Tidigare:

Jag hoppades bara att jag inte skulle få tillbringa allt för mycket tid ensam om Sara och Scott nu skulle bli tillsammans. Men jag bestämde mig för att inte tänka på det nu utan sa till Sara att vi kanske skulle gå och äta lunch.

____________________________________________________________________________________________________

När vi kom ut i köket satt redan hela familjen Jones vid köksbordet, de pratade och skrattade. Jag var så glad att vi hade kommit till en så trevlig familj. Vi gick fram och satte oss vid köksbordet, det var två platser kvar, som det var dukat till. En bredvid Scott och en mitt emot. Jag gick direkt runt bordet och satte mig mitt emot Scott, så att Sara inte skulle ha något val.

- Så tjejer, vad tycker ni nu om ert rum. frågade William

- Det är helt otroligt, jag tror det är det vackraste rum jag någonsin har sett. svarade jag direkt.

- Ja, och hela huset är obeskrivligt. fyllde Sara i.

- När ni har ätit upp måste vi åka direkt till informations mötet, men när vi kommer hem igen så blir det rundvandring. sa Laura glatt.

Vi åt upp snabbt för att hinna i tid till mötet, Laura körde oss dit. Det var skönt för det var ganska nära ca 15 minuter med bil. På mötet gick de igenom grundläggande fakta. Det var om staden, skolan, om man behövde deras hjälp och massa annat. När hon kom till informationen om skolan sa hon att vi skulle ha ganska korta dagar, men att de skulle vara intensiva. Från ca klockan åtta på morgonen, fram till tolv på förmiddagen. Jag tittade på Sara och vi log stort mot varandra när vi fick höra det. När mötet var slut sa de att vi gärna fick gå på deras andra träffar och
evenemang, men att det inte var något tvång, utom avskedsträffen som var den näst sista kvällen på resan.

Vi gick ut till parkeringen och vi kunde inte hitta bilen någon stans, så jag tog upp min mobil för att ringa till Laura och säga att vi var klara. Men den hade slut på batteri, vi väntade i ca en halvtimme men ingen kom. Vi hade sagt att mötet skulle vara ca två timmar och de hade lovat att komma dit kl. 16.00 för att hämta oss. Jag kände att jag började bli frustrerad över situationen, tiden bara gick men inget hände. Vi hade kunnat åka buss men vi hade inte koll på hur det gick till och taxi hade vi inte råd med.

- Sara vad ska vi göra, hur ska vi ta oss tillbaka till dem?? frågade stressat.

- Elaine, lugna ner dig. De kommer antagligen snart, de kanske har fått punktering eller något på vägen. sa Sara i ett försök att lugna mig. Men det gick inte särskilt bra, för hon visste hur stressad jag blev i situationer som jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera.

-Ska vi börja gå mot deras hus, eller ska vi stå kvar och vänta?? Just då var jag glad att det var sommar, vilket gjorde att det var både ljust och en okej temperatur.

Efter bara några minuter kom äntligen Laura för att hämta oss. Tydligen så hade det varit en olycka på vägen så det hade tagit längre tid än vad hon trodde. Vi svarade att det var okej, hoppade in i bilen och åkte hem.

När vi kom hem var det dags att äta middag, och där efter var det dags för rundvandring i huset och trädgården. Vi började med översta våningen i huset, det var en våning högre upp än vårt rum.

- Här är de mindre gästrummen och ett vardagsrum,men vi är inte så mycket här uppe. De andra våningarna är mer än nog. berättade Scott medan vi vandrade runt på våningen. Självklart var alla rum lika sagolika som de vi sett tidigare.

-Har ni inga toaletter här uppe. sa jag i ett försök att lätta på stämningen, den var ganska stel eftersom Sara reagerade med blygsamhet när hon var intresserad av någon.

- Haha, jo klart att det finns. Tre på varje våning utom första för där finns det fyra stycken.  Det är bara det rummet som ni bor i och det jag bor i på andra våningen som har egen toalett.

Vi fortsatte rundturen i resten av huset och sedan gick vi vidare ut till trädgården. Den var verkligen enorm, helt obeskrivlig. De hade en veranda på baksidan där det stod utemöbler och en jacuzzi. Sedan var det en trappa ner till en vackert omhändertagen trädgård, med en damm som det gick en bäck ifrån och en bro över bäcken. Vi gick omkring och pratade en lång stund alla tre. Det tog ett tag innan Sara fick igång sitt vanliga snack, men sedan var det som vanligt inget stopp på hennes prat.

