Harrys perspektiv:

Jag gick efter Liam till hotellrummet och direkt in till Louis rum. När Liam öppnade dörren så var jag först ganska sur på Louis och hans reaktion på mig och Anna. Men så fort jag såg honom sittandes i sängen med en blåtira och smärta i ögonen så skämdes jag. Hur kunde jag göra så mot Louis, min bästa vän. Jag sänkte blicken för jag vågade inte riktigt möta hans, Liam gick ut ur rummet och jag gick fram och satte mig på sängkanten vid hans fotända och letade efter rätt ord och säga.

- I’m so sorry, Louis. viskade jag tyst. I don’t really know what came over me and I know that what I did was so wrong. fortsatte jag och tittade upp och mötte hans blick.

____________________________________________________________________________________________________

Hans blick var helt obeskrivlig, jag hade aldrig sett den blicken från honom innan. Jag skämdes mer och mer för varje sekund som gick och sänkte blicken igen. Jag tog ett djupt andetag medan jag formulerade vad jag tänkte säga i mitt huvud.

- What I did was very wrong like I said before, but I also think it’s wrong that you wasn’t there to support me. You are one of the people in my life that are most important to me and I it hurts that you don’t trust or support me. Det var mycket enklare att saga det jag ville när jag inte tittade på honom samtidigt. Men så fort jag reste blicken så var det omöjligt att fortsätta prata.

- You really think that I don’t support you, really? frågade han sårat.

- Not when it comes to me and Anna, no.

- Harry, I’m just worried about you. She isn’t good for you and you know it.

- But I love her and you have to accept that. svarade jag irreterat.

- You love a girl who makes you hit me and tries to split our band? frågade han lungt.

- Well, I think so.

- But you don’t know for sure do you? frågade han och jag skakade på huvudet. Precis som alltid så kände Louis mig bättre än någon annan och visste att jag tvivlade på mina känslor för Anna. Om jag valde henne så skulle jag förlora honom och fanns det egentligen något som var värt det? Jag menar jag tvivlar ju på mina känslor och det borde jag inte om Anna verkligen var rätt för mig.

Louis perspektiv:

Harry fastnade med blicken framför sig och eftersom han satt nere vid min fotända så viste jag inte hur jag skulle få kontakt med honom. Jag bestämde mig för att försiktigt resa mig upp och sätta mig bredvid honom. Tydligen så hade jag rört mig för mycket i dag för smärtan i bröstet var mycket starkare och jag stönade högt av smärta. Harry vaknade genast och gick fram till mig.

- Don’t move Lou. You have to take it easy and I’m so sorry. I can’t believe that Anna did this to you. det syntes tydligt hur mycket han skämdes och hur upprörd han var så jag kommenterade inte ens det.

- Harry, can you please think about this situation whit Anna for a while before you get together again? Han nickade sakta.

- I will and if we get back together she has to stop treating you guys the way she does.

- Yes and I would like if you tries not to hit me again. Actually getting hit by you hurts so much more than getting my ribs crossed by Anna. Jag tittade på honom och han skämdes ännu mer och hade tårar i ögonen.

- I’m so sorry Louis I don’t know way I did it, but I regret it so much.

- Just try to avoid doing it again. sa jag och la armen om hans axlar (han hade satt sig på sängen bredvid mig).

- Thanks for being so understanding and supporting. sa han och jag kände hur han slappnade av under min arm.

- I thought that you didn’t think that I supported you?

- I was angry at you, that’s way I said it. You always support me like no one ells.

Stinas perspektiv:

Att ha blivit utslängd från Louis rum var fruktansvärt, jag kunde verkligen inte slappna av. Jag gick runt i vardagsrumet i samma mönster om och om igen, de andra började se ganska irriterat på mig men jag brydde mig inte.

- Stina, snälla sätt dig ner eller något. sa Sara ganska irriterat efter ett bra tag.

- Men jag kan inte slappna av. svarade jag och fortsatte gå runt.

-  Hey, you annoying girl get over here now. ropade Zayn och jag gav honom en förvirrad blick men gjorde som han sa. Jag ställde mig framför honom där han satt i soffan och han drog mig ner bredvid sig.

- What is it? frågade jag och kunde inte låta bli att låta sur.

- You have to try relaxing and believe that they can fix this by them self. svarade han. Han började lätt leka med mitt hår och jag kände mig genast mycket lugnare. Zayn hade verkligen en konstig inverkan på mig, jag lutade mitt huvud mot hans axel och kände hur mina ögonlock blev tyngre.

Saras perspektiv:

När jag såg Stina sitta där lutad mot Zayn och tryggt somna i hans famn så kom en konstig känsla över mig. Jag viste inte vad det var, för det kunde ju inte vara avundsjuka eller? Jag var ju lycklig med Jimmy. Det var säkert bara saknad jag kände, vilket som var helt normalt och inte betyder att jag har känslor för Zayn?

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Usch sämsta kapitlet jag någonsin skrivit tror jag.... Men det har varit fruktansvärt svårt att skriva, speciell det med Harry och Louis. Så vad tror ni är killarna vänner igen, och är det något på g mellan Zayn och Stina. Verkar ju typ nästan som att alla vill ha henne på en gång x) Om ni kommenterar bra så kommer det förhoppningsvis ett nytt kapitel ganska snart. En fråga bara, är det fler än Stina, Evelina och Jojo som läser?? Är bara nyfiken x) Ha det bäst så länge =)

KRAM

Glömm inte gilla på facebook: https://www.facebook.com/DirectionDream