Tidigare:

- Elaine du är alldeles blek i ansiktet, du borde försöka äta eller dricka lite. hon lät verkligen orolig, men jag skakade på huvudet. Jag kunde verkligen inte förmå mig själv att äta, jag mådde illa av smärtan inom mig och sänkte blicken igen.

____________________________________________________________________________________________________

Efter en stund hörde jag att någon kom in i köket, jag lyfte blicken från te-koppen och mötte Scotts oroliga blick.

- Scott. sa jag så fort jag såg honom. Kan jag få Nialls mobilnummer jag måste verkligen ringa honom.

- Visst kan du få det. Men tyvärr tror jag inte att han kommer svara. svarade Scott ursäktande.

Jag plockade fram min mobil och Scott skrev in Nialls nummer.

Jag gick ut från köket och in i vardagsrummet och började ringa till Niall. Det gick fram flera signaler men det var ingen som svarade. Jag visste egentligen att jag inte borde ha förväntat mig något men jag hade börjat hoppas på att jag skulle få prata med honom. Jag bestämde mig för att fråga Scott var han bodde så jag kunde gå hem till honom.

Scott och Sara bestämde sig för att följa med mig dit, de vägrade att lämna mig ensam överhuvudtaget. Vi gick ut och promenerade till Nialls hus under tystnad. Jag gick fram till dörren och ringde på, sedan väntade jag och hoppades att han skulle komma och öppna dörren. Jag ville så gärna förklara vad som hade hänt på festen. Att det var James som hade kysst mig och jag hatade honom för det, den enda jag ville ha var Niall.

Scotts perspektiv:

Elaine stod framför dörren och väntade på att någon skulle öppna. Men jag såg att hela huset var dött, det var ingen som skulle komma. Speciellt inte Niall, även om jag ville att hon skulle få en chans att prata med honom så visste jag hur sårad han var. Det skulle vara omöjligt att få tag på honom, även för mig. Jag tyckte så synd om båda två, hur kunde all bara förstöras så fort?? Elaine gav upp vid dörren och gick tillbaka till oss, hon såg helt fördärvad ut och sa inget. Sara höll om henne och viskade något i hennes öra och sedan började vi sakta gå hem till mig igen.

Saras perspektiv:

Jag förstod inte hur allt hade kunnat gå så fel, detta skulle ju bli den bästa sommaren någonsin och så blir det såhär. Elaine hade ringt Niall, men han svarade inte. Hon hade frågat Scott var han bodde så vi hade gått dit tillsammans, hon ringde på men det var ingen hemma. Hon vände sig om och gick tillbaka till mig och Scott som hade stått och väntat på trottoaren. Jag kramade henne när hon kom fram till mig och viskade, ge inte upp hoppet gumman det kommer lösa sig på något sätt. Hon bara tittade undrande på mig och vi började gå tillbaka, jag visste vad hon tänkte. Hur kunde jag veta att det skulle lösa sig, hur kunde jag vara så säker. Sanningen var att jag inte ens själv visste, men jag vägrade ge upp hoppet för de passade ju så bra tillsammans.

När vi kom hem så gick Elaine upp till vårt rum, och jag följde genast efter. Hon la sig på sängen och stirrade tomt upp i taket. Jag var väldigt orolig för henne, hon brukade alltid vara den som var positivast och trodde på att allt
skulle ordna sig i slutet. Men nu var hon helt förstörd, det var olidligt för mig att se henne må så dåligt. Jag satte mig på soffan och började fundera på sätt att få tag på Niall, men det gick inte så bra. Han svarade inte på sin
mobil och var uppenbarligen inte hemma, några andra idéer var svåra att komma på. Han hade ju sommarlov så han behövde inte gå till skolan, han skulle kunna ha rest någonstans igen och jag hade ingen aning om vart.

Elaines perspektiv:

Jag låg på min säng och stirrade upp i taket, Sara var någon stans i rummet, det visste jag, för hon vägrade att lämna mig ensam. Jag försökte fundera ut sätt att kontakta Niall på, för han behövde få veta sanningen. Oavsett om han tänkte ta tillbaka mig eller inte, så behövde han få reda på vad som egentligen hänt. I samma sekund som jag tänkte tanken att han kanske inte skulle ta tillbaka mig även om han fick veta vad som hänt, så fylldes jag med en enorm smärta och en övertygelse av att det var vad som skulle hända. Tårarna som jag hade trott var slut, började rinna ner för mina kinder igen.

Kapitel 18, sorry för dålig uppdatering men har massor av saker att göra :D

 

JoJo

17 april 2012 18:44

AAAWWW

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänkte bara säga att jag inte har dött... Har bara haft as mycket att göra hur länge som helst och det verkar inte finnas något slut på det heller. Men ska försöka skriva ihop ett längre avslutande kapitel till er (så fort jag får tid), för det är ni...

Skulle vara jättebra om ni kan rösta i omröstningen så jag kan skriva klart kapitlet :D <3 ...

Ledsen att det dröjer såhär länge med nästa kapitel, men jag har sjukt mycket att göra. Det kommer bli lite lugnare eftermidsommar men har dock sommarjobb en hel del i sommar.. Tack för att ni väntar och ska lägga upp nästa kapitel så SNART jag kan...

Tidigare: Plötsligt reste sig Zayn snabbt upp och lämnade resturangen, han gick mot entrén så antagligen skulle han ut och röka. En kort sekund senare reste sig Liam och gick efter Zayn. Det verkade lite konstigt men ingen annan reagerade så jag be...

Hejsan x) Nu är det såhär att jag är nominerad till veckans novellblogg på www.onedirectioninmyheart.bloggplatsen.se  Så snälla snälla rösta, det skulle betyda MASSOR :D  Om jag vinner ska jag försöka skriva ett längre kapitel veckan efter den ...