- Jag kan inte fatta hur det känns att vara uppvuxen i ett sånt här underbart hus. Med en sån enorm trädgård. Du måste ju känna dig som en kung, eller något sånt. Brukar du gå omkring här ute, typ titta på vattnet som porlar i bäcken och sånt?? babblade Sara på. Hon pratade så fort att Scott inte hade någon chans att svara henne.

- Sara, du kanske skulle ta en andnings paus mellan, så Scott har en chans att svara dig. sa jag och skrattade.

- Oj då, förlåt. Men jag har så många frågor, det är ju ett otroligt ställe du bor på.

- Det är lugnt. svarade Scott med ett skratt. Ska vi gå in och prata där istället?

- Visst, det kan vi göra. svarade Sara.

Vi gick in i huset igen, enligt klockan jag såg var den 20.05 I hallen stod Laura tillsammans med en pojke, som jag aldrig hade sett innan. Men hon verkade känna honom och det gjorde Scott med.

- Är du redan hemma?? Jag trodde att du skulle vara på semester tills imorgon. sa Scott.

- Vi bestämde oss för att åka hem lite innan. svarade pojken. Vem är de??

- Oj. Förlåt jag glömde visst presentera er. Det här är Sara och Elaine, de är på språkresa och ska bo hos oss.

- Vem är han då? frågade jag och pekade på pojken.

- Jag heter Niall Horan. svarade han med ett brett leende.

Kapitel tre, och en av killarna är äntligen med. Dock dröjer det som sagt till södag eller måndag innan nästa kapitel kommer.

Nästa kapitel kommer snart. Men senda kommer det dröja till söndag eller måndag innan nästa kapitel kommer, eftersom jag ska iväg i helgen.

Tidigare:

-  Gud, va söt han är då. viskade jag till Sara.

- Mm , med blont rufsigt hår och blåa ögon, tror jag. viskade hon tillbaka.

Det var svårt att se ögon färgen eftersom han knappt tittade på oss. Men vi gick bort till honom för att presentera
oss.

- Hej jag är Elaine och det här är min kompis Sara. sa jag på ganska dålig engelska.

-  Hej, jag heter ….

_________________________________________________________________________________________

- Hej jag heter Scott. sa pojken blygt på engelska med en söt irländsk dialekt.

- Är du från familjen Jones?? frågade jag, medan vi studerade honom.

- Ja det är jag, följ med mig så ska ni få träffa mina föräldrar, de väntar ute i bilen. sa Scott försiktigt.

Vi gjorde som han sa och följde med honom ut på flygplatsens parkering. Vi gick tillsammans fram till en stor bil. När vi närmade oss bilen öppnades de främre dörrarna, en man och en kvinna hoppade ur och log stort mot oss.

- Hejsan flickor, jag heter Laura och det här är
min man William. hälsade Scotts mamma. Medan Scott och hans pappa slängde in
våra väskor i bilen.

- Jag heter Sara och det här är min kompis Elaine.svarde Sara glatt.

- Trevligt att träffas, hoppa in i bilen nu så åker vi hem till oss innan ni ska vara på informations möte. sa William.

Vi hoppade in i baksätet tillsammans med Scott, som hamnade bredvid Sara, eftersom hon satt i mitten. Det verkade som om vi hade hamnat i en trevlig värdfamilj, föräldrarna pratade på i framsätet och ställde oss en massa frågor, mest såna som man kunde säga ja och nej till. Vilket som var skönt, för både jag och Sara var trötta och ville studera
landskapet.

Efter ca en timmes bilfärd stannade vi utanför ett ganska stort hus, som låg uppe på en kulle. Vi hoppade ut ur bilen
och tog våra väskor. Jag, Sara och Scott stod kvar efter att hans föräldrar hade gått in. Jag studerade huset en stund det såg ut att vara taget från en saga. Jag kände att jag måste se helt chockad ut och vände mig för att titta på
Sara och hon såg lika chockad ut själv. Scott som var van vid synen av sitt eget hus vände sig om och tittade på oss.

- Tjejer, om ni inte stänger munnen så kanske det flyger in insekter. sa han med ett skratt.

- Oj, vi måste visst ha fastnat. sa Sara och började också skratta. Sen petade hon mig i sidan.

- Oups, förlåt. Men det är verkligen ett väldigt vackert hus du bor i. sa jag förläget.

