Tidigare:

- Nu får du faktiskt ta att göra något, har du ens lämnat huset sen Elaine åkte hem?? frågade han strängt. Jag skakade bara på huvudet. Han gick fram till sängen och började dra i mig. Kom nu, du kan ju inte ligga här och ruttna i tre
veckor till. Jag följde efter honom ut genom dörren och jag blev bländad av solen som för en gångs skull sken.

_______________________________________________________________________________________________________

Elaines perspektiv:

Dagarna hos mormor och morfar var underbara. Jag var ganska borta de två första dagarna, mina tankar var på Irland och min kropp i Sverige. Men sen fick Sara och Sanna mig tillbaka till verkligenheten, självklart saknade jag fortfarande Niall men de fick mig att vara här och nu. Det mesta vi gjorde hela dagarna var sola och bada vid sjön som låg i närheten av mormor och morfars hus. Jag lyckades smita iväg från Sara några gånger för att fixa med hennes överraskningsfest. Jag hade redan frågat Charlotte om hon ville komma, men jag var tvungen att planera så att någon kan hämta henne vid flygplatsen. Egentligen var det väl inte så svårt, bara att tvinga Simon att köra dit och hämta upp henne.

Det skulle antagligen bli en enkel match för jag och Simon var ganska nära syskon. Även om det var fyra år mellan oss så kom vi ganska bra överens, i alla fall nu när vi var äldre. Att vi kom bra överens hade väl egentligen börjat när Sanna föddes för åtta år sen, jag var åtta och Simon 12. Hon skulle egentligen haft en tvilling men den andra överlevde inte och det var knappt heller att Sanna klarade sig. Hennes första år var hon ofta på sjukhus och det tog upp all våra föräldrars tid så jag och Simon fick klara oss väldigt mycket själva, eller rättare sagt han fick ta hand om mig. Även om han klagade mycket över det till mig så sa han aldrig något om det till våra föräldrar, för vi visste redan då att de inte skulle orka att vi klagade. När Sanna var typ fyra år så var sjukhustiden över och vi fick tillbaka våra föräldrar igen, men min och Simons syskon relation var helt annorlunda.

Saras perspektiv:

Jag tyckte att det var ganska skönt att vi hade åkt hem från Irland, även om jag skulle sakna det. För de sista dagarna så hade jag börjat få starkare känslor för Scott igen och det hade plågat mig att se honom med Melissa. Jag föredrog
helt klart att vara med Elaines familj hos hennes mormor och morfar, även om Elaine antagligen hellre var på Irland. De två första dagarna vi var hos hennes mormor och morfar var hon helt borta, det gick inte att få kontakt med henne
alls men sen helt plötsligt så var hon nästan som vanligt igen.

På söndagen när vi var vid sjön precis som alla andra dagar så fick jag plötsligt ett sms. Det stod Niall på skärmen, jag funderade först på att ropa på Elaine men hon var långt ute i vattnet så jag valde att läsa det först och sen fick
jag väl ropa på henne om det behövdes.

# Hej Sara.

Jag tänkte säga att jag kommer näst-nästa vecka på torsdagen (den 30de). Snälla säg inget till Elaine, jag vill att det
ska bli en överraskning för henne.

// Niall

Jag kollade upp för att försäkra mig om att Elaine inte hade gått upp ur vattnet, sedan knappade jag in ett snabbt svar och raderade sms:en. Jag visste att jag skulle komma ihåg datumet, för min födelsedag är två dagar efter och om jag raderade det skulle inte Elaine kunna läsa det och jag skulle inte förstöra planen.

Nialls perspektiv:

Jag hade haft svårt att göra något de första dagarna efter att de hade åkt hem men ju längre tid det gick ju närmare var det tills jag skulle åka över till Sverige. Jag bestämde mig för att fokusera på det istället, biljetterna var bokade men det var ändå så mycket kvar att göra. Jag hade fått min bror att boka biljetterna och nu var jag tvungen att berätta för mina föräldrar.

Jag bestämde mig för att ta tag i det direkt. Mamma satt i köket och läste i sin bok, jag tog ett djupt andetag.

- Mamma, jag hade tänkt åka till Sverige för att hälsa på Elaine. sa jag försiktigt.

- Ja det kan du väl göra någon gång i framtiden. Svarade hon och fortsatte läsa. Tydligen hade hon tagit det som en fråga och inte som information.

- Asså jag hade tänkt åka den 30 juli. Jag har redan bokat biljetterna. fortsatte jag sakta.

- Hur kan du ha bokat biljetter och vem har gett dig tillstånd att åka dit? frågade hon upprört. Jag hörde på hennes röst att det inte skulle hända, jag skulle inte få lov att åka till Elaine.

- Greg bokade dem till mig, och jag trodde att ni skulle förstå. sa jag argt och stormade ut från köket och in på mitt rum. Tårarna var tillbaka och rann sakta ner för mina kinder. Jag funderade på att strunta i vad min mamma sagt och åka i alla fall men det var inte sån jag var.

 Kapitel 39, vad tror ni, kommer han kunna åka till Sverige??