Tidigare:

- Du hade inte behövt ge mig ett armband för att jag ska minnas dig, jag kommer aldrig att glömma dig. sa hon bestämt och kysste mig. Jag hoppades att det var som hon sa, men jag kunde inte låta bli att undra. Hon var den mest underbara tjejen jag någonsin mött och antagligen ville massor av killar i Sverige ha henne, så varför skulle hon då vara tillsammans med mig? Jag slog bort tanken, tydligen hade hon nog sina anledningar och det var jag glad över eftersom jag älskade henne.

_______________________________________________________________________________________________________

Elaines perspektiv:

Min mamma kom och hämtade oss på flygplatsen, eftersom jag hade pratat med henne några gånger så visste hon om att jag var tillsammans med Niall. Så hon bestämde sig för att inte bomba mig med frågor just då utan ställde dem
istället till Sara medan vi körde henne hem. Men  när Sara hade stigit ur bilen hemma hos sig så började frågorna.

- Så är du fortfarande tillsammans med Niall. frågade hon nyfiket. Jag var inte så sugen på att prata så jag nickade bara.

- Okej, och det är därför du har gråtit? Jag nickade igen.

- Så bra, var orolig att det hänt något annat. sa hon och log mot mig. Ska ni träffas igen då? frågade hon.

- Jag vet inte mamma. Problemet är liksom att han bor på Irland och jag bor här i Sverige. svarade jag och tittade ut för att inte visa henne att mina ögon var tårfyllda igen.

- Det löser sig gumman, ni kan ju åka och hälsa på varandra under loven. Bilen rullade in på uppfarten och jag hoppade ur och gick för att ta min väska i bakluckan. Jag tog väskan och gick sedan in i huset och direkt till mitt rum.
Jag orkade inte prata med någon just nu, jag ställde ner väskan på golvet och la mig i sängen och stirrade upp i taket.

Jag tänkte på Niall, min pojkvän som var så långt borta och allt jag ville var att ha honom hos mig just nu. Jag hade ingen aning om när jag skulle få träffa honom igen, om några veckor, månader, år eller kanske tillochmed aldrig. Ju mer jag tänkte på det ju säkrare blev jag på att det inte fick bli aldrig, jag var tvungen att träffa honom igen. Jag reste mig ur sängen och gick fram till datorn och startade den. Jag gick in på massa resesidor för att försöka hitta
en resa till Irland, första frågan var när? Jag funderade ett tag egentligen ville jag helst skriva idag men jag visste att det inte skulle gå. Vi skulle åka till min mormor och morfar nu och vara där i nästan två veckor och Sara
skulle följa med. Sen sista veckan på lovet skulle jag planera en överraskningsfest för henne, vilket som skulle bli halvt omöjligt eftersom jag var tvungen att umgås med henne konstant undertiden.

Det blev onsdag och dags att åka till mormor och morfar. Jag hade packat om min väska och bestämde mig för att försöka vara så mänsklig som möjligt även om det krävdes mycket energi. Jag, Sara min bror Simon och min syster Sanna satt bak i bilen och min mamma och pappa satt i framsätena. Alla pratade en massa med varandra och jag försökte hänga med i snacket så mycket jag kunde, men det var svårt.

Tillslut kom vi fram till deras hus vid kusten och alla hoppade snabbt ur bilen glada att äntligen få sträcka på benen igen. Mormor och morfar stod i trädgården och vinkade åt oss. Sanna sprang snabbt fram och morfar var snabb på att fånga henne. Vi andra kom efter henne och skrattade lättsamt.

- Sanna gumman, du måste vara rädd om din morfar. sa mamma innan hon gick fram och kramade om mormor.

- Åh ja, så gammal är jag inte ännu. svarade morfar glatt och Sanna bara skrattade. Jag skrattade åt dem och gick fram och kramade om min mormor.

- Hur är det hjärtat, du ser lite nere ut. viskade hon till mig.

- Det är okej, saknar bara min pojkvän väldigt mycket. svarade jag och hon nickade förstående. Jag gissade att mamma redan hade berättat allt och i vanliga fall hade det stört mig men nu tyckte jag att det var ganska skönt att slippa förklara själv.

När alla hade kramats klart så gick vi in i huset, jag Sara och Sanna skulle dela rum precis som vanligt. Vanligtvis så ville jag helst inte att Sanna också skulle vara i vårt rum men allt var inte som vanligt nu så jag tyckte bara att
det skulle bli skönt att ha två pratglada rumskamrater med en massa överskotts energi.

Nialls perspektiv:

Det hade gått tre långa dagar sen jag såg henne sist, sen jag kysste henne sist och det hade snart gått fyra dagar sen hon sov i mina armar. Jag levde som i en dimma, sov vaknade och åt men mycket mer än så gjorde jag inte. Scott hade ringt massor av gånger de senaste dagarna, men jag orkade inte svara.

Jag låg i min säng och stirrade upp i taket precis som vanlig när det plötsligt knackade på dörren. Jag brydde mig inte särskilt mycket och hoppades att den som var utanför skulle gå igen. Men sån tur hade jag inte, dörren öppnades med ett ryck och jag tittade mot öppningen och mötte Scotts ara men oroliga blick.

- Nu får du faktiskt ta att göra något, har du ens lämnat huset sen Elaine åkte hem?? frågade han strängt. Jag skakade bara på huvudet. Han gick fram till sängen och började dra i mig. Kom nu, du kan ju inte ligga här och ruttna i tre
veckor till. Jag följde efter honom ut genom dörren och jag blev bländad av solen som för en gångs skull sken.

Kapitel 38, vet att det inte händer så mycket just nu, men det kommer :D KOMMENTERA!!!