Tidigare:

- I’m sorry, but it feels so much better when you lie next to me. svarade han med ett brett leende och sträckte fram handen och tog bort en hårslinga från mitt ansikte. Det gick elektriska stötar genom hela min kropp, hans blick släppte inte min och han hade lagt ner sin hand precis bredvid min. Jag dränktes i mina känslor för honom och var nära på att luta mig mot honom och ge honom en kyss. Men sedan kom jag och tänka på Eleanor, han hade ju faktiskt en flickvän.

___________________________________________________________________________________________________

Harrys perspektiv:

Jag och Liam pratade långt in på kvällen, tills vi blev för trötta för att fortsätta seriöst och då gick vi och la oss. Men vi fortsatte att snacka så fort vi hade vaknat igen, vi gick igenom allt väldigt noggrant. Både mina känslor för Anna och hur hon var, både nu och då men längsta delen av tiden så diskuterade vi Louis och givetvis resten av bandet. Det slog mig att jag knappt hade funderat så mycket på hur det var med Louis, och oron kom över mig. Jag kände att jag var tvungen att prata med honom och samtalen med Liam hade fått mig att se klart igen. Det var Anna som gjorde min syn suddig och mina prioriteringar fel.

- Liam, I have to talk to him. sa jag oroligt. Jag var orolig både över hur han skulle se ut efter slagsmålet och om han ens ville prata med mig igen.

- Yes, I know. Letme just ask him if he is strong enough yet. sa han och tog upp sin mobil. Liam hade berättat att Louis hade sovit mest hela tiden sen slagsmålet och att Stina hade suttit vid hans sida hela tiden. Stina… Jag behövde antagligen prata med henne också, men en sak i taget först och främst var det Louis jag behövde prata med. Liam stod och avslutade samtalet och la ner mobilen sen vände han sig mot mig igen.

-  He’s much stronger today and he thinks that he is strong enough to talk to you. But you have to try to be nice and treat him with respect. Jag stirrade tomt framför mig men nickade sakta.

Elaines perspektiv:

Jag och Niall låg väldigt tätt intill varandra när jag vaknade, det markets verkligen att vi inte hade träffats på väldigt länge. Trotts att vi var så nära varandra så saknade jag honom väldigt mycket, så jag bestämde mig för att väcka honom försiktigt. Jag pussade honom lätt på pannan, men jag fick ingen reaktion. Så jag flyttade ner mina läppar till hans mun och gav honom en mjuk kyss som han genast besvarade som om han aldrig hade kysst någon förut.

- Take it easy baby, or are you trying to eat me? frågade jag medan jag fnissade tyst åt hans reaktion.

- Oh, sorry. But I’ve missed you so much. svarade han oskyldigt och tittade på mig med valp ögon.

- I’ve missed you to, and don’t look at me like that it’s not fair. sa jag och kysste honom igen. Vi låg en stund och bara hade det mysigt, medan vi kysstes så drog han sin hand genom mitt hår och jag drog min hand längs hans ryggrad. Jag pressade mig ännu närmare honom och det märktes tydligt vad han kände för mig. Han var väldigt upphetsad och jag såg i hans blick vad han ville, men jag tvivlade på om jag verkligen var redo. Det var ju så länge sen jag träffade honom sist och allt kändes som en dröm.

 Louis perspektiv:

Jag satt upp i sängen med ryggen lutad mot sängavlen medan jag väntade på Harry. Stina hade hjälpt mig upp i sittande ställning innan jag hade tvingat henne ur rummet. Hon hade flera gånger försökt övertala mig om att få stanna men jag visste att jag behövde prata ensam med Harry. Jag hade sett tvivlet i hennes ögon när jag försökte försäkra henne om att det var lugnt och att Harry inte skulle göra något mer mot mig. Efter ett tag hade hon lämnat rummet och jag satt ensam kvar och väntade. Jag hörde hur dörren till hotellrummet öppnades och jag hörde steg gå mot min dörr. Sakta öppnades dörren och först mötte jag Liams leende och efter kom Harry, som först såg ganska sur ut, men så fort han såg mig så fick han genast en ursäktande, blandad med chockad min.

Harrys perspektiv:

Jag gick efter Liam till hotellrummet och direkt in till Louis rum. När Liam öppnade dörren så var jag först ganska sur på Louis och hans reaktion på mig och Anna. Men så fort jag såg honom sittandes i sängen med en blåtira och smärta i ögonen så skämdes jag. Hur kunde jag göra så mot Louis, min bästa vän. Jag sänkte blicken för jag vågade inte riktigt möta hans, Liam gick ut ur rummet och jag gick fram och satte mig på sängkanten vid hans fotända och letade efter rätt ord och säga.

- I’m so sorry, Louis. viskade jag tyst. I don’t really know what came over me and I know that what I did was so wrong. fortsatte jag och tittade upp och mötte hans blick.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

ÄNTLIGEN x) förlåt att det tog tid, men jag har liksom aldrig tid så ni får vänja er vid typ ett kapitel i veckan ;)

Vill säga ett stort mega tack till JoJo som hade skrivit 19 nya kommentarer nu när jag gick in idag (på del 1) Det fick en verkligen att vilja skriva klart. Så visa att ni kan kommentera så ska jag hitta tid för att skriva, det finns ju nätter och ni undrar säker hur det går för Harry och Louis :D

KRAM <3

 Glömm inte gilla på facebook: https://www.facebook.com/DirectionDream

Glömm inte gilla på facebook: https://www.facebook.com/DirectionDream

Glömm inte gilla på facebook: https://www.facebook.com/DirectionDream