Jag tog upp mina väskor igen, hade ställt ner dem på marken för jag blev så chockad. Jag följde efter Scott som började gå in och Sara gick precis bredvid mig. Vi gick upp för en sten trappa som ledde upp till huset. Scott öppnade dörren och vi gick in alla tre. Det var verkligen ett magnifikt hus som de bodde i, väldigt gammaldags stil men ändå
med en modern känsla. Scott tog av sina skor och vi följde hans exempel.

- Så tjejer, vill ni dela ett rum eller ha vars ett?? frågade Scott medan han började gå upp för trappan som ledde till
övervåningen.

- Vi delar helst. svarade jag och Sara med en mun.

- Visst, då kan jag föreslå detta. svarade han.

Han öppnade en av dörrarna i korridoren, den var stor och brun. Där bakom dolde sig ett enormt rum med två sängar, ett skrivbord och en stor soffa. Det hade precis som resten av huset en gammaldags känsla, men det satt en tv på väggen.

- Hoppas detta rum passa damerna, det är ett av de största i huset. Förutom mitt och mina föräldrars då. Sen finns det en garderob och såklart ett privat badrum.

- Det är helt otroligt, det ser ut att vara taget ur en saga. sa jag långsamt.

- Hur stort är detta huset egentligen. frågade Sara.

- Hmm, jag vet inte exakt antal kvadrat meter. Men kanske 1000 eller så och trädgården är ännu större. Packa ni upp nu, sen tror jag mamma och pappa har gjort lunch. Så gå då tillbaka till hallen och sedan rakt fram från ytterdörren så kommer ni till köket. sa Scott medan han gick ut ur rummet. När dörren hade stängts bakom honom
och när vi inte längre kunde höra hans fotsteg, började vi hoppa upp och ner och prata i mun på varandra.

- Detta är ju helt otroligt, hela huset och vårt rum, och här ska vi spendera fem hela veckor. började jag snabbt rabbla ur mig.

- Jag vet,det är helt otroligt. Men Scott då, hur gullig är inte han kan inte fatta att vi ska träffa honom varje dag i fem hela veckor. sa Sara lyckligt.

- Oj då, någon som börjar bli intresserad av vår värdbror. sa jag och petade henne i sidan.

- Ämm, jag vet inte vad du pratar om. sa Sara. Men hennes kinder blev snabbt ganska röda och hon sänkte blicken.

- Det vet du visst det. sa jag medan jag gick fram till henne. Det var längesedan jag såg dig såhär gumman sa jag och kramadehenne. Men du borde försöka ta reda på vad Laura och William tycker om det.

Hon nickade till svar, sedan började vi packa upp våra kläder och annat. Vad Scott inte hade nämnt var att det inte var en vanlig garderob som vi skulle förvara våra kläder i, utan en walk in-closet. Detta är helt galet tänkte jag, det var svårt att förstå att vi skulle tillbringa fem veckor av vårt sommarlov här. Även om vi skulle gå i skolan, fast jag hade hört att det skulle vara korta dagar, så skulle vi säkert få gott om tid att umgås och utforska huset. Jag hoppades bara att jag inte skulle få tillbringa allt för mycket tid ensam om Sara och Scott nu skulle bli tillsammans. Men jag bestämde mig för att inte tänka på det nu utan sa till Sara att vi kanske skulle gå och äta lunch.

Kapitel två. Jag vet att det inte händer så mycket än, men tycker att det är vikigare att presentera personerna och omgivningen först, så blir det lättare för er att hänga med.

Sommaren 2009, Elaine och hennes kompis ska åka till Irland på språkresa.

Jag vaknade av ett fruktansvärt ljud och det tog lång tid innan jag förstod vad det faktiskt var som åstadkom ljudet. Jag vände mig om i sängen för att se vad klockan var, samtidigt som jag stängde av min väckarklocka. De digitala siffrorna visade att klockan var 04.30, aldrig i hela mitt liv att jag tänker gå upp nu, tänkte jag och vände mig om för att somna om igen. Efter bara några sekunder fick jag en kudde i huvudet.

- Upp och hoppa sömntuta, du vill väl inte att vi ska komma försent?? hörde jag min bästa vän Sara ropa.

- Öhhh… var det ända ljud jag orkade ge ifrån mig. Klockan var ändå 04.32 och vi hade sommarlov.

- Elaine, kom igen nu. Skyndar vi inte oss så missar vi flyget.

- Öhh, vilket flyg. Vad pratar du om Sara?? svarade jag förvirrat.

