvirrat på mig, jag hade inte alls sagt det vi hade kommit på.

- Men du vet ju att det är min och Nialls dag idag. sa hon, men jag hörde på hennes röst att hon övervägde att komma i alla fall. Jag pratar med honom och ringer tillbaka sen. sa hon innan hon la på.

# Var det där det bästa ni kunde komma på?? //Niall

Direkt när jag hade lagt ner telefonen kom smset. Han verkade besviken och jag förstod precis, vi hade ju inte direkt lyckats övertala Elaine om att komma över.

# Sorry, det var egentligen inte alls det jag hade tänkt säga. Men hon lät så orolig när jag svarade att jag tappade bort mig… //Sara

# Okej, jag förstår. Men du fick henne i alla fall att överväga att åka, så nu är det bara upp till mig att övertala henne.

Elaines perspektiv:

Efter det konstiga samtalet med Sara så såg jag att Niall plockade upp sin mobil och skickade iväg ett sms.

- Vem smsar du med? frågade jag nyfiket.

- Ingen speciell. svarade han och stoppade ner mobilen igen.

- Nähä. svarade jag och kände hur svartsjukan kom krypandes. Sara undrade om jag ville komma över och eftersom du ändå är upptagen med någon annan så är det nog lika bra. svarade jag surt och reste mig ur soffan.

- Elaine, det är inte alls som du tror. hörde jag honom ropa. Men jag struntade i honom och gick till bussen.

När jag kom fram till Charlottes hus, med hjälp av en väldigt konstig vägbeskrivning från Sara så gjorde jag mitt bästa för att verka glad.

Nialls perspektiv:

Hur blev det så fel, jag hade velat säga att jag smsade med Sara. Men Elaine visste att jag inte hade hennes nummer så det hade antagligen inte heller hjälpt. Jag tog upp mobilen och skickade ett sms till Sara.

# Hon är på väg till er nu, men det gick inte så bra här… //Niall

# Vadå, vad hände?? // Sara

# När hon såg att jag smsade så frågade hon vem det var och jag svarade ingen speciell… Inte det smartaste jag gjort, hon blev verkligen jättesur. Men vad skulle jag gjort, sagt att det var med dig? Det hade hon ju inte heller trott på. // Niall

# Ta det lugnt jag fixar detta, hon kommer komma ikväll i alla fall // Sara

Kapitel 34, kommentera för mera x)

Tidigare:

- Vad har du gjort medan jag var på semester? frågade jag sedan.

- Mest varit med Niall och tjejerna. svarade han och kysste mig sedan. Vi la oss på min säng och kysstes passionerat. Han stack in sin hand under min tröja och upp till min BH och knäppte upp den.

___________________________________________________________________________________________________

Saras perspektiv:

Jag hade bestämt mig för att åka hem till Charlotte, en tjej i vår klass hon var egentligen från Norge. Vi hade snackat en del i skolan, och hon hade frågat om jag ville komma över (hon bodde i en egen lägenhet). Elaine hade också blivit
tillfrågad om hon ville komma, men hon ville ta chansen att spendera dagen ensam med Niall.

När jag kom fram till Charlottes lägenhet och knackade på, så tänkte jag på hurannorlunda allt hade blivit. Men det var fortfarande en sommar jag sent skulle glömma. Charlotte öppnande dörren och jag bestämde mig för att glömma allt som hade gått annorlunda.

Elaines perspektiv:

När jag öppnade ögonen var det första jag såg Nialls bröstkorg, jag vred upp huvudet för att titta på hans sovande ansikte. Han var verkligen väldigt söt när han sov så jag bara låg och tittade på hans fridfulla ansikte.  Plötsligt så öppnade han ögonen och tittade på mig med en förvirrad blick, jag vände snabbt bort ansiktet till hans bröstkorg igen.

- Hur länge har du legat och tittat på mig? frågade han retsamt.

- Ämm, inte så länge. sa jag och försökte låta oskyldig. Även om allt jag hade gjort var titta på honom medan han sov, så skämdes jag.

- Det är lugnt gumman, jag brukar titta på dig också. svarade han och la sedan sina fingrar under min haka och vände mitt ansikte tillbaka upp mot hans. Jag var antagligen fortfarande röd i ansiktet (eftersom jag rodnade så lätt) men han bara luta sig mot mig och kysste mig försiktigt. God morgon förresten. sa han när han avslutat kyssen.

- God morgon på dig med. sa jag och log mot honom.

Vi låg kvar i sängen ett tag och pratade om vad vi skulle göra under dagen. Jag hade en känsla av att det var något han undanhöll från mig, men eftersom jag inte kunde komma på vad det kunde vara så bestämde jag mig för att låta bli att fundera. Efter ett tag så hörde man Nialls mage kurra jättehögt och jag började skratta.

