Tidigare:

Scott satte sig mitt emot och frågade vad som hade hänt, jag skakade på huvudet och svarade att vi skulle hjälpa Elaine upp på vårt rum. Han nickade och höll om Elaine på andra sidan, när vi kom in på
vårt rum så la vi henne på sin säng.

 - Säg till de andra att gå hem och kom sedan tillbaka. sa jag till honom. Han försvann genom dörren och jag började försöka prata lugnande med Elaine, men det var omöjligt att få kontakt.

_____________________________________________________________________________________________________

Nialls perspektiv:

När jag kom hem, så visste jag inte vad jag skulle göra. Jag var helt tom inom mig, från det att jag hade sett dem kyssas så hade mina tårar runnit oavbrutet. Att se Elaine och James kyssas hade krossat mig totalt. Jag hade trott att hon var min, men tydligen så var det inte så. Jag hade känt henne mindre än en vecka men jag hade aldrig känt såhär starkt för någon av mina flickvänner innan. Jag mådde fruktansvärt, hon hade fått mig att känna mig bättre än någon annan någonsin gjort och sedan kysste hon James. Som jag hade trott var min vän, han visste ju att det var hon och jag.

Saras perspektiv:

Elaine hade gråtit i flera timmar, och tillslut hade hon somnat av utmattning. Scott hade kommit in på vårt rum efter ett tag när Elaine redan somnat. Han ursäktade sig för att det hade tagit sån tid men han ville se till så att elden var
ordentligt släckt innan han gick in. Vi satte oss i soffan inne på vårt rum för att prata, eftersom jag vägrade lämna Elaine. Jag berättade vad som hade hänt för Scott, även om att James hade ställt massa frågor om henne medan vi
dansade. Jag hade trott att det var för att han var nyfiken på oss eftersom vi var från Sverige. Men tydligen hade jag haft fel. Scott lyssnade uppmärksamt på mig utan att avbryta tills jag hade pratat klart. Han skakade på huvudet och
såg riktigt arg ut.

- Jag fattar inte hur James kunde göra så mot Niall, de har ju varit kompisar i flera år. Inte konstigt att Niall sprang iväg, eller att Elaine är så ledsen. Men det är ju fel, de gillar ju bara varandra. han lät fruktansvärt besviken.

- Jag vet, men det måste finnas något som vi kan göra för att ordna allt mellan dem. De är ju så perfekta tillsammans. svarade jag upprört.

Vi pratade och försökte komma på hur vi kunde hjälpa dem. Scott försökte ringa Niall men det var ingen som svarade. Vi bestämde oss för att vänta tills nästa dag, det fanns inte så mycket att göra klockan två på natten i alla fall. Jag mig klar och gick och la mig, jag somnade nästan direkt det hade varit en lång dag.

Jag vaknade av ett högt skrik, det kom från Elaines säng och jag satte mig upp i sängen och tände lampan. Skriket hade definitivt kommit från henne och hennes tårar hade börjat rinna igen.

- Vad är det gumman, varför skriker du?? frågade jag försiktigt.

- Jag drömde en fruktansvärd mardröm. grät hon till svar.

Elaines perspektiv:

- Vad drömde du då?? frågade Sara lika försiktigt.

- Jag drömde att någon annan kysste mig och Niall såg det och sprang iväg från mig. Jag sprang efter honom men han stannade inte, det var fruktansvärt och allt kändes så verkligt. Hon svarade mig inte utan satte sig bredvid mig och
la sin arm runt min rygg. Jag mötte hennes blick, eftersom jag kände henne så bra så visste jag exakt vad den betydde.

- Det var ingen dröm eller hur? frågade jag och försökte kontrolera rösten. Hon skakade sakta på huvudet och jag kände smärtan inom mig växa. Tårarna började rinna snabbare och jag skakade oerhört mycket, Sara satt kvar vid min sida och försökte prata lugnande med mig. Dock gick det inte särskilt bra för jag hörde inte alls vad hon sa. Jag kunde inte förstå hur det här hade kunnat hända, Niall var den enda för mig och jag kunde inte förstå hur James hade kunnat kyssa mig. Han hade ju vetat att det var Niall och jag. Niall, min underbara pojkvän det här måste
vara ännu värre för honom än det var för mig. Hur kunde allt ha gått så fruktansvärt fel, jag hade säkert sårat honom djupt.

- Sara jag måste ringa till honom, eller gå hem till honom och förklara allt.

- Elaine för det första så måste du lugna ner dig, det går knappt att höra vad du säger. För det andra så får vi prata med Scott, han kan säkert ge dig Nialls nummer och för det tredje så är klockan bara sju på morgonen så det vore nog bäst att vänta några timmar.

Jag nickade, men det var jobbigt att behöva vänta, jag saknade honom fruktansvärt mycket och var väldigt ledsen att jag hade sårat honom så förfärligt.

Tiden gick långsamt, jag bytte om till joggingbyxor och en stor tröja. Sedan gick jag in på toaletten för att tvätta bort sminket från kvällen innan, som hade blivit ut smetat i hela ansiktet. Maskaran hade gjort mina kinder svart-randiga och allt såg väldigt kletigt ut. När jag hade tvättat mig gick jag ut till köket där Sara satt, hon hade gjort te och brett
mackor. Jag satte mig mitt emot henne och stirrade ner i min te-kopp. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga, sedan visste jag att jag bara skulle börja gråta igen. Jag tittade upp på Sara för jag tyckte att hon hade sagt något, men jag var inte säker. Hon tittade oroligt på mig och sedan försökte hon prata med mig igen.

- Elaine du är alldeles blek i ansiktet, du borde försöka äta eller dricka lite. hon lät verkligen orolig, men jag skakade på huvudet. Jag kunde verkligen inte förmå mig själv att äta, jag mådde illa av smärtan inom mig och sänkte blicken igen.

Kapitel 17, hoppas ni tycker om den :D