Tidigare:

Scott ställde sig bredvid mig och började viskande förklara situationen, jag lyssnade på honom men tog inte ögonen från min vän. Hon var så lycklig och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken igen.

__________________________________________________________________________________________________

Saras perspektiv:

Jag blinkade några gånger för att få tårarna ur ögonen och sedan gjorde jag mitt bästa för att le. Jag var ju egentligen väldigt glad för Elaines skull, men det kändes så jobbigt att se dem tillsammans och veta att jag inte kunde få det så. Vi satte oss ner matbordet för att äta maten som de två sötnosarna hade lagat som Scott uttryckte det. Niall och Elaine blev genast röda i ansiktet av hans ord. Jag försökte skratta åt hans skämt, men det var ett skratt som klingade falskt i mina öron. Jag satte mig bredvid Scott under middagen för att låta Elaine sitta
bredvid Niall. Hon tittade frågande på mig när jag satte mig bredvid Scott, jag visste att om jag inte hade tagit den platsen så hade hon satt sig där för min skull. Jag log mot henne, ännu ett leende som inte nådde mina ögon och jag
visste att hon såg igenom det, så jag gav henne en bestämd blick för att hon skulle sätta sig bredvid Niall istället.

Middagen rullade på och precis som vanligt pratade alla mycket. Det kändes som jag babblade på mer än
vanligt för att dölja mina känslor och tankar. Efter middagen försökte jag smita ifrån de andra utan att Elaine skulle märka mig, men hon hade tydligen bestämt sig för att vi skulle prata för hon släppte mig knappt med blicken. När vi hade städat klart efter oss gick jag tillbaka till rummet och Elaine kom bara några minuter efter.

Nialls perspektiv:

Jag var obeskrivligt lycklig och under hela middagen hade jag ett fånigt leende i ansiktet. Även om vi inte var tillsammans eller vad man kallade det, så visste jag äntligen att hon också hade känslor för mig. Det borde lugna mig, men tyvärr blev jag bara mer nervös över situationen. Tänk om jag råkade säga något igen som sårade henne eller om hon kom på att hon faktiskt inte gillade mig, det vore ganska troligt. Jag var verkligen ingen speciellt och hon förtjänade det bästa.  Men jag skulle inte ge upp i första taget, för jag ville väldigt gärna vara den hon ville ha. Den som fick henne att le, det leende som tog andan ur mig, den som fick henne att skratta och må bra. Finnas vid hennes sida genom allt som kunde tänkas hända.

Efter att vi hade ätit och plockat undan sa hon att hon var tvungen att prata med Sara. Jag nickade, även om jag hade velat prata med henne en sund så var det tydligt att hennes kompis behövde henne.

Scott kom fram till mig och vi snackade ett tag om vad som hade hänt. Han berättade om deras samtal i hallen, jag såg först misstänksamt på honom när han hade berättat vad han sa men valde att strunta i det. Hon hade ju trots allt gått fram och kramat mig efter, när jag tänkte på känslan av att hålla henne i mina armar kom saknaden över mig. Trots att det bara hade gått en timme sen kramen och tio minuter sedan hon gick till Sara.

Elaines perspektiv:

Jag stannade kvar några minuter i köket efter att Sara hade gått där ifrån, bara för att säga till Niall att jag var tvungen att prata med min vän. När jag kom upp till vårt rum satt Sara på sin säng och stirrade tomt framför sig. Jag satte mig bredvid henne och la armarna runt henne, vi satt så en lång stund utan att säga något. Sedan började hon prata.

- Jag förstår inte varför jag reagerar såhär starkt jag har ju nyss lärt känna honom. Det borde inte göra såhär ont. hon tog några djupa andetag och tittade på mig.

- Att ha känslor för någon annan är inget man välja eller styra över. Det är bara sånt som händer och det är hemskt när det inte är besvarat, det förstår jag verkligen. Även om jag har Niall nu så vet jag hur det känns med obesvarad kärlek. Därför kommer jag stötta dig så mycket jag kan, du är min bästa vän och det går före mina känslor för Niall.

Kapitel åtta, inte så mycket dialog men hoppas ni gillar det. Komentera gärna vad ni tycker.