- Verkar som om någon är hungrig. sa jag mellan skratten.

- Vi har ju inte ätit på hur länge som helst.

- Då är det väl lika bra att vi går ner och äter frukost då. svarade jag medan jag reste mig ur hans grepp.

Vi gick ner till köket och gjorde frukost, det blev mackor med gott pålägg. Sedan tog vi med oss det in i vardagsrummet och satte oss i soffan för att se en film medan vi åt.

Nialls perspektiv:

Jag var glad att min mage hade talat för mig. För jag hade vaknat jättehungrig men ville egentlige inte gå upp ur sängen. När vi hade ätit upp frukosten så kröp Elaine upp i min famn, precis som alltid när vi såg på film.

Jag hade en ide om vad vi skulle göra senare på kvällen, men det krävde att jag fick iväg Elaine i några timmar. När hon gick på toa så tog jag hennes mobil och letade fram Saras nummer och la in det i min telefon. Sedan la jag tillbaka hennes mobil och såg helt oskyldig ut när hon kom tillbaka. Tyckte jag i alla fall, men tydligen hade jag inte lyckats för hon såg misstänksamt på mig. Jag bara log mot henne och ursäktade mig sedan med att jag också behövde gå på toa.

Jag gick ut ur vardagsrummet och in på den toalett som låg längst ifrån vardagsrummet. Sedan tog jag upp telefonen och ringde Sara för att berätta om min ide. Jag hoppades på att hon skulle kunna få iväg Elaine några timmar på eftermiddagen så jag kunde förbredda min plan.

När jag kom tillbaka till vardagsrummet så hade Elaine ett förvirrat uttryck i ansiktet.

- Det tog ju lång tid. sa hon fundersamt.

- Jag var väl inte borta så länge. svarade jag så oskyldigt jag kunde. Men jag såg på hennes ansikte att jag inte hade lyckats övertala henne.

Jag gick fram och satte mig bredvid henne i soffan igen, jag startade filmen igen. Hon tittade misstänksamt på mig med sedan kröp hon upp i min famn igen och jag höll hårt om henne.

Elaines perspektiv:

Det var något konstigt med Niall, men jag kunde inte komma på vad det kunde vara. När jag kröp upp i hans famn så höll han om mig hårdare än vanlig och jag önskade verkligen att jag visste vad han tänkte på. Jag vände upp mitt huvud för att kyssa honom, han besvarad min kyss men han verkade väldigt frånvarande.

Kapitel 33, sorry för dålig uppdatering (brist på tid). Men det KANSKE KANSKE KANSKE kommer ett till idag x)

Tidigare:

Vi gick ut och satte oss i bilen och åkte till sjukhuset. Scott kunde inte sitta stilla på hela resan, äntligen skulle Melissa komma ut från sjukhuset igen.

Vi gick in genom dörrarna till sjukhuset och jag kände mig gladare än på länge.

_______________________________________________________________________________________________________

Vi gick in på Melissas rum, där var alla upptagna med att packa ihop hennes saker och förbereda henne inför utskrivningen. Hon satt på kanten av sin säng och svarade på en massa frågor medan hon blev undersökt för sista gången.

När alla frågor var ställda, alla väskor packade, alla undersökningar var gjorda var det äntligen dags för Melissa att lämna sjukhuset.

Scotts perspektiv:

Äntligen var vi på väg ut från sjukhuset med Melissa denna gången. Jag höll henne i handen på vägen ut i bilen, det var verkligen något jag hade saknat att göra. Gå med henne vid min sida, det hade varit alldeles för längesen. Hon hade inte gått särskilt mycket än, så promenaden till bilen gick väldigt sakta. Inte för att det spelade mig någon roll, jag hade i alla fall Melissa vid min sida.

Vi kom fram till hennes föräldrars bil och jag hjälpte henne in. Jag stängde försiktigt dörren efter henne och sedan tittade jag på när bilen rullade bort över parkeringen. Hennes föräldrar hade bestämt att hon skulle hem och vila resten av dagen. Men jag fick i alla fall åka dit imorgon, även om det var jobbigt att vänta så tänkte jag på att det var mycket viktigare att hon blev bättre.

Elaine kom fram till mig, jag hade stått kvar där bilen hade stått innan. Hon sa inget utan tog bara mig i armen och ledde mig bort till bussen.

Dagen efter gick jag upp extra tidigt för att kunna åka till Melissa så fort som möjligt. Jag var så tyst som möjligt, för att inte väcka de andra.