- Elaine Linnea Strandberg, säg inte att du har glömt bort vår språkresa!! Det är dags att åka till Irland nu. svarade Sara upphetsat.

- Oh shit det hade jag faktiskt glömt, men vad väntar vi på. Har vi packat allt, har vi växlat pengar, har vi våra pass och vem kör oss till flygplatsen. Jag förstod inte hur jag inte kunde veta svaret på någon av mina frågor, men jag hade faktiskt glömt allt.

- Ja vi har packat, växlat pengar, våra pass kom för två veckor sedan och din mamma ska köra oss till flygplatsen så kom igen nu Törnrosa, dags att sätta igång.

- Ja, ja. Jag är vaken.

Jag hörde att Sara gick ut ur mitt rum och bort till badrummet för att ta en dusch. Jag sträckte på mig och
satte mig upp i sängen och såg mig omkring i mitt rum. Hoppade sedan upp ur sängen för att vara redo att gå och duscha så fort Sara var klar.

Plötsligt hörde jag henne komma ut ur badrummet, så jag gick för att duscha.

Medan jag stod i duschen och sprutade iskalltvatten på mig själv började mitt minne komma tillbaka. Jag och
Sara hade bokat denna resa för snart ett år sedan och planerat den in i minsta detalj.  Vi skulle ta planet som gick klockan 07.25 från Sturup, vilket betydde att vi skulle vara där senast 06.15 för att inte behöva stressa där. Vi skulle åka från mig 05.40, vilket betydde att jag hade ca en timme på mig att göra mig klar.

I bilen på väg till flygplatsen,det var jag, Sara och min mamma.

- Så tjejer, ska det bli spännande att åka till Irland i fem veckor?? frågade min mamma, för säkert hundrade gången idag.

- Ja, mamma. Det ska bli jätteroligt. svarade jag trött. Av två anledningar, dels för att jag hade tröttnat på frågan och dels
för att det var tidigt på morgonen.

- Jag kan bara inte fatta varför ni valde att åka till Irland istället för till London eller någon annan spännande stad.

- Anneli, vi har ju sagt massor av gånger att vi vill åka till Irland för att de har mer natur där än i storstäderna. svarade Sara min mamma.

- Och för att killarna är snygga och har sexiga dialekter. la jag till och försökte låta seriös.

- Precis, it’s very hot. sa Sara i med en riktigt dålig irländsk dialekt, och sedan brast vi i skratt.

På flygplanet, satt vi bredvid varandra och pratade en massa hela tiden.

Det var nästan som vi inte hade setts på flera månader. Även fast vi praktiskt taget hade suttit ihop sedan vi var små. Vi pratade om vad vi trodde skulle hända på resan, om alla förväntningar och sånt vi båda var överens om att vi inte ville skulle hända. Som att vi tappade bort varandra, att vi inte skulle komma övernes med vår värdfamilj eller kom försent till någon lektion. Vi hade hört att de kunde vara väldigt stränga med sånt där, och vi ville ju inte råka illa ut. Vi hörde kapten säga att det var dags för landning, så vi knäppte fast våra säkerhetsbälten och gjorde oss redo för landningen. När vi hade landat, tog vi snabbt våra saker och började gå av planet.

När vi hade hämtat vårt bagage letade vi efter vår värdfamilj, som vi hade bestämt skulle hämta oss på flygplatsen. Allt fler hittade rätt och tillslut var det bara vi kvar. Plötsligt såg vi en blyg kille i vår ålder som höll en skylt med våra namn på.

-  Gud, va söt han är då. viskade jag till Sara.

- Mm , med blont rufsigt hår och blåa ögon, tror jag. viskade hon tillbaka.

Det var svårt att se ögon färgen eftersom han knappt tittade på oss. Men vi gick bort till honom för att presentera
oss.

- Hej jag är Elaine och det här är min kompis Sara. sa jag på ganska dålig engelska.

-  Hej, jag heter ….

Första kapitlet, hoppas ni gillar det. Det kommer ta ett tag innan killarna kommer med. Iallfall som ett band.

Här kommer ännu en novellblogg om killarna i one direction. Men den kommer inte vara som alla andra. Det kan bli dålig uppdatering och det kommer ta ett tag innan headdern kommer.

Men det kommer ändå bli en super spännande och speciell novell.

Kapitell ett kommer kanske senare idag (troligen).

Ha det gött sålänge.

Kramar

Tilläg: Det ska givetvis stå NIALL HORAN i omröstnigen och inte med två r, hoppas ni förstår iallfall.