Melissas perspektiv:

Klockan tio på morgonen ringde det på dörren, min mamma öppnade och några sekunder senare så knackade på min dörr. Jag gick och öppnade dörren och Scott tog mig i famnen och kysste mig passionerat.

- Jag har vekligen saknat dig baby. sa han och strök mig över håret.

- Jag har saknat dig också älskling. svarade jag och kysste han på pannan.

Jag kunde inte fatta att det verkligen hade gått så lång tid sen jag träffade honom senast. Min älskade pojkvän som i princip hade bott på sjukhuset sen jag hamnade där. Han var den bästa pojkvän man någonsin kunde önska sig.

- Vad har du gjort medan jag var på semester? frågade jag sedan.

- Mest varit med Niall och tjejerna. svarade han och kysste mig sedan. Vi la oss på min säng och kysstes passionerat. Han stack in sin hand under min tröja och upp till min BH och knäppte upp den.

Kapitel 32, tack för komentarerna. Om ni komenterar bra så kanske det kommer ett kapitel till idag eller imorgon x)

Hejsan :D

Jag kan se att det är ganska många inne på min blogg och kollar varje dag.

Men jag får typ aldrig några kommentarer. Så därför ber jag nu er att skriva vad ni tycker om min novell i en kommentar. Är det ens lönt att jag fortsätter med den?? Är det någon som läser den alls?

Snälla svara.

Tidigare:

- Mm, om en liten stund. svarade jag, när hon skulle börja argumentera emot så kysste jag henne för att hon inte skulle kunna säga något. Hon försökte först dra sig undan, men sedan besvarade hon mina kyssar.

_______________________________________________________________________________________________

Jag rullade runt oss, så att jag låg överst istället och jag gjorde mitt bästa för att inte lägga någon av min egen vikt på henne. Jag visste vart jag var på väg med mina handlingar och jag ville verkligen inte avsluta det vi hade påbörjat.
Men jag märkte hur hennes tankar vandrade iväg och att hon snart skulle avsluta det hela. Jag förde långsamt in mina händer under hennes tröja på ryggen och smekte henne försiktigt.

Elaines perspektiv:

Även om jag inte ville något hellre än att låta det fortsätta så visste jag att jag var tvungen att avsluta det. Vi borde åka till sjukhuset för att vara där när Melissa kom ut. Hans händer som smekte mig gjorde det svårt för mig att tänka
klart. Jag övervägde att låta det fortsätta, men det kändes så fel. Jag började dra mig undan från honom, jag rullade bort över madrasserna. Han tittade på mig och så väldigt besviken ut, jag förstod honom precis. Jag flyttade mig tillbaka och la mig bredvid honom igen jag tittade mot hans ansikte.

-  Du har ingen aning om hur gärna jag hade velat fortsätta. sa jag försiktigt. Han svarade inte direkt utan tittade bara på mig.

- Jag vet, förlåt att jag ens försökte. svarade han och lät skyldig.

- Det är inte bara ditt fel, jag ville också. svarade jag och kysste honom lätt på pannan. Men vi borde gå ner till de andra nu så vi kan åka till sjukhuset igen. Han nickade lätt, och jag reste mig för att dra upp honom igen. Denna gång gick det helt utan problem och han la sin arm runt min midja och vi gick tillsammans ner till köket.

När vi kom in i köket så såg jag att Sara tittade frågande på mig, jag kände att jag rodnade kraftigt och vände bort blicken. Vi gick fram till köksbordet och satte oss ner för att äta frukost.

Nialls perspektiv:

Jag viste att det var själviskt av mig att jag blev så upprörd över att hon hade dragit sig undan. Hon gjorde ju faktiskt bara det hon tycke var rätt. Men jag önskade verkligen att vi hade gjort det, för jag ville inget hellre. Jag älskade ju Elaine, mer än någon eller något annat. Hon fick mig att känna mig så mycket bättre än vad jag var, jag fattade inte hur det hade gått till. Hur hade hon blivit min??

När vi satte oss vid köksbordet så pratade hon mycket mer än vad hon brukade. Det märktes så tydligt att det var något hon ville dölja, i alla fall för Sara. Men jag mötte Saras blick och förstod att hon hade misslyckats. Elaine hade sin ena hand under bordet på sitt ben och jag sträckte ut min och greppade hennes. Hon vände sig mot mig och log stort. Sedan fortsatte hon snacka på igen, utan att veta att hon inte hade lyckats dölja något.

Saras perspektiv:

Jag höll absolut på att spricka av nyfikenhet. Jag såg så tydligt på Elaine att det var något hon försökte att dölja. Men det var inte precis läge att fråga henne just nu, så jag fick helt enkelt vänta tills vi kom tillbaka från sjukhuset igen.

Vi gick ut och satte oss i bilen och åkte till sjukhuset. Scott kunde inte sitta stilla på hela resan, äntligen skulle Melissa komma ut från sjukhuset igen.

Vi gick in genom dörrarna till sjukhuset och jag kände mig gladare än på länge.

KAPITEL 31 :D vad tycker ni???

HOPPAS ATT ALLA TITTAR PÅ FREDAGSKVÄLL MED MALIN TYP NU!!!

DETTA FÖR ATT ONE DIRECTION KOMMER VARA MED :D <3

SÅ BARNKANALEN 19.40 :D

Tidigare:

Jag bestämde mig för att berätta för Sara hela historien om hur vi hade blivit sams igen. Hon såg lite arg ut först, hon var verkligen en sann vän fast ganska överbeskyddande, men sedan när jag kom till slutet så sken hon upp.

 - Gud vad glad jag är för din skull. sa hon och log mot mig.

_________________________________________________________________________________________________

Veckan fortsatte sakta förbi, jag och Sara var i skolan på förmiddagarna, det var ganska svårt att fokusera eftersom mina tankar hela tiden var hos de på sjukhuset. När vi slutade tog vi bussen direkt till sjukhuset där vi stannade
tills det blev sent och vi var tvungna och åka hem för att gå och lägga oss.

Men efter ett tag blev det äntligen fredag och vi behövde inte åka till skolan förens på måndagen igen. Det var riktigt skönt att vi slapp lämna Scott, även om han aldrig var ensam så var det jobbigt att åka där ifrån på kvällen och inte komma dit från flera timmar senare. Melissa hade blivit mycket piggare under veckans gång och nu var vi ofta inne hos henne alla fyra på samma gång. Hennes föräldrar som hade blivit utskrivna tidigare var också mycket på hennes
rum. För varje dag som gick och Melissa blev starkare så återgick Scott också till sitt vanliga jag.

Nu var det fredag kväll och Scotts mamma hade samlat oss alla på Melissas rum.

- Som ni alla har märkt har Melissa blivit betydligt bättre de senaste dagarna och därför kommer hon bli utskriven imorgon. Man hörde alla de lättande suckarna samtidigt i rummet och alla åtta log (inklusive Scotts mamma). Men detta är underförutsättningen att du tar det lugnt gumman. sa Laura direkt till Melissa.

- Ja det kommer hon absolut göra. svarade Melissas mamma snabbt. Eftersom Melissa var den som hade råkat värst ut i olyckan så hade hennes föräldrar varit fruktansvärt oroliga under hela veckan. Flera gånger under veckan hade jag hört dem oroligt diskutera om deras dotter någonsin skulle få lämna sjukhuset. Men nu när det stod klart att hon skulle få komma hem så såg man tydligt lyckan i deras ögon.

Till middag åt vi snabbmat på Melissas rum precis som under resten av veckan. Sedan tvingade de vuxna oss att åka hem, för att vi skulle vara pigga när Melissa kom ut dagen efter. William körde oss hem till Scott och vi sov lika dant som sist.

Jag låg med huvudet på Nialls bröstkorg igen, men denna gång var jag mycket säkrare på att han skulle finnas kvar när jag vaknade igen.

Nialls perspektiv:

Hon sov tungt med huvudet på min bröstkorg, jag var verkligen helt slut men jag kunde inte somna. Jag låg och pillade i hennes hår och önskade att jag kunde stanna i det ögonblicket för alltid.

Tydligen hade jag somnat någon gång under natten för jag vaknade av att någon kysste mig på pannan, när jag öppnade ögonen mötte jag hennes ögon och hennes vackra leende.

- Dags att vakna sömntuta. sa hon retsamt och räckte mig hennes hand. Hon ställde sig upp och försökte dra med mig. Jag ryckte försiktigt i hennes hand, mitt i en rörelse så hon ramlade över mig. Jag började skratta när jag såg hennes förbryllade ansikte, efter några sekunder såg hon bestämt på mig.

- Ledsen gumman, men du skulle sett din min. sa jag och la armarna runt henne.

- Haha, vad rolig man kan vara då. svarade hon sarkastiskt. Men vi borde gå ner och äta frukost så vi kan åka till sjukhuset.

- Mm, om en liten stund. svarade jag, när hon skulle börja argumentera emot så kysste jag henne för att hon inte skulle kunna säga något. Hon försökte först dra sig undan, men sedan besvarade hon mina kyssar.

Kapitel 30 :D